Aftonbladet – 3 december 1862, sida 3

terna af sitt arbeta — och striden måst sluta på samma sätt, nemligen genom Suppdragande af en gräns emellan å ena sidan den tid eller de förutsättningar, under hvilka konstnärens rättmätiga anspråk gälla, och å ; den andra de bestämmelser som göra hans : verk till det allmännas egendom. En hel lagstiftning utgår från dessa grundsatser. Den är i vår tid så mycket mer af behofvet påkallad som konstens, i likhet med vetenskapens alster spridas inom vida större kretsar, och nya medel oupphörlict uppfinnas att befrämja denna spridning. Gravy; ren, stentrycket, träsnittet, fotografien, galvanoplastiken, gipsafgjutningen mångfaldiga , konstverk på ett förut icke anadt sätt, likasom boktryckeriet sprider ett litterärt arbete IE ett antal exemplar, hvarom man förr icke ) haft föreställning. Nu är väl emellan en bok och ett kopparstick den skilnaden, att, jaä den tryckta boken, i sig sjelf utan större j värde, meddelar författarens tanke i hela dan ursprungliga rikedom och skönhet, sådan den var i hans handskrift nedlagd, så förmår icke kopparsticket eller stentrycket I återgifva taflan i hela dess skönhet, utan : denna bibehåller alltid sitt sjelfständiga värde. I Men stentrycket, kopparsticket eller ljusbiliden ha dock upptagit en del af detta värde. i de låna sin betydelse, likasom det återka.stade ljuset, från den ursprungliga tanken, då de återgifva komposition, gruppering, kai rakterer — och det vore derföre, då dessa efterbildningar på rent mekanisk väg åstadkommas, orättvist att berölfva konstverkets upphofsman rättigheten att anse ,den bild, han frambragt, såsom sitt verk. I Ett skydd af lagen i detta hänseende påj kallas icke blott af konstnären:, utan äfven af allmänhetens eget välförstådda intresse. Ty en konstnär eller en förläggare kan icke lysen att på ett mera omsorgsfullt sätt göra för den stora allmänheten tillgängligt ett utmärkt konstverk, om de icke äro försäkrade mot faran, att genom ett bättre eller sämre eftertryck plötsligen beröfvas frukterna af nedlagd möda och kostnad. I andra länder hafva, på grund af dessa förhållanden, lagarna mot eftertryck på sednare tiden efterhand blifvit med lämpliga förändringar utsträckta äfven till den sköna konstens alster. Så stadgades i Tyskland, genom Förbundsbeslutet af den 9 November 1837, att konstverk icke få, utan medgilvande af konstnären eller den, på hvilken han öfverflyttat sin rätt till originalet, på mekanisk väg mångfaldigas, hvilket stadgande genom ett sednare beslut blifvit förklaradt att gälla under konstnärens lifstid och trettio år efter hans död. Den prenssiska lagen, som förbjuder efterbildningen af taflor eller ritningar genom kopparstick, stål stick, träsnitt, Tärgtryck och dylikt. utan konstnärens eller hans rättsinnehafvares sam tycke, är likaledes af år 1837. Den öster rikiska lagen af den 19 Oktober 1846 utsträcker på samma sätt förbudet mot efterryck till efterbildningar af konstverk. Li kaså bestå i Frankrike lagar, som skydda konstnären mot en kränkuving af hans rättighet att skörda frukten af silt arbete — en rätt som hvar och en annan arbetare — äfven dagsverkaren — eger utan tvi-t, och om genom patentlagstiftningen är tillförsäkrid uppfinnaren på det industriela området. Hos oss väcktes vid sistlidne riksdag ett förslag om utarbetande af en lag i samma syftning. Detta förslag föll. Men af dess fall torde man icke böra afskräckas från ait åter upptaga detsamma. Jag erinrar mig ännu ganska väl, huru under den korta tid, min riksda gsmannaerfarenhet omfattar, i lika måtto frågan om expropriation af jord för telegrafstolpars uppsättande — det oundgängliga vilkoret för telegrafiens införande i vårt land — blef tillbakavisad då den först framställdes, huru införandet af brefpostmärkena och det lika brefportot flera gån ger afslogs, utan att derföre hvarken telegrafinrättningen eller det lika brefportot sedermera befunnits mindre nyttiga — flera andra exempel att förtiga. För min delerkänner jag att jag just från den strid, som vid sednaste riksdag fördes om en lagstift ning till skydd för konstnärens rätt. hemtat anledning att göra mig närmare bekant mer ämnet och söka bidraga till att hålla det vid iif. Jag har sedermera funnit, att en lag i me ranämnda syftning blifvit antagen af engel ska parlamentet under dess sednast hålln: session; och att i Danmark -en lag för sam ma ändamål nyligen blifvit af regeringer framlagd för riksdagen. I den vissa förhoppning, att de rättsgrund satser, som vid en likartad utveckling ef terhand blifvit erkända i andra kulturstate: äfven skola, då de hinna wndersökas oci pröfvas, göra sig gällande här, får jag före slå att rikets ständer i:defta ämne göra underdånig hemställan och anhålla att K Maj:t täcktes låta utarbeta en lag, som be stämmer konstnärens eganderätt till sin: vetk och inom behöriga gränsor gifver skyd: mot efterbildningar af dessa, företagna utu: hand eller hans rättsinnehafvares bifall. ENE SEDER ETS ee (Insändt.) Om en ny segelled till Stockholm. Skärgårdsbo imot Skärgårdsbo. En herre som kallar sig Skärgårdsbo ben för några dagar sedan fått i Aftonblaget in