Aftonbladet – 6 december 1862, sida 2

af 15 å 16 år beslöt ban sig för att lära de första grunderna af grekiska och latin, sedan han förut genomgått en vidlyftig kurs i. franska språket och dess litteratur. För att återtaga den förlorade tiden arbetade han med rastlös ihärdighet, och kröntes hans bemödanden med den mest lysande framgång. Pastor Dor, professor i grekiska och latin ska språken, samt hr Cuenod, kateket il: VEvay, voro hans första lärare, Redan år 1836 inträdde han i Lausannes gymnasium och fortsatte sedermera sina studier vid akademien dersammastädes till de : tidpunkt då den fria kyrkan år 1845 bildades af Vinet. Trottet önskade nu att blifva prestvigd och ställa sig i den fria kyrkans leder, men kunde ej få denna önskan uppfylld, emeden den fria kyrkan endast ville antaga de prester i sitt sköte, som hade en bestämd syssla, hvilket var emot Trottets syfte, enär han uteslutande ville egna sig åt vetenskapliga studier. Vid slutet af 1846 kallades Trottet till Berlin eåsom informator hos inrikes ministern br Bodelsehwing. Denne minister, invecklad I i 1848 ärs revolution, måste fly, och Trottet blef så till sägandes utkastad på gatan. Det dröjde dock ej länge förrän han erhöll samma befattning hos hr Dönhoff, kammarherre hos hennes majestät drottningen af Preussen, hos hvilken han stannade till 1851. Vid denna tid återvände han till Geneve och höll der föreläsningar öfver samma ämne, som han behandlar i sitt sista, beklagligen innu oafslutade arbete, Genie des Civilisaions. En af hans trägnaste åhörare på dessa öreläsninger var den sedermera så namnkunnige italienske statsmannen baron Ricasoli. År 1852 erhöll han en befattning i den protestantiska skola, som hr Gaunthey inrättat nära Paris. Här utgaf han sitt första arbete: ?De la question sociale ou des contitions de la paix interieure?. På hösten samma år blef han kallad till Stockholm, hvarest ett nytt fält öppnade sig för hans verksamhet. Under de år Trottet vistades i Sverge kämpade han varmt för religionsrTibetens heliga sak. Uten fruktan och med fvertygelsens och snillets förenade krafter sökte han och vann anhängare derför. Han gjorde sig noga underrättad om landets tillstånd i religiöst bänseende, och kom der. vid underfund med en mängd förföljelser mot olika tänkande, som han sökte hindra genom alt öppet framlägga dem för allas ögon, vid de religionsföredrag, som han höll i De la Croixsalong ) i Februari 1858. Den som hört detta föredrag glömmer det aldrig. De talrika åhörarne voro endasi öra, och flera tidningar skyndade att teproducera dem i siva spalter. På samma gång som Trottet verkade inom landet för religionsfrihetsfrågan, insände han artiklar i Revue des deux mondes och Revue Chretienne, om Sverges religiösa tillstånd. Han hoppades att på detta sätt fästa Europas blickar på våra inre förhållanden, i ut. landet uppväcks opivionsyttringar nog starka tör att tvinga oss till förbättringar. Anda till sin död stod han i beröring med Sverge och redogjorde tid efter annan noggrannt för dess ställnivg och framåtskridande itid skriften Revue Ohretienne. Dessa uppsat ser läsas med begärlighet i Schweiz och bi: draga genom det ljus de kasta öfver våra förhållanden att närma de båda länderna till hvarandra; vi hafva hört flera schweizare 2lädjas öfver de framsteg vi gjort i lagstiftningsväg och öfver den terräng religionsfri hetsfrågan vunnit. Pastor Trottet stannade icke dervid. Tid efter annan upptog han till besvarande troslärans vigtigaste frågor, likväl utan att någonsin oflentligen beröra de -unkter hvari de reformerta och lutherska kyrkorna skilja sig åt. Ett par exempel derpå må anföras. Hvar och en erinrar sig utan tvifvel de häftiga tvister som då utkämpades emelian lutheraner och baptister om :barndopet. Trottet deltog deri och bevisade (i en predikan hållen den 4 November 1855 om den heliga andas döpelse) ur bibeln att barndopet alldeles icke var det dop Kristus befallde sina apostlar, då han sade Går ut och lärer allt folk samt att detta hvarken hade någon grund i bibeln, ej heller af apostlarne någonsin utöfvades. För sin egen del förkastade han det dock icke, utan ansåg det som en handling, hvarigeoom föräldrarne öfverlemnade sina barn åt Gud, utan att vänta, att dopet på dem skulle utöfva någon magisk inverkan. I denfjerde af sina predikningar, utgifna under namn Discours Evangeliques (Depart et Retour), lät han framskymta sin egen öfvertygelse om möjligheten för själen alt äfven efter döden ångra sina synder och undfå nåd. Som en at da: gens tidningar förundrade sig härötver, framlade han i en annan predikan (Om sanningen inom sanningen) Maj 1858, klara och tydliga bevis för sin sats och utvecklade den alltjemt stödd på bibeln. Lika litet som han dolde sin öfvertygelse, lika litet tvekade han att uppoffra tid och arbete, för att upplysa, öfvertyga och när så behöfdes med ovedersägliga skäl ölverbevisa sina mot ståndare, Naturligt är att han i vårt ortodoxa land med sådana åsigter skulle finna talrika motståndare. Religionsfrihetsfrågan bar nu hos oss många anhängare, men för 10 år sedan var den först nyväckt, och det ansågs nästan som ett brolt mot re. ligionen att tala derum, mycket mindre att varmt förorda densamma. Vi vilja icke nu tala. om hans motståndare. Trottet skulle icke gilla det; då han skildes från Sverge hade han glömt allt motstånd han rönt, och er inrade sig endast sina vänners kärlek och tillgifvenhet. — Sverge var honom mycke: kärt, och lärer han yttrat, att ban här varit bäst förstådd. 1 ett bref af den 28 Juni detta år säger ban till en vän: Jaime la Sugde, j:aime beaucoup la Sutde. Under sitt vistande i Sverge 1852—58 förvärtvade sig Trottet många. beundrare och vänner, i hvilkas hjertan han alltid skall lefva. Han gifte sig älven här med Aurora Johanne frin Ae IA Sitta rkinn An A