Aftonbladet – 2 januari 1863, sida 3

majorsbostallet Htulverum vid Andra higrenadierregementet. . Af okonomintskottet, N:r 29. Aterlemnar till borgareståndet hr Eneqvists motion om inrättandet af en pensionsfond för handelsflottan. N:r 30. Återlemnar till borgareståndet hr Wallenbergs motion rörande manufakturdiskontens upphörande. Till. Redaktionen af Aftonbladet. Uti tit. ärade tidning begäres plets för efterslående uppsat Om pöost-diligens-farten, Sedan jag nyligen anländt till Stockholm bar jag här blifvit förvissad om att ofvanstående fråga har af några bondeståndets representanter blifvit upptagen så på allvar i konstitutionsutekottet, att der af dem yrkats — fastän förgäfves — ingenting mindre än riksrättsaktion mot regeringen för dennas åtgärd att till den nuvarande postdiligensfarten låta begagna reservskjuts, der entreprenad ej kunnat åstadkommas, älvensom alt en deputation framburit till konungen vissa boudeetåndets önskningar rörande postskjulsen; och som jag under hitresan kom i tillfälle att sjelf ee och erfara åtskilligt till saken hörande, tå anser jag mig böra för sakens skull and ga och söka att förklara de af reservallmogen till mig (såsom resande) framställda gravamina emot nyssbesagda styrelseåtgärd. Alltså vill jag nu först uppdraga en kort historik öfver min resa pr diligens ifrån Staby till Linköping, och dernäst söka alt belysa förhållandet. I följd ef en flera dagar ihållande snösra hade postkupternas fortskaffande blifvit rligt; ty vägarnes ordentliga öppenbåliande lät sig ej verkställa, äfven med sn ekottning och plogning både föroch efte middegarne. Fördenskull hade man nödals att ställa postkupgcerna i säkerhet och till potens fortskaffande begagna vanliga åkdon. Men den 14 dennes var snöyran mindre häftig och resan företogs med 3: ypperliga hästar, tillhörande entreprenören Bon, Det gick framåt uten ringaste uppskof, och vid enkomsten till Bockara voro vizgeriigen hr B—ns hästar temligen löddiga7, mena de tumlade sig raskt i snön, och ingen mente, alt sköter jag mina kamså orka de nog gå för diligensen vid Bockara ga krattor? från erve —-Iy r funnos sen icke — ev BD Vic anloppet kunde diligen-e: veÄ cet åskådande nr anskapeta hjelp iå gi. , emedan hästarne voro istediga. På törsta fjerdingsvägen stannade a gånger, fastän pottiljonen sökte att t framdrifva dem, under hbalfbögt knot N:s kasserade kraker). k slutligen ur fläcken; och nu vanstiljonen åsta — till en by, der han begärda njelphästa Omsider gick det velsre framåt en hall fjerdingsväg, men nu sannade åkdonet 1 snödrifvorna. Postiljoneu vandrade ånyo bort till en gård och fick der en rask häst wed skrinda för vss passagerare; och med den skjutsen pic det sedan friskt undan för oss till 4 Under vägen berättade körbonden bhurusor C. F. Nilsson i Emmenäs hade fått sin alltför ilriga häst ?sprängd? för diligensen och natt flera små men goda hästar ifrån Fr blifvit istadiga. Vid ankomsten till Hattorp diskuterades lifligt den frågan: ?om ej diligensskjutsandet kunde anses för djurplågeri? somt ?om man egde att å postdiligenserna lägga större tyngd än som tillåtet ör för vanliga resandes fordon?. Men att härå afgifva något bestämdt svar, det onsåg jag hvarken lämpligt eller välbetänkt, utan hänvisades de klagande att efter befogenhet vähda sig till länsstyrelsen i Kolmar, men att dessförinnan väl betänka sig, och att, derest klagomål anfördes, då prestera giltiga bevis oth förhållandet — helst bevis ifrån kronobetjeningen i orten. ?da, blef svaret, vi ha redan klagat hos länsmanvnen och han har lofvat hjelpa oss. Men det kväde väl icke ekada om de resande också anmälde förhållandet.? Ornsider måste jag lofva de enträget bedjande att skrifva i lidniogarne ot hved jag sett och erfarit; — och detta löfte har jag nu, medelst derna uppsats, fullgjort. Nägon vidare extra skjuts begognades sen i I ke, ty några Ckaseeradet hästar frafnlindes ej vidare, utan gick reean i allmänhet försvarhot och ej sällan begvämt ramåt, till och med utföre och uppföre ce beryktade Kisa-batkarne; ty postiljonen skölle väl sin tjenst. Men uppehållet och Irasslet mellan Bockara och Hattorp, jemte den här och der på vägen :(eammanyrode öh, hade förorsakat åtta timmars extra idsspillan, hvaraf följde att här vi kommo ill Linköping, eå var posidiligensen redan afstyrd, för alt i rättan tid onkomma till Cathrineholm. Någon skada eller något oinak tillekyhdades osa passagerare dock ej igenom, ty vi fingo snart Vanliga skjulshästar och fortsatte vår resa. Vid gästgilveregården Brink såg jag len mindre privatdiligensent (ungefär ika stor som postkupten) köras med spann (2 per hästar efter hvarandra), och det gick bra, ty hästarne voro dertill inörda. I Norrsöping såg jag den större privatdiligensen, som sades rymma ålla personer och köras med spann af fyra större hästar, också den. Jag kom sålunda på den länken alt älven postkupterna skulle utan righet kunna köras med spann i hvilket äglag som helst; och bkärom har jog semialat också med postiljoner, hvilka dock törsäkrat mig att spannk g med dertill ovana hästar och nattetid samt utför branta och krokiga backar skulle bli äfventyrlig, uten troddes, att om blott entreprenadhästar kunde fås på alla ställen, så skulle de hittilis stundom inträffade orsdorna enart und vikas. Men som entreprevadskjuts ej kunnat uppgöras allestädes, emedan somligstäds fordrats ända till tre rår rmt pr mil för hvarje häst, så återstår väl tillsvidare ingen annen åtgärd än att, såsom hittil! servhästar. Väl eannt att den be ; servskjutsningen blir sälunda än mera tryckande på vissa or:er; men detta torde, hjelpas — efter länsstyrelsen skedd: Er