Aftonbladet – 5 januari 1863, sida 2

tepfesenlation för landet, som ej fanns annat än för nya skatter och lån. Som man ej ville bilda och sammankalla kamrar, var man mån om att lämpa utgifterna efter inkomsterna, så alt man undvek lån och nya skatter. I våra dacar är förhållandet annorlunda. Nu måste icke allenast lån och nya skatter, utan äfven budgetens belopp samt användandet af öfverskottet från föregående året och af de summor, som innefattas i reservfonderna, erhålla konstitutionel stadsfästelse af de båda kamrarne. Såsom man vet, har den preussiska budgeten till följd af den nuvarande krisen icke blifvit lagligt fastställd hvarken för år 1862 eller för år 1863. Regeringen begagnar sig af en sofism, för att grundlagsvidrigt fortsätta att regera med den gamla budgeten. Återstår att erfara huru man ämnar bete sig med den brist, som uppkommit genom armens reorganisation. I 1862 års stat beräknades denna brist till 3,385,000 thaler. Enligt konstitutionen skola skatterna alltid uppbäras, och regeringen fyller en lucka i konstitutionen, då Hon använder dö inkomster som inflyta genom dem. Men om skatterna till följd af statsbrist icke räcka till och man måste taga sin tillflykt till öfverskottet å reservfonderna, hvilkas användande erfordrar en lag, som ej blifvit antagen, skulle utvägarne att beläcka statsbristen kunna tryta för den preussiskal regeringen. Det antikonstitutionella partiet skall utan tvifvel råda till att öfverskrida grundlagens tydliga bud. Men skulle icke statens kredit kunna lida deraf? Skulle ej sväfvande skulder kunna uppstå? Skulle ej statens fordringsegare gå i mistning om garantierna för en regelbunden finansförvaltning? Det är att märka, att dessa farhågor i främsta rummet blifvit uttryckta af de liberala preussiska tidningarne. Det skulle kanske illa anstå våra tidningar att begagna samma argumenter, för att låta Österrikes skenbart mera konstitutionella finansförvaltning sticka i ögonen på ytliga betraktare. De preussiska lånen noteras alltid på börsen öfver pari och de gifva ej våra finansierer anledning till afund. Men det kan ej förnekas, att hvad som tilldrager sig i Preussen kan i längden skada en stats kredit, i hvilken det nyligen var regeringens högsta uppgift att ordna finanserna, och ensamt den omständigheten, att Preussens motståndare företaga sig att diskutera de möjliga vådorna ef dess finansiella ställning, borde förmå kabinettet i Berlin att besinna sig och hejdn sig på den väg det beträdt. Det påstås att Österrikes bank gör svårigheter vid alt erkänna den nya ordning, som regeringen enligt kamrarnes beslut ämnar införa i densamma. Bunkstyrelsen i af den meningen, att garantien för de konstitutionella intressena är af beskaffenbet att sätta den österrikiska bankens oberoende på enal