Småningom utsträckte hon sin vindring ängre, på summa gårg som hon åter blef mäktig att göra iakttagelser. Längst i vester voro klosterruinerna i ett mindre försiördt skick än vid östra gafveln. Här och der, hvarest de väldiga, gamla mararne ännu stodo qvar, hade i en tförflu.. ten tid några reparationer blilvit gjorda. Fyra af de gamla cellerna bade blilvit försedda med vårdslöst hopfogade k af rödt tegel; trädörrarne bade blifvit insatta och de fordna klosterkamrarae begagnades nu såsom förvaringseskjul för hvarjchanda skräp, tillhörande. det nuvarande hemmet vid S:t Crux. Iogen af dessa dörrar voro stängda genom häng!ås. Moegdalen behöfde blott skjuta upp dem för utt låta solljuset falla på hvad som fanns derinne. Hon beslöt alt genomrforska de förvoringsrum, det ena efter det andra, ej af nyfikenhet, icke beller drifven ef något hopp om värderika upptäcekter, utan blott för att fördrifva tiden och för att hindra de tankar, som betogo henne ull hennes återstående krult. att ånyo öfversäldiga henne, (Forts.) i