Aftonbladet – 13 december 1862, sida 2

domlig frisinthet, ungdomligt konsiderationslös forskniogsoch sanningskärlek och ungdomlig optimism, som genomgår det hela. Med hvarje arbete, som denna författarinna på sednasfe tiden utgifvit, har hon visat sig alltmera ungdomlig, alltmera frisinnad, alltmera sympatiserande med det i sann och djupare mening lefcande och framåtsträfvande itidehvarfvet. Vi fatta, när vi läsa denna bok, ganska klart sanningen och betydelsen deraf, att hon i Athen den 17 Aug. 1859 tackar Gud, att hon på sin 58:de födelsedag känner själ och sinne mera unga och hoppfulla än i hennes unga år. En afhandling om religionen, af Th. Parker, r titeln på ett från engelskan öfversatt törre populärt teologiskt arbete, författadt af den för ett par år sedan aflidne nordamerikanaren Parker, enaf vårt tidehvarfs störste och ädlaste man, stor som patriot, som talare och som tänkare, en man, om hvilken vid hans död det offentligen yttrades i Amerika, att det icke var någon fläck, icke föll någon den ringaste skugga på hans lefnad, och som genom sitt nit för praktisk kristendom, för religionens införandei lifvet wed skäl torde kunna anses för en af århundradets mest framstående andliga heroer. Af Ignel!s stora verk, Menskliga utvecklingens historia, har 5:te delen, omfattande Korstågens tid, och af i hög grad läsvärdt och intresseväckande innehåll, i dessa dagar utkommit. Bland poetiska arbeten finna vi, utom första bandet af Herrman Sätherbergs samlade dikter, åtskilligt af framstående beskaffenhet, såsom: Stycken i små ramar; blandade poesier af Orvar Odd, innehållande smärre lyriska stycken, då deremot Brunt och Rosenrödt; en vandrande harpspelares melodramer af samme författare, innehålla fem större lyriskt-episka stycken. En stor del af dessa båda volymers innehåll ger full styrka och kraft åt deras mening som hålla före, att Sturzenbecker är mera verklig skald tmed Guds nåde, än de flesta af dem som göra anspråk på att ha ett stadgadt renommå, såsom sådana, att han till och med i fråga om originalit i uppfinning och frisk omedelbarhet i uttrycket står närmare Runeberg än någon annan af dem, som höra till den mera realistiska skolan inom poesien. Hans makt öfver språket är så stor, att den till och med förleder honom till åtskilligt sjelfsvåld, som för många andra skulle vara en omöjlighet, emedan de äro mera tungfotade, men som dock utgör hufvudgrunden för deras anmärkningar. Ofta, när vi höra en och annan af våra småpoeter beskärma sig öfver Orvar Odd, gör det på oss alldeles samma intryck, som då vi höra vanliga orkesterspelare med akademiskt grötmyndig ton förklara Ole Bull för en Scharlatan. Vitterhetsförsök af B. v. Beskow, tredje tillökta upplagan, första delen, utgör äfven en märklig nyhet, kärkommen för poesiens vänner. Milton ?Det förlorade och det återvunna Paradiset?, öfvers. af V. E. Öman, ökar anlet af de värderika öfversättningar af främmande litteraturens klassiska poesiverk, som under den sednaste tiden sett dagen i värt land.