Aftonbladet – 9 december 1862, sida 2

I Denna öfvertygelse hade icke skrämt henne. Ensam beräknade hon utförbarheten af de utvägar, som hon möjligen skulle kunna för söka. Ensam hade hon också nu beslutat sig för att handla. I Tiden är inne, sade hon för sig sjelf under det hon satt framför elden. Jag måste först och främst utforska Lovisa.? Hon samlade ihop pengarne, som lågo i hennes knä, och lade dem på bordet, steg derpå upp och ringde. Värdinnan kom in. Ar Lovisa dernere?? frågade Magdalen. ?Ja, min fru. Hon dricker sitt t.? Då hon har slutat så var god och bed henne komma upp. Dröj litet. Derpå bordet ligga edra pengar, min skuld för den förflutna veckan. Får ni reda på dem? Vill ni kanske hafva ett ljus?? ?Det är något mörkt, min fru.? Magdalen tände ett ljus. Hur långt förut bör jag uppsäga rummen inanan jag lemnar d-m? frågade hon, i det hon ställde ljuset på bordet: orEa vecka förut är den vanliga tiden. Jag vill hoppas att ni ej är missnöjd med mitt hus?? Nej, visst icke. Jag frågar blott så, emedan jag kanske blir tvungen att lemna mina rara något förr än jag hade trott. Aro pengarne riktiga? ? . Ja, alldeles. Här är ett qvitto på dem.? Jag tackar. Glöm ej att skicka Lovisa till mig då hon har druckit sitt t6.? Värdinnan gick. Så snart Magdalen åter hade blifvit allena, släckte hon ljuset och drog fram en ledig stol intill sin egen framför eldstaden. Sedan detta var gjordt intog hon åter sin plats och afvaktade Lovisas ankomst. Iennes ansigte uuryckte tvifvel medan hon sait och mekaniskt såg i elden. En dålig utväg?, tänkte hon för sig sjelf,