Aftonbladet – 10 december 1862, sida 3

rik studerande ungdoms samt ettstort antal äldre och yngre lärares spridning bland massan af de i praktiska yrken sysselsatta menniskor. Månne jag mycket misstager mig då jag tror att en myckenhet aktningsvärda personer, som nu såsom oss synes allt för uteslatande egna sig åt materiella bestyr och dagens flyktiga intressen skulle hufvudsakligast och kanske endast genom det personliga umgänget med vetenskapligt bil dade män, genom att oftare och på nära håll se och höra talas om studier och litterära angelägenheter, vinna en ljusare, fördomsfriare åskådning af dessa samt af det samband emellan teori och praktik, som alltid finnes och aldrig utan ömsesidig skada för båda dessa grenar af menniskans verksamhet kan förbises; att denna stora allmänhet, hvilken nu knappt känner lärdomen från annan sida än den löjliga eller från de mindre fördelaktiga uppenbarelser af korporations-intressen, som nu icke sällan framträda, skulle lära sig att akta och värdera vetenskapen och dess idkare. När man dertill ihågkommer, att i ett folkfattigt land tillgängen på aodbga krafter af en högre ordning icke kan vara så stor, att vi kunna väl besätta den myckenhet af lärareplatser, som redan nu vid båda universiteterna samt vid Stockholms läroverk och institutioner måste fyllas, samt att vi genom dessa krafters splittring på 3:ne hufvudorter, omöjligen kunna på någotdera åstadkomma det vetenskapliga lif och den litterära samverkan som erfordras för att kunna öfva något inflytande på den europeiska kulturen, ja för att blott blifva delaktig af denna kulturs frukter och kunna följa med dess utveckling; och då man vidare ihågkommer att ett fattadt beslut om universitetets flyttning, efter all anledning, måste först föranleda en komitås nedsättning, hvarefter, i följd af den obenägenbet hvarmed en stor del vederbörande skulle skrida till verkställighet deraf. man sannolikt först efter 10 å 15 år skulle få se de förberedande praktiska åtgärderna för flyttningen vidtagna; så kan jag icke annat än ansc ett ytterligare uppskof redan med sjelfva beslu tets fattande hos rikets ständer vara alldeles obehöfligt för de betänksammaste bland oss samt att det skall befinnas skadligt af dem, som icke anse likgiltigt om den nuvarande eller först en kommande generation kommer i åtnjutand af denna flyttning är egna1l att bereda vidar fördelar. Jag anser allt uppskof i detta fall tfven derföre vara skadligt och oriktigt, at staten icke längre än nödigt är bör belastas med underhål lande på 3:ne olika ställen af institutioner. som till egen och det allmännas fördel kunde vara förenade på ett eller två, samt att flyttningens motståndare, under den tid vi tveka, skola uppbjuda all sin förmåga för Upsala universitets befästande på sin nuvarande plats. Dessutom : Nationen har icke framtiden i sina händer, Den dag vi omsider skulle anse frågan mogen, skulle vi tilläfventyrs, i anseende till yttre eller inre oroligheter, finansiella hinder m. m., icke kunna företaga hvad vi då allvarligen önskade,