Aftonbladet – 12 december 1862, sida 2

sin uppmärksamhet tyst fästad vid hvad Magdalen sade. Hennes oro, som hade tilltagit under hela den föregående stunder, lät nu ej längre hejda sig hvarken af hennes försigtighet eller blyghet. I stället för att svara sin matmor, framkastade hon hastigt och något osammanhängande en egen fråga. Förlåt mig, nådig fru, sade hon. Är det er mening alt skaffa mig den lediga tjensten vid S:t Crux? Dig?4 svarade Magdalen. Nej, för ingen del. Har du redan glömt hvad jag sade dig i detta rum innan jag for ut? Min mening rörande dig är att du skall-gifta dig och flytta ut till Australien med man och barn.Du kunde ändå ej vänta tills jag hunnit förklara mig. Du här dragit dina egna slutsatser, och de äro falska. Jag gjorde dig en fråga just Hyss, som du ännu ej har besvarat. Jag frågade dig om du har glömt dina tjenståligganden som husjungfru? Nej, visst icke, nådig frul4 Lovisa hade hittills yttrat sig litet ovilligt, men nu svarade hon raskt och frimodigt: aSkulle du kunna lära en annan qvinna dessa befattningar? Ja, bevars; ganska lätt, om hon är förnuftig och uppmärksam. cSkulle du vilja lära mig detta? Lovisa, spratt till på stolen och vexlade färg. SÅt er, nådig fru! utropade hon, halft tvifvelaktig; halft förskräckt. Ja, sade Magdalen. CSkul!e du kunna lära mig att som sig bör föres:å en sådan tjenst vid S:t Crux?4 Så enkla dessa ord än voro, tycktes den förvirring, som de framkallade i Lovitas sinne, göra henne alldeles ur stånd till att