Aftonbladet – 3 december 1862, sida 2

för knappt en timma sedan. Då ni läser dessa rader vet ni äfven, lika väl som jag, hvad dessa ord yppade för mig. Jag begär inga förklaringar; jag vet fullkomligt huru edra skäl och ursäkter skulle låta. Det är alldeles nog för mig att veta, att ni och mr Pendril åter hafva spanat efter mig, och att denna gång äfven Norah är delaktig i intrigen att mot min vi!ja. föra mig tillbaka i edra händer. Det är nog för mig att veta att mitt bref till min egen syster har begagnats som en snara för att fånga mig, och att mrs Lecounts hämndlystnad har vunnit sitt mål, till följd af de upplysningar hon erhållit från Norahs läppar. Skall jag söka förklara er huru jag led, då jag hörde dessa meddelanden? Nej, det vore blott att förslösa tiden om jag sade er det. Hur mycket jag ock lider, så har jag förtjent det — är det ej så? Jag dröjde tyst i detinre rummet —jag kände väl mitt häftiga lynne och jag litade ej nog på mig sjelf för att vilja träffa er; eliter hvad jag hört — jag dröjde således tyst, darrande af oro för att tjenstflickan skulle underrätta er om mitt besök, innan jag blefve i stånd till alt lemna. huset. In: gen sådan motgång inträffade dock. Säkert hade hon hört röster af samtalande och förmor at att det vore vi båda som sammanträffat i förstugan. Jag. vet ej huru länge, eller huru kort tid det dröjde innan ni lemnåde rummet för att taga af er hatten; ni gick emellertid, och er vän med er. Jag öppnade varsamt glasdörren och steg uti trädgården. Samma väg på hvilen ni hade kommit hem, gick jag min väg. Tjenstflickan har ingen skuld för hvad som händt. Såsom vanligt, i hvad som rör nig, har ingen annan än jag någon skuld: Ena tillräckligt lång stund har nu förflutit,