Aftonbladet – 27 december 1862, sida 3

för alt säljas, nedrifvas och jemnas med jorden på det att hospitalet af de nya platjserna måtte vinna några behöfliga tomti hyror!4 Vi fråga: är det. ej lika litet hei drande för vår tid och vår regering om man nu låter dem af brist på ett måttligt understöd falla i grus? Tänk, om man en dag säger: nu har S:t Catharinas ruin objelpligen ramlat, nu är -S:t Nicolaus eller H. Andskyrkan hopfallen till en stenhop, 0. 8. v. — tänk, hvilken obotlig skada! Huru , skalle icke då allt tänkande fosterlandssinnadt folk klaga, huru högt skulle icke då jutländniogen ropa om en barbarisk uraktjlätenhet! Derlöre är detalldeles nödvändigf, alt offentligt anslag nu lemnas till ruinvården i W isby; ty saken är eannerligen af allmännaste art, och här är visserligen ej frågan om ett unskildt tiggeri för Gotland till enskild ögonfägnad för gotlänningarne eller för att kunna utvilga Wisby-boarnes trånga offentliga platser och att dermed befordra prydligheten eller sundheten inom den gamla staden. Gotland och Wisby, så mäktiga de fordom varit, då nästan hela det öfriga Sverge ännu var vildmark och skog, är nu eit ganska litet samhälle, som omöjligen har räd ti!l att sjelft från förfall uppehålla sina för riket och hela den odlade verlden så dyrbara fornlemningar: riket måste här gifva det nödiga tillskottet. Och torde man härvid kunna tillägga, att Go:land väl kan förtjena denna uppmuntran af anslag för vården af sina stolta minnesmärken, alldenstund, då så mänga otaliga tempel öfver hela riket alltmera osmakligt ombyggas, moderniseras och fullkomligen afelädas all deras åldriga byggnadsprakt, härstädes of 94 kyrkor och flera Ckastalert ännu åÅiminstone nitton tjugondedelar etå qvar nästan orörda i deras ursprungliga gamla honstfalla prydlighet. Men om uu ock, såsom vi hoppas, rikets ständer bevilja det begärda anslaget för kyrkoruinerna S.t Lars och S:t Drottens frigörande eller underhåll, så siå ändock de många öfriga ädla fornlemningarne, celler S:t Nicolaus, Klemens, Helge-And, Hans, Olof, Jöran samt hela den länga ringmuren med sina åtta stadspo tar, tre skansar och omkring fyrtio torn (de enda gamla befästningsverk i riket) qvar utan all omfattande och möjlig vård, hvartill de redan befintliga rioga medlen för ändamålet äro alldeles otillräckliga. Emellertid har nu Goiland genom denna doktor Söderbergs begäran hos rikets ständer om anslag för ruin-vården i Wisby, hvilken vi naturligtvis önska all framgåvg, väckt vederbörandes uppmärksamhet på denna så allmänneliga angelägenhet, och dermed har ock vårt samhälle alldeles frigjort sig från allt ansvar för framtiden och ail efterklagan i denna sak. Det enda man härvid med mycket skäl kan anmärka, är att ett sådant förslag icke redan fur längesedan blifvit härifrån gjordt. — 0