Borgareständet. Öfrerliggning i tullfrågan. Vid föredragningen af kongl. skrifvelsen argående tulltaxan begärdes ordet af Hr Murn, som förklarade sig hafva väntat en reform i detta hänseende eller sättning å tullsatserna. Hans it blifvit sviken. Finansministern vi hofvet af reformer, men skyller ifrån merskollegium, generaltullstyr: tillämnade tördraget med Frank Uppdrog j en historik af denna frågas behandling, som visade huru man först steg för steg fått liberalare tullbestämmelser men ock huru föga gjorts i jemförelse med hvad som på sista tiden blifvit illgjordt i andrai länder. Andra länder fortgå raskt på den liberala tullagstiftningens bana. Traktaten med Frankrike, hvilken nu anföres som ett hinder, har dröjt bra länge. Största hindret för densamma uppställes af de franska skeppsredarne, som frukta att få se de franska hamnarne fyllda af norska fartyg: emellertid vore: deras fordringar säkert ej större än att n i kunde bevilja dem, endast det funnes kurag hos våra statsmän. Om förhållandena till Frank. rike skolat i framställningen till ständerna beröras, hade det varit vida mer i sin ordning, att regeringen tillkännagifvit att Frankrike fordrade de och de medgifvandena och begärt att ständerna till dem samtyckt: Då hade de kunnat vid underhandlingarne åberopas såsom eftergifter från svensk sida gjorda åt Frankrike. Instämde för öfrigt helt och hållet i det yttrande som statsrådet Malmsten afgifvit. Detinnehöll statsmannaåsigter så djupa att de borde gå genom merg och ben på en finans: s Hr W Henberg fann med ledsnad en vä lig motsägelse mellan premisser och konklu i föredragandens för finansärendena fr ställning i konseljen. fven fann han det högs olsmpligt nl föreidregätden att skylla på sina underlydande. Det vore alldeles detsamma bankofullmäkti kyllde på sina komn Man finge för öfrigt aldrig vänta att initia ill någon reform skulle komma från de tjenstemän, som efter rutin handlägga ärendena. Framör allt kunde af kommerskollegium intet väntas i detta hänseende. Man påminne sig ulowt att det var dess president som proponerade span målstullens återinförande. Tal. trodde icke att det vore skäl att sammanlänka våra inre förhålfanden med en enda persons åsigt i utlandet och kunde derföre icke gilla hvad finansministern i detta ämne anfört angående franska traktaten. Påminde sig att trontalet innehöll att ingen tillökning i skatterna skulle ifrågakomma, men om nedsättning cs skedde i tullaigifterna så komme ju en skattetillökning att ega rum så vida man ej skulle tänka sig ett stillastående i landets utveckling. Ej i tull-lagstiftningen såg talaren korsrektivet mot skogsförödelsen, men i en lämplig skogslagstiftning, och slutade med att föreslå ståndet att enhälligt instämma i statsrådet Malmstens yttrande. Hr Lindoström instämde och sporde om vii evighet skola stå qvar på samma punkt ifall Frankrike ej ville afsluta någon traktat. Hr Bjortå. I afseende på hvad hr Wallenberg antydt om trontalets löfte om skatteminskning, ville talaren upplysa det trontalet helt säkert dermed menat direkta skatter. I afseende på den omordade traktaten så ansåg talaren att det dock möjligen kunde vara skäl för att dröja med fullnedsättningar å några artiklar som traktaten kan komma att vidröra, för att ha något att erbjuda. Detta hindrade dock icke, att finansmiPistern hade bordt föreslå förändringar med afseende på en mängd artiklar, som ej stodei rinaste sammanhang med de franska underhandingarna. Framför allt gällde detta om utförselstullarna, och talaren instämde så mycket helire i hvad statsrådet Malmsten i det hi rat, som talaren sjelf väckt motione att närma sig samma mål på en tid då de var en horreur att tala om något dylikt. Fästade för öfrigt uppmärksamheten derpå, att ehuru reformer i tulltaxan äro gjorda, laborerar den ännu med det hufvudsakliga fel att intet ordentligt system funnes, utan öfverallt oerhörda inkonseAqvenser. Ansåg att importartiklarne Lorde indelas i tre klasser, råämnen, halffabrikater och fördiga konsumtionsartiklar, och tullsatserna efter dessa olika kategorier lämpas. De premisser som statsrådet Gripenstedts yttrande innehåller, trodde tal. emellertid utgöra en fingervisning för bevillningsutskottet att fylla den brist som förefinnes i denna kongl. skrifvelse. Hr Laliersiodt fann denna skrifvelse besynnerlig så till form som innehåll. Ansåg icke tillräckligt att ständerna finge fingervisningar, de hade rätt att få mottaga bestämda förslag. Eit motsatt förfarande seder till försvagande af ministrammes konstitutionella ansvarighet. Finansministern hade frånskyllt sig på andra. Men talaren sporde, om det vore så illa bestäldt hir i landet, att en departenentschef icke har makt att tillbålla sina underlydande att uppfylla hvad han sjelf förmöler vara deras pligt. jögst besynnerligt vore det också, att se trih. Gripenstedt, som förut inlagt förtjenster om tullreformen, ha till chef i ett bonom underlydsnde verk en person, afgjordt fiendtlig mot denna reform, och som visserligen, på sätt en nu afifven reservation utvisar. vill en reform, men ; alldeles motsatt riktning än hr finansministern. I intet annat land vore en sådan oformlighet tänkbar. Fruktade att nämnda person inverkat på hr finansministern och att det är på det viset vi fått dessa undanflygter. Annat kunde talaren ej kalla detta ordande om den franska traktaten. Trodde mycket mer diplomatiskt gfva varit att föreslå nedsättning i tullen vr de artiklar som för Frankrike äro de vigtisaste, nemligen viver, spirituosa och v välnader och 8. k. pariserartiklar. Hvad för öfrigt beträffade dessa underhandlingar, så fann tal. anmärkningsvärdt att de först nu blifvit ånyo anknutna. Talaren hade förlidet år personigen hört en embetsman i franska finansministeren. förtrogen med dessa ämnen, yttra sin förundran att Frankrike, som afslutat traktater med flera andra länder, deribland Chili och Peru, ej hörde det ringaste af från Sverge. Afslutandet af handelstraktater utgjorde för Frankrike ett politiskt system och man kunde derför hoppas på framgång. Man hade talat om hindren från norsk sida, men talaren ansåg underhandlingarne böra och kunna entameras för svensk-norsk räkning, hvarefter de-begge ländernas olika representalioner kunde deröfver fatta beslut, samt traktaen sedermera gälla endast för det land som gillat den. Dermed vore svårigheten i alseende på Norge undanröjd. Genom en sådan traktat skulle våra affärer med Frankrike stiga betydligt. För närvarande äro de icke 6 4, än: der det våra engelska affärer ri presentera 48 4. Talaren ansåg slutligen awt bevillningsutskottet borde under riksdagens fortgång skafla sig un derrätte:ser hos vederbörande på hvilken punkt dessa underhandlingar befinna sig. Enligt tasne åsigt berodde hela saken på svenska diaTEu. lomatien. tKrmd jerta samt Hr Garisson inse e med hr Hj ned hr Lallerstedr — na de pedHr Ekinod såg intet skäl att nu go. SR ättningar i tulltaxan, som man borde erbjuu rankrike som pris för traktaten. Ville för sin . lel. ej underskatta statsmannablicken hos del?