Aftonbladet – 6 december 1862, sida 2

16. Lexpratuon. 13. Genie des civilisations, Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvestra Amerika, af Gustaf Unonius, Senare delens senare afdeloving. Upsala, W. Schultzs förlag, 1862. Med detta band har pastor Unonius afslutat sina anteckningar om Förenta Staternas förhållanden, seder och åsigter derstädes. Vi ha förut haft tillfälle göra rättvisa åt den trohet i uppfattningen, den måtta i omdömet, som gifva dessa anteckningar sitt värdes Man finner samma egenskaper i förevarande band, der icke någon gång en anstrykning af odium theologicum framträder vid minoena ef beklagliga misshäliigheter mellan svenska predikanter i vestern. Man kan icke vänta annat än att-hos en man, som egnat 17 år at sitt lif åt predikarekallet i en främmande verldsdel och ander så främmande förhållanden som i Förenta Staternas nybygder äro rådande, skola ?Minnena? af just denna verksamhet och hvad dermed sammanhänger intaga främsta och största runsmet. Den volym vi au anmäla är således till stor del upptagen af redogörelser för författarens sträfvanden att sammanföra svenska nybyggare i församlingar, att förse dem med kyrkor och att åstadkomma en ordnad religiohsvård, påminnande i någon mån om fäderneslandets, äfvensom af teckningar ur det för våra ögon något kaotiska tillståndet i ett land, ler ingen statskyrka finnes, der religionsiribeten är nästan oinskränkt och der från alla verldsdelar alla möjliga trosformer blifva införda med invandrarne. Den öfvervägande del af allmänheten, som icke är specielt inresserad för dessa ämnen, torde anse sig hafva fått något för mycket deraf; men för: rattarens varma intresse, populära stil och frihet från fanatism göra dock att man icke atan uppmärksamhet följer honom äfven på dessa vägar. ; Dessutom möter man i bredd med underrättelserna om de kyrkliga angelägenheterna rika, upplysande och ofta på ett underhålande eller gripande sätt framställda skildringar ur Förenta Staternas politiska, medborszerliga och husliga lif. Man lär här känna, såsom författaren med ganska oförvilladt öga sett det, såväl de dåliga som de goda och stora sidorna hos norra delen af detta unga samhälle. I några af de sista kapit: len sammanfattar hr Unonius resultaterna of hvad han gett och erfarit. Han har funnit att den förmögna och bildade klassen, under det den ytterst verksamt, kraftigt och gägneligt förvaltar de kommunala angelägenheterna, deremot för mycket försummar de politiska och sålunda lemnar makten alltför ateslutande i mobbens händer. Derifrån härleder sig, efter hans förmenande, den Pslyngelaktighet?, som man i Europa tycker sig stundom finna i Förenta Staternas poliviska handlingssätt. Om bildningen bland folket ger han det, af många föregående iakttagare jemväl fällda omdömet, att den är allmännare utbredd än i någon annan stat på jorden. De ofantliga uppoffringarne, den storartade verksamheten för att förbättra de jägre klassernas ekonomiska ställning och atbreda bildning allt mer och mar bland dessa omtalar och erkänner han på många ställen. Med statistiska uppgifter visar han huruledes de brott, de laster, de våldsamneter, som man hör omtalas från Amerika, närflyta till femsjettedelar från dervarande invandrade nationaliteter, hufvudsakligen ir:endare. Författaren bekänner sig således äll ?Know Nothings-partiet?, som sträfvade utt förskaffa det äkta amerikanska elemenet större öfvervigt än det nu eger, och han förutspår af de dygder och förtjenster, som : djupet utmärka den infödde amerikanaren, le bästa följder för Förenta Staternas framid. Väsentlig betydelse hafva dervid, enigt hans tanke, den amerikanska qvinnans -genskaper, hvilka visserligen fördunklas af wennes yttre fåfänga och begär efter lyx, iksom mannens af öfvermod, men dock äro så gedigna, att de måste fostra allt bättre ich Bättre slägten. Man må icke häraf draga den slutsatsen ut författaren gör någon absolut panegyrik ifver nordamerikanerna. Tvärtom framdra3er han många exempel af råhet och vildret; men, som sagdt, han erinrar ock att ie egentligen härröra af utskummet från len gamla verlden och förmenar således att le icke böra anses som betecknande för naionalkarakteren. De senaste händelserna i fö en:a Staterna synas väl ha gjort förfat