Aftonbladet – 20 december 1862, sida 2

ännu vore atgjord, maste ocksa denna Ifråga anstå. Erkände för öfrigt att hr Ekmans anmärkningar vore berättigade. Betänkandet bifölls. Derefter föredrogos och biföllos utan diskussion följande betänkanden; statsutskottets n:is 15 och 16, angående öfverlåtelse af jord till Brederyds församling samt Eskilstuna kanalbolag, samma utskott p:r 17, angående åtgärder för nödlidande i missväxtår; n:o 18, afstyrkande förhöjning i pension åt bokhållaren i riksgäldskontoret Lindberg; vidare bankoutskottets bet. n:r 10, angående förändring af åtskilliga lånekontorets i Malmö fosdringar, n:r 11, angående ett ackordsanbud, n:is 12 och 13, angående pen sioner till åtskilliga af bankoverkets f. d. tjen: stemän och betjening. Å allmänna besvärsoch ekonomintskottets bet. n:r 12, angående förändring i afs. åtruppers och persedlarsfortskaffande, yrkades afslag af hrr Witt och Henschen, som ansågo förändringen innefatta en försämring. Bifall yrkades af lirr Isberg, Bovin, Ljungberg och Sommelius, som trodde anmärkningen vara be: roende af ett missförstånd. Betänkandet bifölls. Vidare bifölls utan diskussion samma utskotts bet. n:is 13, 14, 15 och 16, alla af betydlig vigt Föredragningen af bondeståndets meddelande om beslut att med en deputation uppvakta öfverste Ericson föranledde en liten diskussion. Hr Lallerstedt ansåg att bondeståndet dera:ed bade haft den meningen att hos borgareståndet föranleda ett dylikt beslut. Något sådant villa talaren visserligen ej tillstyrka, men trodde att då ståndet så ofta visat sina sympatier skulle regeringen deruti finna en fingervisning. För öfrigt trodde talaren att bondeståndets höflig. fordrade den höflighet tillbaka) att man genom xen diskussion som här med anledning deraf komme att föras, meddelade bondeståndet skälen hvarföre ståndet ej biträdde bondeståndets beslut. Hr Lovåa ville till och med att man skulle tillställa bondeståndet ett protokollsutdrag, innefattande borgareståndets yttrande i anledning af de.ta meddelande. Hr Ekman motsatte sig detta, men instämde för öfrigt i allo med hr Lallerstedt. Hrr Murin, Brun och Henschen yttrade sig om önskvärdheten af öfverste Eriesons qvarblifvande. Den sistnämnde me. nade att man kunde komma åter till detta ämne, då hr Lallerstedts motion om statspension åt öfverste Ericson komme till behandling. Hr Ekholm förklarade sig icke kunna förstå hr Lallerstedts yttrande eller dess syftning. För sin del ansåge talaren inkonstitutionelt att med deputation i sådan syftning uppvakta embetsmän. Det fäginde nästan om frihetstiden. Det är K. M:ts: prerogativ att tillsätta förtroende-embetsmän och det vore oskickligt att ständerna bandade sig i regeringens åtgärder. Han ansåg meddelandet till ingen åtgärd böra föran. leda. Hr Bjerta ansåg att de ledamöter som förug å varmt uitryckt sig angående bondeståndeta ning c. kunde sjelfva bilda en liten deputation och gå in till bondeståndet för att visa sin höflighet. När bondeståndets meddelande hit inkom var nog meningen att borgareståndet skulle i en sådan deputation deltaga. Fråigån derom förekoms dock genom att begära meddelandet på bordet. Så farlig som hr Ekholm ansåg en sådan deputation, trodde talaren den ej vara, men kunde dock ej heller fullkomligt gilla dylikt yttringar. Ständet åtskildes kl. !;, 2 e. m. Bondeständet. Efter protokollsjustering, som upptog tiden till kl. öfver 12, tillkännagat Olaus Eriksson från Göteborgs och Bohus län, i egenskap af ordtiörande för den deputation, som enligt beslut i förra plenum uppvaktat öfverste Ericson, för att anhålla det han ännu en tid måtte qvarstå