Aftonbladet – 31 december 1863, sida 2

m, Dagen derpå passerade en fältjägare samma väg och föll ned i samma hål som den förre. . Unger arbetet med att komma upp igen grep han tag i ett isstycke, i hvilket var fastfrasen den dagen förut förlorade plånboken, som han sålunda bergade jemte sig sjelf. . r—— Bränvinstillverkningen i riket. Eolgt denna dag i civildepartementets änvinskontrollbyrå upprättadt.sammandrag instillverkningen i riket under sista brävningsterminen innevarande år. omfattande tiden från den 15 November till den 15 December, wgör det under kontrollörs tillsyn uppmätta tillverkningebelop pet. af 50-procentigt bränvia vid — 15 Celsius: 4,742,967, Lägges härtill den på lika sält uppmätta tiliverkningen för de fyra föregående terminerna, hvilken, enl. byråns sammandrag den 26 förliden månad, belöper sig lil... 9,633,.271,0 så stiger alltså årets vinstillverkning till. ...... 14,376,238,5 k:r, hvaremot tillverkningen under år 1861, enligt byråns årsberättelse den 31 sist lidne Juli, utgjorde ....... 14,007,107,s k:r. Stockholm af nämnde byrå den 30 Dec. 1862. B. O: Nycander. LITTERATUR TID NING. fanebåll: Svenskqgakademiens bandlingar för 4861 oci v Beskows ärtninno öfver Leopold. — O. då delsvärd, Considerations sur la Reformation et les lois de 4860 en Suedö, — Litografiskt Allehanda. — Ny dansk skönlitteratur I: Episk och lyrisk poesi. — Litteraturoch konstnotiser. Svenska akademiens handlingar för år 1861(Stockholm 1861). Innehållet af denna del, den trettiond femte i ordningen, utgöres af det på bögtidsdagen den 20 December 1861 af akademiens direktör professor Carlson hållna tal, af efterbildningar från Anakreon af C. G. Strandberg och ett af baron v. Beskow attadt minne af C. G. af Leopold. Sistnämnda monografi, utförd med den utmärkta talang man är van att hos hr v. B. beundra, är det hvaruppå vi här skola söka fästa våra läsares uppmärksamhet. Ett ibland deförnämsta föremålen för svenska akademien3 verksamhet, och hvarigenom detta samfund måhända i äonu högre grad än genom bestämmande af täflingsämnen och utdelande af pris gjort sig berättigad till nationens aktning och erkänsla, är d:ssa minnesteckningar öfver de hädangångna män, hvilka spridt ny glans öfver svenska namnet. Värt fädernesland eger ännu icke någonting motsvarande hvad Iialien på det moderna Capitolium genom den verömde Canovas försorg erhållit: en samling af sina stora mäns bilder. af konstens hand förevigade i marmorn. Men vi ha i och med dessa minnesteckningar väl icke för ögonen de yttre former, i hvilka nationens stora andar uppenbarat sig, men gången af deras inre lif och yttre verksamhet, uppfattad och framställd med forskningens, pletetens och talangens förenade styrka at ordkonstnärer sådana som F. M: Franzen och B. v. Beskow. Det ?minne? vi här anmäla har till föremål. Leopold, en man, vid hvars blotta namn en hel ?förgången sångarverld? med dess etrider och triumter, dess middagsglans och dess aftonskymning manas fram för åskädaren. Och det är ingalunda någon vanlig besvärjareförmåga, som vid detta tillfälle sökt och lyckats klart åskådliggöra en rik och ädel personlighet, ända till de finaste skiftningar. Vi skulle nästan vilja pästå — utan att. dermed på något sätt förringa hvad som genom grundliga sturier förvärfvats — att hr v. B. är född till minnestecknare. Det utgör en både moralisk och estetisk tilifredsställelse att läsa hans teckningar. Den varmaste hängifvenhot, egnad teckningeas föremål i förening med den högsta fulländning i form; en stil, som i och för sig genom sin klarhet och beheg till den grad fängslar läsaren, att denne med begärlighet skulle kunna sluka hvilket ämne som helst, sålunda behandladt, ja nästan en emot honom sjelf riktad kritik — detta är hvad som i så hög grad utmärker våf förtattare. Och likväl måste vi i afseende på författarens uppfattning af de här tecknade litteraturperioderna. framställa ett par anpmärkningar, den ena riktad emot taflan af det Gustavianska tidehvarfvet, den andra rörande polemiken med dens. k. nya skolan. Den period at vår vitterhets historia, som sträcker sig ifrån medlet af adertonde århundradet ända intill början af värt nya statsskick, företer i sin början, fortgång och afslutande åtskilligt märkligt och lärorikt. Till form och innehåll utgjorde den svenska poesien under hela detta tidskifte en trogen efterbildning af den då i hela Europa med få undantag samtidigt gängse smaken, ehuru man i Tyskland redan tidigt, i England sedermerå och slutligen även i Frankrike börjat derifrån emancipera sig och just härigenom bragt dessa länders sköna litteratur till en sällsynt grad af fulländning. Denna smak var till sin karakter en i fransk form och anda antikiserad och kunde icke ens i sjelfva moderlandet slå rot i folkets sinnen, hvilket var än mindre möjligt i de länder dit den importerades för att omplanteras som en sällsynt främmande växt. Att detta experiment i vårt land utfördes med stor poetisk kraft och talang under hägn och medverkan af en snillrik konung, vilja vi visst icke förneka, lika litet som det ovanskliga värdet af månget skaldeverk, som under detta tidskifte såg dagen, företrädesvis dock i dess början. Vi kunna nemligen icke d förtattarens åsigt angående