Aftonbladet – 27 december 1862, sida 2

redniag då må i Guds namn egaå rumt. Hvad sjelfva de vidrörda frägorne beträffade, fann hr Swartz likaeom br Muröa dem vara så fullständigt utredda genom friherre Ericsons utlå:ande, att något tal om den siken icke vidare kunde komma i fråga. Ir Hjerto, som derpå fick ordet, fann sig emellertid just af dessa beskyllningar, att örra riksdagens statsutskott och ständer lupit i fåvitsko, sig uppmanad att förklara det han ansåg att det ifrågavarande utlåtandet oådeles icke behöfde föranleda dem, som de2 de i ständernas skrifvelse uttryckta oter, aft rymma fältet, och han sökte uti ett vidlyfuigt anförande att gifva skäl för denra sin äsigt samt att ådregalögga, att man alldeles icke behöfde, med anledning af den prestige, som om: a triherre Ericson, entega hverje hans uppgift såsom en tros: artikel. Denna hans detaljgranskning förbigå vi här, och nämna endast att talaren, genom alt framhålla de oantliga uppoffringar, som fordrades af staten för jernvägsanläggningarne, sökte visa, att man just ej hade skäl att rikta förebråelser mot dem, som ville tillse, om ej någon utväg funnes att minska kostnaderna. Att statsutskottet föreslagit och ständerna bifallit framställningen till K. M., oaktadt samma upplysningar förot erhållits, som nu ånyo blifvit af frih. Ericson !eanade hade skett derföre attfrågorna till en del befunnits ej ha blifvit tillfredsställande besvarade, till siöd för hvilket påstående aniördes eft och annat exempel på sifferuppgifur, hvilkas oriktighet man hade funnit påtagliga. Det hade derföre icke beller med skritveisen varit meningen, att man blott skulle få ett nytt utlåtande af friherre Ericson, hvars hörande väl hade varit i sin ordning, men hvars utlåtande, såsom inneuttande endast en repetition af hvad han vid förra riksdagen meddelat statsutskottet, torde ha kunnat afgifvas på en månad och ej bort, såsom nu skett, fördröjas så länge, att någon vidare utredning icke kunde ef regeringen anordnas. Deriöre hade också statsutskottet anmärkt att utlåtandet först den 20 Nov. blifvit till K. M. ingifvet. Det hade för öfrigt icke varit några talerens enskilda hugskott, som föranledt bonom ett bringa å bane de i skrifvelsen berörda frågor, utan uppgifter och meddelanden af en ingeniör, som studerat ingeniörvetenskapen i Amerika un: der John Ericsson, hvars auktoritet i tekniska och mekaniska ämnen talaren satte framför hans härvarande, företrädesvis såsom vattenbyggare berömde broders. Sedermera yttrade sig äfven hrr Brun och Björck: