Aftonbladet – 10 december 1862, sida 3

Om Upsala universitets förläggande till hufvrudstaden. Motion af CO. E. Ljungberg. (Slut fr. lördagsbl.) För vetenskapernas befordrande, för den högre undervisningens höjande samt på det att Sver ges hufvudstad, och med den vår nation, ick I allmän anda och intelligens skall nödgas stå efter andra hufvudstäder och nationer, föreslå jag såedes att rikels ständer hos K. M:t begära Upsala universitets förläggande till hufvudståden, samt att, till öfvervägande af de för detta ändamål! nödiga åtgärder, en komitå måtte nedsättas, hvar betänkande jemte K. M:ts proposition i ämnet rikets ständer torde utbedja sig få vid nästa riks möte emottaga. I anseende till den tidsutdrägt dessa åtgärder medföra, och då det synes vara tid att Sverges hufvudstad i någon mån försättes i åtnjutande af fördelar, hvaraf andra europeiska hufvudstäder längesedan varit i besittning, vågar jag äfven föreslå att rikets ständer för innevarande stats regleringsperiod bevilja ett mindre anslag till föreläsningars hållande i hufvudstaden uti vissa vetenskaper, på sätt af annan medlem af detta stånd lärer, efter hvad mig blifvit medåeladt, komma att motionera De finnas utan tvifvel, som skola anse sistämnde förslag redan i sig vara nog löftesrikt. för att göra det förra mindre nödvändigt, och hvilka skola benämna frågan om Upsala universitets förflyttning för tidigt väckt. Jag vetäfven hvilket oljud emot mig detta förslag skall fram kalla från alla dem, som häfva sitt intresse uti universitetets bibehållande på sin nuvarande plats. Men utån inod och strid har någon seger aitrig vunnits; och om aldrig någon här ilandet bordt göra något upprop till narionalandah och sina medborgares pligtkänsla förr ön framgången vore ifven, hade vi säkerligen icke heller nu varit 1 besittning af de stora verk; af hvilka nationen vu skördar frukterna. Frågan om Upsala universitetets flyttning är dessutom långt ifrån ny. Den är redan äldre än en och annan stor fråga, com, i trots af det motstånd äfven den vid sitt första afhandlande mött (man påminne sig blott jernvägsfrågan), redan längesedan gått med seger igenom; ty redan utidet af komiten till öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk, år 1828, afgifna betänkande omtalas fördelarna af båda universiteternas flyttning till Stockholm såsom en ofta omhåndlad angelägenhet. Skulle då icke en period af omkring 40 är vara till fäcklig att låta en fråga mogna, som, enligt hvad rikets ständer delegerade för undervisningsfråans behandling, icke längesedan yttrat, är af än vigt för vår kultur, att dess lösning endast af ekonomiska skäl kan uppskjutas eller förhindras. Böra vi, i en tid, då allt annat ilsnabbt skyndar framåt, hafva behof af ett årh.ndrade för att besluta oss till ett företag af 2 å 300,000 rdrs eller allra högst v, millions ostnad, vi som få år efter det man ansett hvarje jernvägsanläggning här i landet dåraktig och hvarje tanke derpå opraktisk, bestämde oss för ett kommunikationsnät, som skulle kosta öfver 100 millioner samt inom 8 år för stambanor utbetalat 47,350,000 rår. Nej, denta ide har haft tid nog till mognad; det erfördras blott någon endrägt och värma derför, för att sätta den i verket. Hvad beträffar det alternativ man eger att se tiden an, att åtnöja sig med en anspråkslös institution, utan fasta lärare och utan ett större antal lärjungar bland yngre män, som egna sig åt studier, så skulle visserligen äfven detta i och för sig utgöra ett vackert framsteg. Men äfven med antagande att en sådan institution skulle kunna mycket verka till den allmänna bildningens befrämjande, bör man dock icke förbise, dels att densamma, 1 anseende till le inskränkta tillgångar som komma att stå henne till buds, tillen början mäste hafva ett föga vidsträckt läroområde ochett ringa antal lärare, dels ockätt detgagneliga inflytande på en stor stadsbefolkning, som ett universitet utöf-var, till en väsentlig del Hpr Vin grund i en tal