Aftonbladet – 17 december 1862, sida 2

land. Denna unga qvinna hede till den sista stunden visat sig vera omtänksam, pålitlig och trofast tillgifven sin matmor. Hon hade nöjaktigt bastått profvet af samtalet med hushållerskan och fe icke glömt någon af de föreskrifter rörande detsamma, som hon på förhand hade erhållit. Af sig ejelf hade hon föreslagit att de veckor, som måste förgå innan Magdalen kunde tillträda sin tjeust, borde användas till nytta, nemligen för att inhemta nödig skicklighet i de befattningar, på hvilkas förvärfvande framgången af hennes matmors djerfva list till en stor del berodde. Tack vare denna tid hade Magdalen, då Lovisas bröllopsdag var förbi och tiden för hennes afresa var iane, af sin fordna kammarjungfru inhemtat allt ända till de minsta detaljer af hvad denna kunde lära henne. Den dag, då hon trädde inom S:t Crux dörrar, inlät hon sig i sitt djerfva vågspel, stark genom den sinnesnärvaro under brydsamma förhållanden, som den senare tiden af hennes lif hade lärt heune; ännu starkare genom den skicklighet hon till en verklig fulländnivg hade uppölvat att sälta sig in i andra pertsoners karakter, och starkast genom sin under två månader dagligen öfvade förtrolighet med de pligter, som tillhörde den plats, hvilken bon ätvgit sig att fylla. Så snart mrs Drake hade gålt, tog hon ipp sina kläder ur kappsäcken och klädle sig. Hon satte jå en gredelin yl!lekläding — lätt sorgdrägt efter mrs Girdlestone, om amiralen befallt borde anläggas af all jenstfolket — dertill ett hvitt musslinsfö täde och en liten nätt, hvit mössa samt en slå rage med band som passade till klädnin en. Iklädd denna enkla drägt, i alla mäners ögon på samma gång den blygsammaset