Aftonbladet – 10 december 1862, sida 2

Andringen 1 tryckiriheistoöroraningen om flemnande af exemplar af tryckta arbeten, fslagen i presteståndet, men bifallen i boridetåndet. LÖRDAGENS AFTONPLENUM. Bondeståndet. Diskussionen om: årliga riksdagar. P. F. Mengel från Upsala län hade redan vid öregående riksdag, då förslaget behandlades i constitutionsutskottet, hyst åtskilliga tvifvel om letsammas utförbarhet med hänsyn till det närrande representationssättet; men hade: dock motsatt sig att förslaget skulle antagas hvilande till denna riksdag, enär han ansåg att förslag till ändringar i grundlagarne, och särdeles sådana som voro af så stor vigt som det förevarande, först efter en omsorgsfull pröfning, hvilken fordrade tid, borde afgöras. Ått årliga riksdagar skulle medföra stora fördelar betviflade han icke, men trodde: ej att dessa skulle inträffa förr än ett annat och bättre representaätt blifvit införd. Till dess ansåg han olägenheterna öfvervägande. Man hade sagt, att genom en förändrad arbetsordning skulle riksdagsgöromålen kunna fortskyndas; men: denna arbetsordning fordrade nya föreskrifter i grundlåga:ne, hvilka dels icke ännu ens voro framlagda, och dels beroende på alla fyra ståndens antagande. Vid borgareoch bondeståndens gemensamma öfverläggningar rörande förslaget hade visserligen en af det förra ståndets utmärktaste ledamöter, tillika ledamot i statsutskottot, såsom sannolikt antagit, att nämnde utskott på fyra månader kunde medhinna sina många Makt päliggande göromål; men denna förmodan hade utan tvifvel framställts under förutsättning, att utskottets samtliga ledamöter egde lika stor arbetsförmåga och samma nit som den högtärade ledamoten i borgarståndet. Talaren trodde dock ej att denna ledamot skulle förmå attöfverflytta sin arbetsförmåga på hela utskottet. — Enligt det hvilande förslaget skulle riksdag årligen hållas fyra månader, och derefter ovilkorligen afblåsas, äfven om ständerna icke medhunnit afsluta ärendena. K. M:t kunde deremot genast sammankalla urtima riksdag, dervid dock endast de i kallelsen uppgifna frågor skulle behandlas. Talaren fann deri en öfvervägande makt lagd i regeringens hand, utan att den anåra statsmakten betingat sig en motsvarande ighet. — Förslagets antagande skulle utan tvilvel hafva till följd, att väl Tin en propositioner till behandling FRtogne och de fyra månaderna skulle ock dertill åtgå; men de af representanterna väckta motioner, bland hvilka många utan tvifvel äfven framgent blifva af stor vigt, skulle deremot sannolikt icke till behandling, medhinnas, utan i massa blifva undanskjutna. Äfven härigenom skulle den ena statsmakten få ett stort försteg i rättigheter framför den andra. Vid den gemensamma pr iegninger hade framhållits säsom en stor fördel, om riksdagen började hvarje år i Januari månad och fortginge fyra månader, att den liberala landtadeln då skulle komma upp; men äro då icke de nöjen som hufvudstaden erbjuder under en vintersaison lika angenäma och lika lockande för den icke-liberala, som för den liberala landtadeln? För öfrigt hyste talaren den öfvertygelsen, att de liberala åsigterna: på riddarhuset berodde på hvarjebanda politiska vindkast, på hvilka man ej borde bygga stora förhoppningar, särdeles ju närmare den stund nalkas, då en förändrad nationalrepresentation kommer i fråga. Då gäller det adelns rättigheter såsom privilegieradt stånd, och allt för sangviniskt vore föreställningen att särdeles många, ens af den liberala landtadeln, skule godvilligt förvandla sig till en pappersadel och afsäga sig allt politiskt inflytande. -Dertill fordras vida kraftigare påtryckningar, än de årliga riksdagarne erbjuda, och till dess skall motståndet växa, ju mera faran att förlora ståndsprivilegierna närmar ig Presteståndets ställning till de stora reformfri gorna och till regeringen blir sannolikt oförändrad, ehvad ag hålles årligen Eller hvart tredje år. Så länge representationen är fyrdelad, och de stora anslagsfrågornas afgörande beror. på en sedel i det förstärkta statsutskottet, kall regeringen hafva öfvertaget äfven då riksdag årligen hålles. -Talaren hade icke hört några skäl anföras emot den fruktan han hyste att de årliga riksdagarna skulle öka i stället för minska de a ståndens lätt förklarliga obenägenhet mot den stora reformen. Det syntes honom klart att detta motstånd lättare skulle åstadkommas och blifva mera kompakt under fyra månader årligen, än om riksdagen fortgår ett helt år, såsom nu oftast är fallet. Man hade vidare sagt att i alla konstitutionella stater hålles .riksdag årligen; men man har dock glömt Norge, hvars statsförfattnig är en ibland de liberalaste i Europa; man hade också förgätit den vigtiga omständigheten att intet land utom Sverge eger en fyrdelad representation. — Vore det antagligt att icke hela, utan endast vissa hufvudtitlar af statsregleringen vid hvarje årlig riksdag till behandling företages, så kunde lätt inträffa att på anslagens beviljande iuverkade den rika eller svaga skörd, som i landet erhållits, med den påföljd, att just de hufvudtitlar som företrädesvis förtjente de rikligaste anslagen blefve vanlottade under ett hårdt år, hvaremot andra hufvudtitlar, på hvars ökande städse arbetas, rikligt begåfvades under ett godt år. Talaren slutade med att hän skulle rösta för afslag, intill-dess ett annat och bättre representationssätt blifvit infört, då det vore klart att riksdag årligen bör hållas. Bergström fr. Östergötl. ansåg årliga riksdagar olämpliga med nuvarande former, ty riksdagen skulle aldrig kunna afslutas på 4 månader, utan skulle förslaget förr eller sednare medföra permanenta riksdagar. Med den konungen medifna rättigheten att sammankalla urtima riks5 funne talaren sig ej pd A r perkander; När detta förslag vid förra riksdagen behandlades, hade talaren framställt den åsigt, att förslaget borde till konstitutionsutskottet återremitteras, för att detta skulle inkomma med särskildt förslag till ordnande af arbetsordningen i ett sammanhang, hvilken framställning dock ej vann gehör, utan förklarades förslaget hvilande. Då som nu erkände talaren att dörslaget haft många fördelar: ceremoniernas afskaffande, för arbetets förkortande, riksdagens skara slut, gagnet af att fålandtadeln, som hade samma intresse som bönderna, mera tälrikt samlade på riksdagen 0. s. v., men talaren hade dock ej varit ense med sig sjelf om förslaget borde antagas eller icke; men nu, sedan talaren närmare öfvertänkt saken och i synnerhet rådfört sig med medlemmar af statsutskottet, hvilka försäkrat honom, att arbetet möjligen kunde medhinnas gerom vidtagande af åtskidiga åtgärder till förändringar, som ej fordrade grundiagsenlig behandling, fann han sig föranlåten att biträda förslaget, anseende detta vara enda möjligheten att framtvinga en bättre arbetsordning