i egenskap af ledare för statens jernvägsbyggna. der, att öfverste Erieson afböjt denna begäran, under yttrande att han vore på det högsta tacksam för den stcra erkänsla ett helt riksstånd uttalade för hans åtgöranden i egenskap af chef för statens jernvägsbyggnader. Icke dess mindre nödgades han afböja bondeståndets förtroendefulla anhållan, dels emedan genom hr öfverstens frånfälle lätt kunde uppstå en rubbning i de nu pågående jernvägsanläggningarnes bedrifvande, dels ock emedan ständerna vid förra riksdagen, inseende att de sig mer utvecklande i sförbindelserna kräfva en styrelse, fordrat tillsättandet af en sådan, hvilken anhållan K. M:t jemväl täcktes till efterrättelse meddela br öfversten. Sedan alltså både ständer och regering äro ense om behofvet af en, af hr öfversten äfven tillstyrkt styrelse, för statens jernvägsbyggnader, kunde hr öfversten ej annat än afböja bondeståndets framställning; men utlofvade derjemte att om förhållandena ånyo skulle påkalla finns utträdande ur det enskilda lifvet, för att egna sig åt ledningen af de angelägenheter han nu går att lemna, skulle han, ihågkommande den pligt han är skyldig konungen och fosteriandet, ej undandraga sig, att oftra sin tid och sina krafter i öfverensstämmelse med de uttalade önskningarne. Vidare företogs till behandling statsutskottets memorial n:r 13, innehållande utlåtande från chefen för statens jernvägsbyggnader, i an:edning af rikets ständers vid förra rigsdagen afgifna skrifvelse till K. Maj:t angående åtgärder till beredande af besparing i anläggningssamt drift och underhållskostnaden för statens jer. vägar, hvilket memorial lades till handlingarna utan någon diskussion. Utom Aiskussionen bifölls: Statsutskottets n:r 15, med anledning af K. Mits proposition om jordafsöndring från kaptensbostället Bredaryds Norrigård för Bredaryds kyrkobyggnad. N:r 18 om upplåtelse af jord från Gustafs stads faktori åt Eskilstuna kanalbolag för anläggningen af en sluss o 17 om åtgärder för behöfvandes undsättnig i missväxtår, och n:o 18 om förhöjd pension åt bokhållaren i riksgäldskontoret Lindberg. Bankoutskottets utlåtanden n:ris 10, 11, 12 och 13 godkändes. Ekonomiutskottets utlåtanden från och med n:a 12 till och med n:o 17 biföllos och föranledde ej någon diskussion, med undantag af n:o 13, afstyrkande af Gross inom bondestär det väckt motion om biskopsskrudens afskaffande. G oss yttrade ait utskottet vid handläggningen af denna fråga gått lösligt till väga. Det enda kors biskoparna numera hafva att draga är just skruden, och ifrån detta kors hade utskottet alltförväl. kunnat befria den; yrkade återremiss. Henrik Hansson från Westernorrlands län begärde äfven återremiss, emedan han ansåg biskopsskruden löjlig och bäst passande för teatern. Rundbäck från Göteborgs län tyckte det ej var a att vidröra RR Sedan man bena bir skopsembetenas afskaffande. Glörtid en år han ej skruden behöfyva sfärekligt inverka ansig dakten, och åberopade åtskilliga gamla äditig. ner och förordningar, bland annat 1528 års kyrkoör skraden. Medgaf, att churua iag, såsom sjöd biskopsskruden är en öfverlefva från den katolska tiden, borde man dock ej hafva så mycket a så länge biskoparne sjelfva få bekosta Ånuers Jonss n klandrade utskottets åtgärd, men hoppades att .den väckta motionen om biskopsembetenas indragände skulle vinna bifall. Seen Heurlin ansåg riktigast att alla biskopsskrudar gkiskades till påfven i Rom; men då biskoparne äro nog barnsliga att vilja göra sig öjliga, ville han icke missunna dem skruden, utan kunna de alltför väl bära den till dess de sielfva inse att den väcker Sttäia Färardada kh: