Aftonbladet – 18 december 1862, sida 2

er FREE ae TOMMA, ox I denne gjort sig berömd just för insigter i det ämne, som var å bane, nemligen tullngstiftningen; nm fick man icke fästa sig vid annat än hvad samme föredragande och chefen för civildepartementet tillstyrkt, ehuru man icke har sig bekant att de gjort jern-. vägarne till sitt specialstudium i lika hög grad som händelsen är med frih. Gripenstedt hvad tullagstiftningen angår. Det är dock icke första gången som: grundsatser skifta efter omständigheterna då det blir fråga om jernvägsintressen, och vi vilja ingalunda påstå att det är ensamt hos hr Murn som man fruktlöst spanar efter konseqvensen mellan de åsigter som förfäktas, då dessa intressen komma å bane, och de som vid andra tillfällen bekännas. De kontraster, som vi här anmärkt med afseende på hr Murns uppfattning af konstitutionalitetens kraf föllo dock något bjertare i ögonen än vanligt, emedan de företedde sig i ett och samma plenum, endast att den ena åsigten fötfäktades på förmiddagen, den andra på eftermiddagen. De båda nämnda talarnes argumenter i sak voro förnämligast, att den föreslagna sträckningen skulle förlänga vägen för Norrlandstrafiken, hvars vigt utförligt framhölls: att det komme att straffa sig sjelft om man anlade jernvägar i oaaturliga riktningar, hvilket förmenades blifva händelsen genom linien Stocekholm—Örsundsbro—Sala, och att Upsala vore en så vigtig punkt, att man borde söka nå den på nöjligast kortaste väg. Anomärkningsvärdt är emellertid; att på samma gång som den af K. M:t föreslagna linien sålunda bekämpades ur Norr: landstrafikens synpunkt och ur synpunkten af de norra provinsernas intresse, medgafs likväl att man borde gå till Sala, emedan detta vore en så vigtig punkt, att man finge underkasta sig att göra en krok för utt beröra densamma. Nu företer sig likväl den omständigheten, att den kongl..propositionen, som äfven afser att föra banan till Sala, föreslår en riktning, som skulle blifva öfver en half mil kortare än linien Stockhölm— Upsala—Sala, hvilken förmenas vara af så stor vigt för de norrländska provinserna. Då man ihågkommer, dels att väl ingen kan ifrågasätta att Sala skall blifva den gorra banans ändpunkt, utan att densamma en gång skall fortsättas norrut, dels att frågan om sträckningen norr om Sala lemnas helt och hället öppen, i det för denna gång icke ett öre skulle anslås för en sådan linie, eh då man väl tillika bör vara ense om, att vid en jernvägslinies bestämmande man ieke får tänka på de förhållanden, som inträda under ett eller annat år medan den är under byggnad, utan på de förhållanden, som inträda då den blifvit fullbordad, så är det svårt att fatta huru det kan förmenus vara stridande mot de norra provinsernas intresse att vägen mellan Stockholm och Sala, dit man medger att vägen bör ledas, blir en half mil kortare, på sätt som skulle blifva händelsen genom dess framdragande öfver Örsundsbro. Man kunde nästan blifra frestad tro, att man på den sidan i sjelfva verket aldrig ämnar sig till Sala, utan; en gäng väl kommen rakaste vägen till Upsala, vill söka komma derifrån vidare norrut, utan någon afkrökning till Sala. Brkännes en sådan afsigt, må det medgifvas att den direkta Upsala-banan får en vigt för de norra provinserna, som det är oss omöjligt alt inse alt densamma eger, så länge det! är fråga om en linie, hvilken, genom att! å rakt på Upsala, gör den norra banan en olf mil längre än den sträckning K. M:t föreslagit. I afseende å talet om att Upsala vore en så vigtig punkt, att man borde nå den på sortaste väg, exinrades af hr Ditzinger, att i råga om lämpligaste sti kningen för norra banan det fiones en (don vigtigåre punkt, svars intressen mun tj finge förbise, och let vore hufvudstaden. Med dess intresse vore förenligt ält genom jernvägen komma ! beröring med denna stads naturliga hanlelsområde, hvilket: ostridligen vore de kter, som genomskäras af den af K. M:t öreslagna sträckning. Det vore dessutom ned landets intresse förenligt att genom: jernvägen så många och så vigtiga orter! som möjligt komme i beröring med vägens indpunkt vid hafvet, och äfven i detta at-; seende tillfredsställde den of K. M:t förelagna sträckningen bäst de fordringar, som unde uppställas; ty den närmade sig på ingefär lika afstånd både städerna Upsala och Westerås. Ingendera fiage genom denna vana den allra kortaste jernvägsförbindelse