Aftonbladet – 2 december 1862, sida 3

Sen som här äro med i spelet; men man gör klokast i att ej omnämna dem. Emellertid kunde talarens kommittenter med skäl räknas till det folk, som endast blifvit hugnade med löften Om den östliga riktningen antoges, kunde med lätthet en bibana l5ggas från Norrtelje till Sig tuna ellkr dess grannskap, och dessförutom skulle helt säkert med denna riktning äfven flera andra bibanor uppstå. Med den vestliga riktningen deremot är Norrtelje alldeles afskuret från möjligheten af en bibana till norra jernvägen, så framt ej staten lägger en bro öfver Sigtunafjärden. På samma sätt lägger den föreslagna riktningen äfven hinder i vägen för andra bibanor, emedan stambanan kommer att löpa fram på en landtunga. För öfrigt ansåg talaren, ilikhet med Erik Ersson, att det varit förmånligare om man i stälet för Korsnäs tagit Storvik till sammanbindningspunkt. Styrktes af den omständigheten, att endast tre statsråder biträdt K. M:ts inening, ytterligare i tanken om den östra liniens fördelaktighet, och förmodade att den .ran, som så länge till allas belåtenhet ledt statens jernvägsbyggnader, begärt sitt afsked till följd af de olika åsigterna om norra stambanan, Olof Nilsson från Westerbotten erinrade om att man ej bör för frikostigt slå på med jernvägarne och öfverensstämde i öfrigt med Erik Ersson. Östman från Westernorrlands län yttrade, att vid betraktandet af de dryga summor som nu vore fråga om att upplåna, äfvensom att bankovinsten skulle behöfva anlitas, hade kanske varit bäst att icke föreslå några nya jernbanor, utan till en början fullborda hvad som redan är satt i verket; men hvar tid harsin passion. Slutade med att i hufvudsaken förklara sig vara af samma mening som FErik Ersson och Matts Pehrsson. Jonas Christoffersson från Wermland ansåg den riktning man föreslagit för nordvestra stambanan såsom fördelaktigast för orten och mest inkomstgifvande för staten. Hade således ingenting att invända mot att banan berörde Arvika, eller arbetets börjande från båda ändpunkterna, utan förordade den kongl. propositionen. Pehr Pehrsson från samma län hade visserligen ej något emot de af Nyqvist föreslagna undersökningarne rörande nordvestra stambanans sträckning. men ansåg dem dock tjena till ingenting. Erinrade att som banan nu blifvit föreslagen skulle den komma att beröra länets samtliga tre större vattendrag. Önskade framgång åt propositionen. Å Med sistnämnda båda talare instämde Pehr Eriksson, äfven från Wermland. Paul Andersson från Jemtland yttrade, att om man läser den kongl. propositionen får man se att åsigterna i densamma äro temligen Selastiska. Den nu föreslagna sträckningen har det felet att ej vara fullt nordlig; genom dess vestliga riktning kommer Norrland att erhålla föga gagn af den. Instämde till alla delar iden reservation landshöfding Bennich nedlagt mot den sednaste jernvägskomitåns förslag rörande linien vester om Sigtunafjärden. Erkände Erik Erssons åsigter. om en nordlig stambanas riktning fullkomligt riktiga, ehuru måhända något sangviniska för det närvarande. Bergström frän Kopparbergs län kunde ej finna någöt ondt i att den föreslagna banan komme att beröra Örsundsbro. Man har att hoppas en bibana till Westerås, men hvad sammanbindningen med Gefle-Dalajernvägen vidkommer, ansåg talaren att densamma lika väl kunde ske vid Storvik som Korsnäs. Slutade med att önska framgång åt propositionen. Uhr hade hört så mycket talas om öster och vester att det snart kunde vara tillräckligt. Ansåg östra stambanan utom all fråga behöflig. I fråga om den nordvestra. kunde det vara tillräckligt att börja byggandet vid en af dess ändpunkter, nemligen från vestra stambanan; arbetena å den vestra delen skulle annars komma att erfordra för mycken hästkraft. Förordade norra stambanans dragande öster om Sigtunafjärden, hvarigenom en bibana från Örsundsbro till Upsäla undvikes, hvilket också vore det riktigaste, enär staten en gång tagit för princip att ej bygga några bibanor. Tillade, med anledning af att en ståndsleda mot i förbigående erinrat om Örebro—Hallsbergs-banan, att han ansåg denna icke vara någon bibana, utan en del i det egentliga jernfl vig S Mengel trodde att statsutskottet tager föga notis om de yttranden som föregå en propositions remitterande, och hade af denna anledning ej ämnat yttra sig; men då lokal-intressena nu kommit ut på en allmän kappspringning, nödades han deltaga i densamma, för att undvika örebråelser af sina kommitenter. För att talai dessa sednares intresse ansåg han sig skyldig att rösta för den vestra sträckningen. Hade det deremot för honom gällt att bevaka enskilda fördelar skulle han föreslagit den linie som förordats af statsrädet Platenoch grefve Manderström, hvilken han ville kalla den diplomatiska, emedan den går i många krökningar och bugter. Ansåg i det stora hela skilnaden mellan de båda linierna icke så betydlig som man söker göra den. Detta äflande har ingen annan ng än att Örsundsbro är Upsalas förskräckelse. Örsundsbro är. en punkt, så belägen i en bördig trakt att Upsala-instinkten — Upsala har nemligen mycken instinkt — säger d.nna stads invånare, att om jernvägen kommer att beröra Örsundsbro skall der uppstå en medtäflare tilll Upsalå, och att vid sidan af nuvarande Gamla Upsala och Nya Upsala der skall uppstå ett Nyaste Upsala. I denna fruktan för Örsundsbro ligger skälet till Upsalaboernas motstånd mot riktningen vester om Sigtunafjärden. Om en vacker dag ett jordskalf tillintetgjorde hela der bördiga Orsundsbrotrakten, sku de troligen icke längre ha någonting emot att banan byggdes i den vestliga riktningen. Ansåg det riktigt att staten ej bygger, bibanor; men kunde ej anse srenen Hallsberg— Örebro annat än som en sådan. Dock — det är så vanligt, att hvad man sjelf erhållit missunnar man andra. Anders Medin från Kronobergs län förordade södra banans fullbordande, men instämde för öfrigt med Erik Ersson. Jan Andersson trån Kopparbergs lär ansåg Noriland ha lika stor fördel af den nu föreslagna linien, som af en dylik i öfverensstämmelse med Erik Erssons åsigter. Önskadc framgång åt propositionen. , Nyqvist medgaf utt möjligt vore det Peh: Pehrsson har rätt i sitt yttrande, awvt den föreslagna linien för nordvestra banan är lika lämpig och måhända lämpligare än någon annan: men: ensåg detta förhållande ej ännu vara til: ullo utredt, hvarför h n fortsatte sin anbållar om undersökningars anställande samt hänvisade Pehr Pehrsson att taga del af jernvägskomitens betänkande. Olof Olsson i Ob-byn, Wermlands län ialade för den kongl. propositionen. Nils Andersson från samma län före nade sig deremot med Nyqvist om fortsat!a unlersökningar. S Pehr Pehrsson från Wermland åter visade Nyqvist till komitåns betänkande, der van kan finna att den alternativt ifrågasatta sträckningen till norska gränsen Llifvit ogillad if följande skäl: Jöns att för lad I nwnnnocttinnBR fRrLLTe AR NR