Aftonbladet – 3 januari 1863, sida 2

större fullständig tidtab-:ll för de ordinarie jernvägstågen. — I Göteborgs Handelstidning läses: Såsom inom detta samhälle väl är kändt, har här sedan många år tillbaka existerat en förening, kallad Naturhistoriska musei förening, ledd af en styrelse, utsedd dels af k. vetenskapsoch vitterhetssamhället, dels af föreningens egna ledamöter. Det är denna förenings tillvaro, hvilken man har att tacka för de vackra och dyrbara naturhistoriska samlingar, hvilka utgöra glanspunkten i Göteborgs nuvarande museum. Men med detsamma dessa samlingar infördes i denna nya institution, uppstod der oundvikligen en kollision, så väl hvad beträffade ledamotskapet i föreningen som i fråga om samlingarnes fortfarande underhåll och förökande, hvartill den förra föreningens tillgångar voro otillräckliga. Tillika var det nya Göteborgs museum, som omfattade flera grenar af vetenskap, koast och industri, i behof att stödjas af en stadigvarande förening, som understödde denna institution med fasta årliga bidrag Till vinnande af dessa syftemål har, genom öfverenskommelse mellan k. vetenskapsoch vitterhetssamhället, Göteborgs musei styrelse och naturhistoriska föreningen, ett nytt sällskap blifvit bildadt, under namn af Göteborgs musei förening, hvilket, genom årliga bidrag af 5 rdr rmt från hvarje ledamot, understödjer Göteborgs museum i dess helhet, och hvars styrelse utgöres af Göteborgs musei styrelse. I denna nya förening hafva naturhistoriska föreningens permanenta ledamöter ingått såsom stadigvaraade ledamöter, på samma gång dess samlingar blifvit i museum helt och hållet införlifvade. Ledamöterna i den nya föreningen erhålla för sin årsafgift inträdeskort för sig och familj till Göteborgs museum. — Från Köpenhamn skrifves till SnällPosten: Hans majestät Servais, violoncellisternas koung, skall komma hit, kommer hit, har kom nit. Om någonsin någon tysk har hat skäl att blifva YEuropamiide, så måste vi köpenhamnare nu ha lof att vara trötta af Svirtuosert. Vi ha denna höst haft så många, stora och små, gossar och flickor, herrar och damer, fransmän, tyskar, svenskar, czecher, och vi ha haft dem så länge, att vi nästan fått för mycket af det goda. Men direktörerna på våra båda andra teatrar hafva ingalunda tröttnat vid att förtjena pengar på dessa främmande uppenbarelser; och då nu till tterst och sist på denna sidan jul nämnde vioToncellisternas erkändt förste ämnade sig hit, voro kammarrådet Lange och prof. H. P. Holst icke sena att täfla om denna längst. Lange fick först kunskap om att han kunde förväntas hit och skref genast: 500 francs för aftonen, förutom diverse agrementer ad libitum Men redan en timme efteråt är H. P. Holst få spåret och telegraferar med öfverbud på Casinos vägnar. Servais, som är en mycket stor man i erdets alla betydelser, lofvar intet, eller rättare han lofvar allt, både till höger och venster, så at man både i Nörregade och Amaliegade tror sig ha honom fast. Men i kampens hetta har hans majestät blifvit mycket dyr: Casino har slutligen gått upp till 1200 francs iör aftonen, hvaremot Folketeatret bjuder half bruttoin-: komst, hvilket kan gifva mera, men också mindre. Omsider än den väntade dagen inne (det: var i fredags). Servais kommer, och — båda. teaterdirektörerna taga emot honom i samma ögonblick. Det är bokstafligen sannt. Hr Servais, hvars sekreterare om honom säger: Er ist wie ein ungezogenes Kind, men hvars barnslighet nog är af samma slag som mr Harald Skimpoles i Dickens Bleakhouse, han som aldrig förstod sig på pengar, men ändå förstod, — nå ja, hr Servals later sina händer j tryckas af de båda medtäflarnes framräckta händer, beser och behörer de båda teaterlokalerna och ger ändtligen Folketeatret företrädet: Detta afgjordes vid en splendid frukost, och på e. m. skulle kontraktet underskrifvas. Men just som Folketeaterns direktör skulle på utsatt tid gå upp i hotellet, hör han att Casinodirektören sitter med hr Servais vid en glad table dhöte och Ilåter champagnen strömma. Dock: tKönigsworte, das sind Schätze, wie tief in der Nieblungshort!4 Denna gång blef det vid löfte och aftal, och sålunda har Folketeatret kommit i besittning af hr Servais. .— I en korrespondens från Stockholm till Östgötha-Corresponsenten, som antagligen