Aftonbladet – 30 december 1863, sida 3

publicus, prest elier Kronohetjent, och ankomij mer dock å hofrättens pröfning huruvida be: svärstalan serigenom är förvarad eller icke. ; I Slutligen begärde och erhöll hr Nybom : laf kämnersrätten tillstånd att publicera: handlingarne i målet. T RR RINSDAGEN Ridderskapet ooh adeln. i Bebatten om besparing i kestnaderna för jernvägars amläggning, drift cch underhåll. Grefve A. EB. v. Rosen förklarade till en böra att hans anmärkningar icke, såsom man velat beskylla honom, härflöte från partisinne och l ; L is id ( 6 afundsjuka; han kunde blott icke frångå sin öfvetygelse att den nuvarande jernvägsstyrelsen I vore till formen alldeles inkonstitutionel, och ri kets ständers revisorer hade äfven två gånger medgifvit detsamma. Sjelfva planen hade äfven I framkommit alldeles oformligt och ledt till ett:; som icke varit starkare sedan 1809. Hade bolag fått byggajernvägarne, skulle dessa ( I hafva blifvit verkliga föreningsband inom lan) det, icke splittringsämnen såsom nu är fallet. !f För sin del afundades stal. icke de herrar, som q dertill bidragit, framtidens blifvande dom. ls Derefter ingick hr grefven till en längre och !; detaljerad kritik af frih. Ericsons utlåtande i ji mnet. Friherrn hade utan tvifvel rätt, då han !4 rånsäger sig skulden dertill att jernvägarne pr;1 mil VLlifvit så betydligt dyrare än det först be-;1 ade priset; denna beräkning hade appgjorts i förrän han tog befattning med jernvägs yggnaden. Tal. erinrade endast att äfven han grefve f v. Rosen) genast reserverat sig mot denna beräkz ning och huruvida han dertill haft skäl kunde; man nu bedöma. Jernvägschefen hade sagt att:, man här bygger jernbanor för bättre pris än i. andra länder, men detta beror endast på relativa E förhållanden; priset borde sättas i beräkning ; med kostnaden för vissa förnödenheter och då utföll säkerligen icke jemförelsen till vår, förmån. En jemförelse, som äfven bordt göras, vore den med Gefle-Dalabanan, hvilken utförts j, till 700,000 rdr pr mil med enahanda spårvidd i! som statsbanorna, eburu svårigheterna vid dess!, anläggning varit mycket större än medeltalet af; statens banor. En annan bana, hvilken liksom Geflevägen ej! blifvit vitsordad af hr öfversten i hans jemförelser, vore den mellan Gent och Antwerpen, hvilken likväl vore en af de mest trafikerade och I besfhnerligt nog, vore en af de banor, på hvilka man färdas med största hastigheten i hela Europa, eller 5 mil i timman, ehuru man här i Sverge påstår att någon större hastighet icke kan åstadkommas på banor med mindre spårvidd än ! de svenska statsbanorna. Tal. utbredde sig derefter i flera tekniska detaljer, för hvilka vi anse oss ej böra eller kun-; na vidlyftigt redogöra. Iblard annat omtalades de för större stigningar i Österrike begagnade så kallade kopplade lokomotiver, hvilka, ehuru naturligtvis mycket kraftigare än de enkla, kunna skötas af samma personal. I förbigående anmärktes äfven nödvändigheten af att inrättal: nattliga kurirtåg för postens befordrande på den ; 1 Å : j! vestra stambanan, hvaremot hastigheten vid de 1 andra tågen ej behöfver vara så stor, emedan ; j ; 1 ) j : ; REN den kostar för mycket. Mot smalspåriga banor hade man anmärkt att täta urstigningar och om lastningar blefve deraf nödvändiga. Hvad urstigningen beträffar kunde tal. ej begripa hvarföre vi här just bi höfde större beqvämligheter än utomlands, der t.ex. på banan Berlin—Frank furt materiel flera gånger måste ombytas. Äfven vid våra statsbanor blefve ju urstigning ofta nödvändig ibland annat der, hvarest södra banan