Aftonbladet – 13 december 1862, sida 3

t skolorna. Hr Trägårdh uppträdde och förkla I rade att, som han trodde sig veta, orden frå gan i hela sin viddt i hans första motion, an ! gående tillsättande af ett dylikt utskott för el mentarläroverken ensamt, blifvit inom de öfr , riksstånden oriktigt uppfattade, hän nu ville j gifva den förklaring att han dermed icke vela säga att ifrågavarande utskott skulle med frågar om anslag till åtskilliga läroverk sig befatta, jutan dylika frågor tillhöra statsutskottet. Tör öfrigt ville talaren understödja den gjorda in. bjudningen. Hr Bjrck instämde. Hr Carlen mot: satte sig inbjudningen på den grund, att han ansåge rikets ständer för ingen del böra befatta sig med uppsättande af ett förslag till skol. stadga, utan endast upprätta några allmänna grunder i detta ämne. Hr Lallerstedt fann intet antagligt skäl för ståndet att afslå inbjudningen, hvilket han trodde skulle, minst sagdt, se besynnerligt ut. Efter begärd votering bifölls inbjudningen med 44 röster mot 12. Samtlige de å bordet hvilande motioner i ämnen, sammanhängande med skolfrågorna, remitterades derefter till resp. utskott. Rörande bankoutskottets betänkande med berättelse om bankverkets räkenskaper och förvaltning förekom derefter en längre debatt, för hvilken tid och uttymme neka oss att i dag redogöra, utan nämna vi blott att vid frågan om decharge, bankofullmäktiiges förvaltning attackerades af hr Wallenberg (som dock ej motsatte sig decharge) , men försvarades af hrr Björck, Hjerta och Renström. Ståndet beslöt att onsdagen den 17 dennes företaga den förut beslutade diskussionen angående jernvägsfrågorna. Ståndet åtskildes kl. ?,3 e. m. BoRdeståndet, I dagens plenum förekom först till behandling ett protoko Isutdrag från adein, jemte grefve Anckarsvärds motion, angående reorganisation af landtmäteristaten. Bjerkander förklarade sig anse motionen vara förtjent af största uppmärksamhet, såsom åsyftande en vigtig och behöflig reform, hvarföre han ville upptaga densamma såsom sin egen. JHallstrm, som gillade motionens hufvudsyfte, gjorde några anmärkn ngar mot detaljerna, liksöm ett par andra ledamöter. Uhr tillkännagaf, att han väckt en motion i sainma ämne, och önskade att, då ståndet upptagit den Anckarsvärdska motionen såsom sin egen, båda motionerna mätte blifva remitterade till samma utskott, för att vid behandiingen kom lettera hvarandra. I Uhrs motion vore åtskil-: igt påpekadt, som just nu blifvit anmärkt mot den Ånckarsvärdska motionen. Motionen remitterades till statsitskottet. . j Lagutskottets betänkande n:r 8, angående äk-! tenskap mellan kristna och mosaiska trosvekännare, biflls enhälligt, sedan Lekberg dervid anmärkt, att Han ansåg det vara en brist att man; Gå stadgat hågot om sättet, hvarpå äktenskaps-, skillnad mellan sådana makar skulle kunta vit-, nas. Rosenberg ansåg lagutskottet ha fullgjort sin skyldighet, då det hållit sig till sin uppgift, nemligen att lösa den frågan, på hvad sätt dylika äktenskap skulle ingås. Blefve det nödigt : att äfven stifta en lag för deras upplösning, så ! kunde detta ske framdeles i sammanhang med ett allmänt stadgande om formen för äktenskapsskillnads vinnande mellan olika trosförvandter. C, A. Larsson med flere ansåg äktenskapsskillnad knuna vinnas med de lagar man hade, och Rosenberg fann intet hitider för att äfven judar! skulle kunna meddelas varning af presten och inkallas inför kyrkorådet, hvilken rätt Lekberg ej! trodde tillkomma nämnde myndigheter. Uhr; yttrade, att saken ej syntes honom så vigtig, ty om olyckligtvis några kontrahenter skulle oförsigtigt sluta en förening, som de åter önskade upplösa, finge de väl sträfva med hvarandra till nästa riksdag, då man; i händelse det visade sig nödigt, finge göra något stadgande i ämnet. Pehr Nilsson i Espö tillkännagaf, att till hans kunskap kommit, att ekonomiutskottet ej skulle vara riktigt ense om, huruvida utskottet vore behörigt att behandla den af honom väkkta thotionen om biskopsembetenas indragning. För att vinna tid, ville Pehr Nilsson undanrödja uvarje betänklighet, hvarföre han önskade den örändring i motionens ordalydelse, att erkebiskops och biskopslönerna efter de nuvarande nnehafvarnes afgång skulle indragas till statsverket och derigenom bättre löneinkomster beredas det lägre presterskapet. Rosenbery anmärkte att det förekom honom besynnerligt att ur den tryckta motionen af Jonas Anderrson, angående skjutsväsendet, åtskilliga jedamöters namn, som undertecknat den skriftiga motionen, blifvit utelemnade. Frågan härom plef hvilande till nästa plenum, och beslöts att liskussionen härom skulle ur protokollet utgå.