hade försökt dem, eller tänkt på att göra det? Var det någon möjlighet, om än aldrig så liten, att draga bättre nytta af dem, än hvad bon hittills hade lyckats göra, så borde den för ingen del försummas. Var det någon möjlighet att det vigtiga papper ret låg förvaradt i östra flygeln, så borde hon ej tveka att göra ett försök härmed. Men när? Hennes egen erfarenhet ingaf henne svaret. Vid den tid, då inga for. ekande ögon voro öppna; då intet olyckebringande afbrott vöre att befara, då alla sofvo, under nattens dödslika tystnad. Hon kände tillräckligt huru försvagad hon var, för att väga dröja. Hon beslöt djerft att redan nästa natt göra försöket. Vid middagens server begick hon flera misstag; amiralens anm zer Öfver hennes sätt alt passa upp vid bordet voro strängare än förut. Hans skarpaste ord förorakade henne dock ingen plåga; hon hörde dem knappast, hennes själ var död för hvarie annat intryck än tanken på det stundende försöket. Aftonen, som hade gått så långsamt, då hon skulle företaga sitt första prof med nycklarne, gick nu hastigt till ända. Då tiden var inne att gå till hvila för natten, blef hon förvåned öfver att klockan redan var gå mycket. Denna natt dröjde hon längre i sitt rum än förra gången. Amiralen var nu hemma; han kunde ju falla på den idn att gå ned igen, sedan han hade gått upp till sig; han kunde lätt hafva glömt någonting i bibliateket och gå nad för ait taga det. Midnattens timma ljöd från klocken i bottenvåningen, innan hon vågade sig ut ur sitt rum, med nycklarne i sin ficka och med ljuset i handen. I det ögonblick, då hon satte foten på första trappsteget, fattades hon af en öfver