Aftonbladet – 8 december 1862, sida 2

emellertid ej min alsigt att fördjupa mig och läsaren i dessa annaler. Jag endast vill nämna, att eter det att ett nytt och vackert bälte var inköpt, kom en amerikanare vid namn Heenan äfven till England 1860 för att tillkämpa sig klenoden. Champion var då en mr Sayers, som naturligtvis , antog utmaningen; efter en två timmars strid, som på den tiden mycket omordades råde i Englard och på kontinenten, förklarades båda för jemngoda och genom subskription åstadkoms äfven ett bätte för amerikanaren. Nu sednast var en mr Mace champion. Han håde i början af året besegrat en rival med namn King, hvilken emellertid sedan dess samlat nya krafter och utmanat Mace till en strid om bältet, hvilken egde rum i onsdags. Efter 21 hvart omkring arenan hade King tagit en blodig hämd på Mace. För ett knytnäfslag, som kunnat fälla en oxe, störtade Mace till marken, och Kiog är nu chimpion af England. Dessa råa strider, under hvilka menniskor på det ohyggligaste malträtera hvarandra, äro onekligen ett fult nationaldrag;, men sanningen fordrar ock det erkännandet. än man numera börjat högljudt uttala sin ovilja emot dem. Att de äro förbudna betyder föga; alldenstund intet straff finnes för öfverträdelsen, och det enda sätt att hindra dem är att polisen utspånar hvar och när de skola ega rum och intervenerar, hv:lket också som oftast händer. Det är emeltertid ingen lätt cak för polisen att skaffa sig kunskap om tid och ställe för striden, enär arrangörerna bedrifva allt i sådan tyst het att, utom dem sjelfva, ingen vet var det bär hän. Först i sista ögonblicket blifva de, hvilka skola medfölja som åskådare underrättade om från hvilken banstation den speciella tränen skall afgå, men: hvar denna kommer att stanna är dem likaledes en hemlighet ända tills man hunnit bestämmelseorten. Denna gång var arenan förlagd till mynningen af Thames och striden egde rum utan någon mellankomst af: polis. : Inom expositionspalatset fortgår inpeeknvingsarbetet rasilöst. Det bög att lida åt julen, och en hvar tyckes ha brådt att komma härifrån så fort som möjligt. Hvad särskildt Sverge beträffar, så torde dess plats först med denna veckas utgång vara. tullkomligen u:rymd. I det hela taget hafva. såväl Sverges som de båda andra skandi-naviska ländernas utställningar varit föremåk för en ganska tillfredsställande uppmärksarohet, hvarom såväl uppsatser i engelska tidningar som korrespondenser till franska burit vittne. Det nar redan förutt blifvit anmärkt och är dessutom cn klar sak, att om alla tre Skandinaviska länderna förenat sig i en gemensam utställning, skulle denna blifvit en af. de remarkablaste på verldsmarknaden. Öafsedt den derigenom vunna rikhaltigheten af artiklar inom alla klasser, hade möjligheten af en prydlig anordning varit gifven, och sålunda ett vid dylika expositioner ganska väsentligt vilkorkunnat uppfyllas. Hvad Danmark beträffar: är helt naturligt en sådan gemensamhet; ännu endast en from önskan, men kunde; väl hvad Norge beträffar varit något mer än som så. Norge har också mera förlovat än vunnit på att stänga in sig i en smal skrubb och slå dörren igen om sig. Såväl inom svenska som danska utställningen har man haft att beklaga sig öfver det så mången iklar, som blifvit utlofvade, icke hitändts, och framförallt att inöm flera brancher man icke alls låtit höra afsig, oak:adt det är i ögonen fallande att man kunnathafva bra mycket mera att bjuda på. Sådant: viutnar om en nog stor liknöjdhet och brist. på patriotism, i all synnerhet när efter råd. och lägenhet medel anstås att få landet så väl representeradt som möjligt. Då jag nu går att nämna en del af de utelällda svenska artiklarna, vill jag på förhand frikalla mig från skyldigheten at omvämna dem jag anser vara dåliga, Det fimses utan tvifvel personer med större saksonskap än min, och således äfven med mindre risk att begå en orättvisa, som taga den saken om händer. Likaledes vill jag ej förbinda mig att i detalj uppräkna allt, om inom svenska atdelningen förtjenat appmärksamhet och beröm. Jag vill endast i korth t hålla mig till hvad som företrädes-vis utgjort föremål för de besökandes upp-märksumbet. Som bekant, hade hvarje sär-skildt land en eller flera trofeer, i hvilka man sammanfört antingen hvad som inom n viss industrigren var framstående eller ock i allmänbet för detta land karakteristiskt och utmärkande. Svenska trofber utöfrade å publiken alltifrån expositionens början. en afejord dragningskraft såväl genom den. vackra Engeströmska kommarladdningskawonen från CO. Ekmans gjuteri på Finspång som framförallt genom Molins BältespännareX. Att denna skulle ega något rifvande för den engelska publiken, inses lätt af en hvar som känner dess böjelse för pugilistiska idrotter, och ieke sällan fick man ring statyen se personer som, försjunknai skådande, med gnistrande ögon och kaatra väfvar tycktes spänna med af bjertans lusc. asreliferna på predestalen lemnade en obewidligen poetisk framställning om stridens ippkomst och slut, och det var sålunda ingalunda konstnärens fel om en eller annan og EE Na för en symbolisering af Sverge och Norge. För öfrigt är dettu. konstverk högligen lofordadt af Times i en. irtikel, som Jag tager för afgjordt att våra. svenska tidningar tillgodogjort sig, och ni-stan alla här utkommeande illustrerade tid-ningar hafva innehållit afbildningar af detsamma. (Forts.) NORGE. Expositionskommissarien Ticemand har rån ordföranden i verldsexpusitionskomiten SRK ER