Aftonbladet – 13 december 1862, sida 2

I Dröj öfver natten med att besluta digt. afbröt henne Magdalen, som alltjemt höl ansigtet vändt åt elden, och säg mig, då du i morgon bittida kommer in till mig ) hvilket beslut du har fattat. Jag behöfvei ej din hjelp i afton, jag kan kläda af mig sjelf. Du är icke så stark som jag. Dt lär säkert mycket trött. Sitt ej uppe längre I för min skull. God natt, Lovisa, sof godt! Hennes röst sjönk allt mer och mer, då hon talade dessa vänliga ord. Hon sucka de tungt, hvilade armen mot spiselkanter och lutade sitt hufvud deremot med en åt börd af liknöjdhet och trötthet som var hjert sl:tande att se. Lovisa hade ej lemnat rum met, som hon trodde. Lovisa kom sakta fram till henne och kysste hennes hand. Magdalen spratt till, men denna gång gjorde hon ej något försök att draga undan handen. Känslan af hennes förfärligt öfvergifna belägenhet bemäktigade sig henne då tjenarinnans läppar vidrörde hennes hand. Hennes högmodiga bjerta veknade, ögonen fylldes af brän. nande tårar. Gör mig ej ledsen4, sade hon med hviskande röst. Nu är det ej längre tid till ömhet och vekhet, de skulle blott beröfva mig modet. God natti Morgonen kom, och med den det bifallande svar som Magdalen hade väntat sig. Den dagen blefvo rummen uppsagda och Lovisas synål ilade snabbt vid förfärdigande af en passande drägt åt en tjenstflicka. Slut på sjetle scencn. Mollan foonerna. Från miss Garth till mr Pendril. CWestmoreland House d. 3 Jan. 1848. Bäste mr Pendril! Enligt er vänliga naomodan skrifver jag för att meddela er