Aftonbladet – 5 december 1862, sida 3

Mr e ga sann: att någ regering skulle finna sitt intresse vid att hafva långa och snart sagdt permanenta riksdagar. Att den stora representationsreformen skulle enom årliga riksdagar befrämjas. förekommer ftonbladet högst tvifvelaktigt. Hvarföre? Jo, emedan om regeringen uppriktigt vill en representationsreform, så kan för för sådant ändamål inkalla en urtima riksdag. Vi lemna nu derhän huruvida det vore klokt af regeringen, att för antagande under lugna tider aften representationsreform, inkalla en urtima riksdag. För vår del befara vi att resultatet deraf skulle blifva alideles motsatt det vi och Aftonbladet önska. Tvertom hafva vi såsom en invändning mot förslaget om årliga riksdagar från flera håll hört anföras, att om detsamma antages, nästa riksdag skulle inträffa allt för hastigt efter den innevarande, eller redan i Januari 1864, då svenska folket ännu icke egt nog tid att begrunda det förväntade nya representationeförslaget. Vi hafva härtill svarat att då innevarande riksdag sannolikt icke kan slutas förr än i September 1863 och den kongl. sanktionen å förslaget om årliga riksdagar således icke förr meddelas, den helt naturliga töljden häraf måste blifva, att då valen till den blifvande riksdagen enligt det hvilande förslaget skola verkställas i September månad före riksdagen, den sednare icke ken inträffa förr än den 15 Januari 1865, intill hvilken tid man derjemte haft tillfälle att vinna någon erfarenhet om sammansättningen och verksamheten ho: de blifvande landstingen, hvilka enligt regeringens representationsförslag lära vara ämnade till valnämder för den öfre kammaren. Men frågan gäller här alldeles icke ensamt det förhållande att genom riksdags hållande hvart år, ett eller annat år påskynda antagandet af det nya representationsförslaget. Den gäller fast mer befrämjandet af representationsreformen, derest, hvad som väl icke får anses omöjligt, regeringens representationsförslag icke antages, utan att rikets ständer deri öaska mer eller mindre genomgripande förändringar. Det är isynnerhet för denna händelse som det är af den allra högsta vigt att riksdagarne icke inträffa endast hvart tredje år med nya val, utan hvart år med samma för tre riksdagar valda riksdagsmän. Sådant torde hvarje tänkande pohtisk man inse. Helt naturligt är nemligen att om ett. nytt representationsförslag kommer att uppgöras och hvila vid tre på hvarandra följande riksdagar, för att antagas vid den fjerde detsamma erhåller en större både politisk och moralisk vigt än ett förslag, som antages hviiande vid den ena riksdagens slut för att tre år derefter pröfvas. Lika naturligt är, att då vid tre riksdagar samma personer representera, sammanhållningen emellan dessa skall blifva vida starkare än då riksdagsmän för hvarje riks dag ombytas; att i förra fallet de ömsesidigt lära känna hvarandra, komma i flitigare beröring och lära sig klarare inse behofvet af en förändring när de erfara olägenheterna af den nuvarande representationsformen hvart år, än om denna erfarenhet vinnes endast hvart tredje år. Dessa äro Aftonbladets hufvudsaliga invändningar. De öfriga synas endast utgöra omsägningar af de nyssnämnda. De bestå hufvudsakligen i Aftonbladets tdubier vid möjligheten att medhinna statsregleringen på fyra månader. Men dessa dubier utgöras endast af suppositionen att denna möjlighet icke förefanns. Bevisen för tvehågsenheten saknas helt och hållet. Tvertom tyckes Aftonbladet alldeles icke hafva rätt reda på statsutskottsregleringsarbete, då det antager detta blifva längre vid den första än vid den andra eller tredje riksdagen inom den treåriga legislaturperioden. Uppenbart är likväl att, då staten regleras för ett år i sender, arbetet måste blifva lika för hvarje riksdag, äfvensom att rikets ständers beskattningsrätt härigenom skulle snarare utvidgas än lida intrång. Beträffande den först t. ex. 1865 inträftande riksdagen, så måste dera; statsregleringsarbete blifva högst obetydligt, enär under innevarande riksdag staten reglerss både för åren 1864, 1865 och 1866. Vid sistnämnde års riksdag blefve det då fråga att reglera staten för år 1867; och vill Gud kunde vi, äfven om det nu förväntade kongl. representationsförslaget skulle falla, hoppas, nemligen med årliga riksdagar, att få ett nytt representationsförslag antaget i Januari 1868. Aftonbladet gör sig många onödiga svårigheter beträffande indelningen afstatsutskottets ar. beten. För vår del kunna vi deremot alldeles icke finna något hinder i grundlagen deremot, att utskotten indela sina arbeten såsom de behaga och icke betrakta sig sjelfva såsom stånd, hvilka till särskilda afdelningar eller utskott re mittera ärendena till beredning för föredragning i utskottets plenum. Tvertomkunna vi icke se något hinder deruti att afdelnmgarnes betän kande direkte insändes till stånden, hvarigenom en stor tidsbesparing skulle uppkomma. Men om något hinder i grundlagen häremot finnes. så kan detta förslag liksom, hrarje annat förslag til 5 änd ad arbetso dning vid innevarande riksdag väcas, och redan vid början af nästa riksdag träda i verket. Den besynnerligaste af Aftonbladets invänd:ningar är den att landtadeln skulle utgöra det egentligen konservativa elementet på riddar huset d. v. s. att hofvets funktionärer samt hufvudstadens militära och civiia embetsoch tjenstemän skulle utgöra det liberala elementet på riddarhuset, af hvilken anledning man icke bor: de önska att landtadeln talrikare uppkomme till riksdagen. En sådan förestäl!ning är verkligen så ny och ovanlig, att man förgälves skulle söka vederderligga densamma, då nemligen den måste an ses såsom en illusion, hvilken motsäges af all erfarenhet hos den som närmare känner riddarhusets sammansättning. Det vissa är att motståndet på riddarhusct mot de årliga riksdagarne, hvilket sannolikt blir ganska allvarsamt hufvudsakligen kommer från den konservativa falang, som har sin rot inom embetsoch tjenstemanna-adeln nt öfrige högre funktionärer, hvika ganska väl inse att om landtadeln komme att talrikare och längre tid än nu bevista riksdägarne, det skulle vara slut med den öfvervigt som nu ofta tillkommer hofvet och de högre embetsmannaklasserna; äfvensom det är ett obestridligt faktum att vid de två riksdagar under de sednaste 30 åren, då landtadeln lyckats segra vid utskottstillsättningen, nemligen vid 1840 ars och innevarande riksdag, utskotten blifvit tillsatta på ett vida mer liberalt sätt än vid de i rne då dessa val varit derigeraFR tt JR te ER AR RA —— — BY PANTER Riksdagsman. Vi inskränka oss till några koria en märk ningar. Då vi antaga, alt med bibehållande af fyrdelningen statsutskottet på den korta tiden af tre och en half månader icke skall kunna medhiana statsregleringen, så ega vi för detta antagande stöd 1 det faktiska förhållandet, att stotsregleringens uppgörande nu erfordrar omkring tolf månader, och att deticke finnes någon giltig anledning att tro, det nämnde arbete skulle i högst väsentlig mån föironllag i derra ett dat fira bin um. Jag bo pa pa DVR LIA nt rn Tel, Vr mät ok ket ba MA 6 OJ öar TE bet annd net HG RR sr JR RE. It br bite BEG DA dn fd I Den OY fö Hora er