Aftonbladet – 2 januari 1863, sida 3

rer ) att de anse sig förtjena minst lika jpmycket med diligensskjutningen, 4då den skötes förnuftigtt, som pr arrende af jord, c elst nu, då arrendena äro så högt uppårifna; och hvarest eller huru skola penninI gar med mera säkerhet förljenas än pr entre . prepsdskjutsning, ifell man har dugliga hä .star och gitter att sjelf tillse dem hvad s ligt är?... På det fältet blir då ingen missväxt, såzom ofta händer vid jordbruket. Ej hel!er blir det gerna vid besagde skjutsbestyr ett prisfall jemte andra förlägenheter, så som i många andra affärer. Men det är hos oss som annorstädes, att när en af tidsomständigheterna utdömd institution hunnit bli riktigt odräglig, så ropas det mer och mer högljudt på reform; och när då en förnuftigt reformbenägen styrelse griper gig an dermed, så skrias äfven derötver — och det bimmelshögt; ty alltid eåras då på något vis egna eller väns och vänners intressen. Hvad är då alt göra, om ej att lugnt och allvarligt fortsätta det påbegynta ver-! ket och Jåta de skriende fortfara på sitt vis tilldess att de tröttna, eller tilldess att andra medborgare lyckats öfvertyga sina värner om deras misstag. Att sådana försök göras ju förr desto hellre torde knappast vara klandervärdt... få har jag tänkt: och derefter handlat nu, i enlighet med min! bästa öfvertygelse och i följd af det till de derom bedjande gifna löftet. Bm. 4) Jag åberopar samtal och erkännande af entre renörerna hrr B-n för Staby och J-n! ör Ålem. Nöden I Norrbotten. Om den högst bekymmersamma ctällningen i vissa trakter af Norrbotten ingå fortfarande nya underrätetlser. Sålunda finner man i sednaste nummer af Umeåbladet sam-) ä ågra utdrag af enskil ser från länets öfre församlingar. Utur de sednare vilja vi anföra hvad pastor i Stensele skrifver till utgifvaren af Umeåblsdet: Genom de svåra frostnätterra i medlet af Augusti månad bortfrös, de flesta räg-, korn och potatesgrö så allde ens en kaka bröd af ten står att erhålla och potates, till det mesta större än bär. Då nu härtill kommer, att nästan 1 Ssvagär å fisk och fogel st på alla arbetsförtjenster amt den blida vä k, som allt hittills gjort alla vägar alldeles ofarbi så kan lätt förstås hurudant tillståndet i allmönhet är. I mannar minne påminner sig ingen ett sådant totalt missö Redan pu är nöden stor och blir med hvarje dag större och s Mån dan sitt fis uppehälle och bedja om hjelp men hvar t bro i öknen? Beklagligen är s det nu kommet derhäöp, att ingen af oss. med aldra bä ja kan hjelpa den andra. Detlider så!ede vifvel aut om icke staten och den ensk görenheten snart räcka oss njelpsa der, skall en stor del af denna rsamling komma att lida hungersnöden. Taförk, men beklagligen alltför sann. Från Tärna skrifver kapellpredikanten Westerlund: Många hushåll äro nu här alldeles matlösa. Gud hjelpe oss!4 Af nästan enahanda innehåll är kronolänsman Bjurhs rapport till länsstyrelsen, med det till lägg att befolkningen ar penningar och det stora flertalet sannolikt kredit hos köpmännen, i följd hvaraf de äro urståndsatta att anskaffa id ät sig och sina hungrande familjer. Kyrkoherden Hultin i Wilhelmina skrifver till kontngers befallningshafvande, att sedan allmogen num kunnat komma till kyrka emna upplysning om den verkliga nöden bland dem, har han funnit att tillsammans 223 hushåll med 1263 menniskolif finnas, som sakna dföda samt medel och kredit att sjelfve kunna skaffa sig densamma, och då härtill kommer att den öfriga folkmängden, utom lapparne, består af 203 hushåll med en personal af 1538 menniskor, som väl kunna lifnära sig men icke bispringa sin nästa; så återstår ingen annan utän att anropa staten om hjelp åt dessa bevande.s Derntill, likasom till anskaffande af röbart korn för nästa vår anser kyrkoherden erfordras en summa af 15.000 rdr. I en enskildt skrifvelse från samma socken bekräftas dessa uppgifter af en annah person som säger, att skall behofvet någorlunda kunna fyllas, erfordras minst ofvanstående belopp. Skulle någonting på enskildt väg kunna göras för de behöfvande, vore det oändligt väl, ty nöden torde säkert innan årets slut blilva stor Älven inom Åsele socken är nöden blend den fattigare befolkningen mycket bekymnersam, efter hvad ma gerom ettaf prosten CO. Grönlund reten stäldi upprop, som vi blifvit azmodade att i vårt bird återgifra, så Jydande: tJVördsam anmälan! Asele sockens invånare hafva detta år erhållit svår mis: , till följd hyaraf icke allenast ett stort antal fattiga hushåll, som icke ega nå-) gon jord, tro brödlösa, utan äfven flera jordcgare sakna både bröd och utvägar för anskaf. fande af frösäd till en kommande sådd. Det kan visserligen tyckas, scm borde de många före detta på hvarandra följande goda åren hafva, om icke fyllt förrådshusen, åtminstone lemnat tillfälle i å trotsa en missvi och vill man ner man den dels i hemn iverom området af odlad skränkt, dels ock i den nmålsafgång, som genom bispringande af behöfvande boställelöj inom socknen egt rum. Af dessa omständig ter torde vara lätt att sluta, det någon hjelpila för behöfrvande här icke finnes, icke en gång hos försanlingens bättre lottade medlemar, som hafva nog att bekymras för egen bergi Utsigten för fattigas och nödlidandes ut3) derföre mörk, de befinna sig i en rydsam ställning, och det är denna brydsamning, som nödgat mig att vädja till allmänna välgörenheten, med ödmjuk anhållan att i. å af den krist! rleken motse något bidrag: till lindrig af de tryckande bLehofven. Icke utan blygsamhet framträder jag med denna anhällan; men då känslan af medlidande för fattiga och behöfvande likar förbjuder mig att stillaligande höra deras klagan, är jag drstig och öfvertygad, att kristliga medmenniskor icke fö skola anropas. Det iädelmod, som så c gång varit tillgängligt tör en, som så ofta beredt glädje i domens cech bebof hyddor, här ick pu tröttnat att göra godt. Ännnu skall väl detta ädelmod, litvadt af kä lekens anda, öppna con välgörande hand till dandets hjelp. Jag tror det, och med dettaj hopp vänder jag mig till eder, som bli hug nade med bättre skördar, och således kunnen umbära något af det goda försynen tilldelat eder. Adle menniskor! Offren en skärfåt dessa behöfvande, om hvilka jag nämnt, den må blifva så liten som helst. Flera sådana sammanlagde skola gifva rik anledning till fägnad och tack-; sam! et, sam: åstadkom stor välsignelse. H som ku träckas, torde beas till undertecknad. under adress: ;oktryckaren C. G. Lindrowh att redovisa för medlen naken härtill, så finnsklyfningar, hvarblifvit mera inb