råkar den vestra, der vestra banan träffar Hallsbergsbanan o. s. v. Kostnaden för omlastning vore så obetydiig att den knappt förtjenar tagas i beräkning. : Någon jernväg, hvars rails räckt i 20 år, såsom här beräknats, kände tal. icke; på KöpingHultbanan hade de blifvit mycket förr utslitna och på Dalabanan hade en del nya redan efter 5 år måst inlöggas. Enahanda vore förhållandet med sleepers, och såsom en grundsats torde kunna antagas att 10 procent af materielen hvarje år måste ombytas. Vid kostnadsberäkningen hade man alldeles icke tänkt på de betydliga räntorna, hvilka man i säger att staten i alla fall skall betala; men staten är detsamma som folket, ur hvars fickor penningarne tagas. Deremot, när ett bolag bygger jernvägar, tages alla omkostnader nogare i beräkning. Man sväfvar för öfrigt i fullkomligt mörker ötver hvad jernvärarne egentligen kosta, till dess man får för sig framlagdt priset för hvarje särskild specialitet och förklaring hvarför just det blifvit gjordt och icke ett annat. Tullingebanken kostar t. ex. dubbelt mot en viadukt på samma ställe, och denna sträcka af 500 alnar drabbar ensamt med en årlig ränteutgift af 10,000 rdr, eburu ran sagt att en bank icke fordrar något underhåll. Den projekterade viadukten, byggd af jern, kunde antagas ha egt bestånd i minst 30 år, men räntebesparingen under tiden hade varit så stor, att äfven i4 om den då fullständigt förnyats, hade behållning uppstått. Rapporterna från jernvägschefen äro utan tvifvel bLåde mycket väl skrifna och äfven till siffrorna riktiga, men icke fullständigt upplysande. I Norge deremot kan man iden vägen lå veta hvad alkting kostar i de minsta L l 4 : detaljer. Grefven omnämnde derefter de fördelaktiga i resultaterna f Söderhamnsbanan och ingick der-j: vid i flera kalkyler, ibland annat öfver den fört l 1 I t ( j lust, som skulle uppstå om Boråsbanan hace byggts på sätt, som jernvägschefen föreslagit. Samma förhållande skulle blifva med de skånska bibanorna om de, såsom kongl. propositionen föreslår, byggas med lätt ofverbyggnad, som icke kan bära statens vagnar. Vidare upplystes att för bringandet af statsbanona till samma höjd i afseende på materielen med hvad Dalabanan hade, för två år sedan erfordrades 2,270,000 rdr. Äfven vid Köping —Hultvägenijs finnes propoitionsvis betydligt större materiel än vid statens jernvägar. Anmärkningen att repa rationsverkstäder mer skulle behöfvas på smalspåriga banor än på andra vore högst obefogadj flera sådana blefve alldeles oundvikliga på de längre linierna. För öfverste Ericson hyste tal. all aktning samt ansåg honom bäde såsom en utmärkt skicklig och redlig man. Finge han följa sin enskilda känsla skulle han visst icke vilja uppträda mot en person, med hvilken han under301. års et varit nära förbunden. Men äfven friherren har den vanskligheten att vara en menniska, som kan begå misstag och icke ser det felaktiga i sina planer, beklädd såsom han är med en makt, hvilken är högst inkonstitutionel. Han har derigenom kommit i en alldeles falsk ställning och man har nu vant sig att vända sig till en person i stället för embetet. Detta erkännes äfven af dem, som stå jernvägsstyrelsen närmast Anses hela jernvägsfrågan så vigtig, att en sådan makt bör koncentreras i en enda mans hand, hvarföre icke t. ex. i ett annat vigtigt ämne, sjöförsvaret, uppdraga åt sjöministern grefve Platen, hvilken gjort sig känd både såsom skicklig organisatör och en redlig man, hela organisationen af detsamma på egen hand? Jo derföre att det strider mot alla kon stitutionella former: men hvarförae AS göra ott