Aftonbladet – 30 december 1863, sida 3

komma till målet; detta bör äfven utföras så, att man ej blir ruinersd. Hvad frih. Ericson sagt att alla banor böra hafva samma spårvidd och materiel, på det vii en framtid skulle kunna afsätta af det sednare slaget till utländningen, kunde tal. icke förstå. Icke må man tro att utländningen rättar sig efter våra modeller; helst t. ex. de engelska priskuranterna innehålla förteckning på materiel af alla olika storlekar. Der kan man äfven drifva tillverkningen i större skala än här skulle löna sig. Lättast skulle vi kunha förfärdiga mindre lokomotiver passande för smalspåriga banor. Tal. motsatte sig slutligen sammanbindningsbanan genom Stockholm och ville först se orsaken hvarför hans eget projekt af den 6 Nov. 1855 icke blifvit antaget. Han hade på fickan öfverste Ericsons Jöfte om att det skulle blifva undersökt. Slutligen yttrade han sin önskan att jernvägsfrågorna hädanefter måtte behandlas mera passionsfritt, och hans nu hafda yttrande remitteras till statsutskottet. Hr G. Nordenfeldt sökte bemöta den föregående talaren. Hade hört uppgifvas att svårigheterna vid Geflebanans anläggning varit mindre än vid stambanornas. Ville helst undvika att upprepa hvad han förut sagt om smalspåriga jernvägar; hvad de klandrade bredspåriga med svag öfverbyggnad, hvilka endast komma i fråga på kortare längder, hoppades han kunna faktiskt bevisa att de förmå bära statens vagnar. Omlastningen droge icke obetydlig kostnad, isynnerhet vid spanmål, socker, kaffe, mjöl o d., hvilket måste täckas. Det är icke heller. sagdt att en annan vagn genast står till disposition och då uppkommer tidsutdrägt. Urstigning kan visserligen, såsom grefve v. Rosen sagt, icke fullkomligt undvikas, men det bör ställas så till att den behöfver göras så sällan som möjligt. I Baden har man nödgats ändra hela systemet och rifva upp de smalspåriga banorna; i England har man utlagt en tredje rail. — Slitningen har af frih. Ericson blifvit beräknad snarare för stor än för liten, åtminstone under nu varande trafikförhållanden. Räntan på utgifterna bör icke beräknas såsom en förlust sedan den direkta nyttan af Ng börjat visa sig. Ständerna böra ej inlåta sig i detaljberäkningar, ty dessa tillhöra statsrevisorerna. — Tullingebanken hade blifvit noga öfvervägd och man bör icke förutsätta att jernvägschefen med flit valt den dyraste utvägen. Hela planen vore för öfrigt gillad af K. Maj:t. En längre bana erfordrar relativt mindre materiel än en kortare och detta är orsaken hvarför stätsbanorna deri proportionsvis stå efter. Reparationsverkstäder på linien blifva visserligen nödvändiga, men icke mycket kostsamma; de vigtigaste måste alltid finnas vid indpunkterna. Sedan tal. derpå ytterligare utvecklat sina skäl för nödvändigheten af tunga lokomotiverm. m. och anmärkt att det nu vore för sent att tala om 5demarker, hvarigenom banorna blifvit dragna, samt yttrat att det varit bättre om man på förhand visat riktningens olämplighet, slutade han med förklaring att påståendet om millioners bortslarfvande vore alldeles obilligt. Grefve v. Rosen, som åter fick ordet, replikerade hr N. i flera punkter. Hade altid stridt derför att jernvägar skulle dragas genom bötdiga trakter, men rädde icke för att han alltid blifvit öfverröstad. Man slarfvar bort millioner om man ej ger sig tid att tänka förrän de bortgifvas eller ger emot sin öfvertygelse. Smalspåriga banor bespara 50 procent. Tal. uppmanade slutligen folkets representanter i varma ordalag att noga ihågkomma hushållning vid användande af de raedel, som ändock måste utgå från folket. Memrorialet lades derefter till handlingarne och beslöts att hvad häröfver yttrats skulle till statsutskottet remitteras. ———