Aftonbladet – 2 december 1862, sida 3

större användbarhet 1 den allmänna rörelsen samt bestämmande af gemensamma grunder för utmyntningen af silfvermyntet i Sverge, Norge och Danmark samt en gemensam benämning på detsamma; 2:0o att tullen å sydfrukter må nedättas till , af hvad den nu utgör, och att den i intet fall beräknas för sådant som måste frånskiljas såsom skämdt. (Forts.) LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENUM. Bondeståndet. Övrläggningen angående medels anskaffande till statens jernvägsbyggnader. Anders Gudmundsson från Halland motsatte sig den kongl. propositionens yrkande om bankovinstens användande till jernvägsbyggnader, anseende det bättre att med dessa medel förstärka bankens länefonder, enär allmän klagan öfver deras otillräcklighet låtit sig förnimma. Gross från Kalmar län, yttrade att han för ingen del ansåg skäligt använda bankovinsten på sätt kongl. propositionen föreslår, och kunde så me mindre tillstyrka något dylikt, som han till ståndet ingifvit en motion, hvari förslag är framstäldt om bankovinstens användande till lånefondens förstärkning. Trodde för öfrigt att bankovinsten, om den reserverades, nog i en framtid bättre kan gagna till de utländska jernvägslånens betäckande, hvadan så mycket mindre skäl vore att för närvarande använda den. Erik Ersson från Gefleborgs län var i förevarande fråga af samma mening som de föregående talårne och ansåg banken böra reservera sin vinst för att i en framtid kunna blifva hvad en verklig riksbank bör vara, bland annat mäktig nog att kunna bestrida all den lånerörelse som privatbankerna nu dela med riksbanken. . Det. syntes likväl talaren som om ett mäktigt enskildt penningeintresse sökte göra allt SC att förhindra riksbanken att uppnå detta mål. Hade man för en längre tid sedan kommit derhän att låta bankovinsten förstärka fonderna skulle banken, genom den större lån erörelse den under sådana förhållanden kunnat dritva, nu säkerligen haft en räntevinst nog stor att i det närmaste betäcka anläggningskostnaderne för statens jernvägar, hvarigenom vi så tillsägandes haft dessa sednare till skänks. Maths Pehrsson från Stockholms län yttrade sig i samma . riktning, önskade bankovinstens användande till lånefondernas förstärkning, framkastade en varning mot det hejdlösa jernvägsraseriet och ansåg det vara bäst att omma till enighet om den många gånger, ehuru förgäfves uttalade tanken; att bankovinsten ej bör i tillgripas. Det har nu i detta hänseende gått så långt att det är på sin plats att vara vaken. 3 Mengel ansåg det äfven oriktigt att till jernvägsbyggnaderna använda bankovinsten. Bättre vore att med en summa motsvarande hvad hr Mengel i detta hänseemde föreslagit öka jernvägslånet. Men hvad deremot vidkom bankovinstens anslående till lånefondernas ökande kunde talaren ej biträda en sådan åsigt emedan banken kän verkligt förstärkas endast derigenom att bankovinsten begagnas till den metalliska kassans ökande. Med dessa talare instämde flera af ståndets ledamöter, hvarefter propositionen jemte, i anledning af densamma fällda yttranden, remittea till statsutskottet och ståndet öfvergick till: Bebatten om jernbanornas sträckning. Nyqvist från Wermland, som först erhöll ordet i denna fråga, sade sig ej kunna gilla den norra banans i kongl. propositionen föreslagna sträckning vester om Sigtunafjerden öfver Orsundsbro till Sala, med en utgrening till Upsala, emedan talaren ansåg nämnde utgrening såsom en bibana, och om staten bekostade byggandet af denna bibana skulle den snart bli ötverhopad af fordringar på anslag till andra så-. dana; pretentionerna i Hetta hänseende skulle med hvarje dag växa. I fråga om nordvestra stambanans riktning kunde han endast godkänna en del af densamma, nemligen från Porla till Kristinehamn. För dess vidare utsträckning ansåg talaren tiden vara inne först sedan ytterligare undersökningar om lämpligaste leden för denna banas fortsättning blifvit verkställda. Den million, som man nu till en början ämnade vortkasta på banan Arvika— norska gränsen, yuch hvilken ofelbart skulle komma att draga flera med sig,skulle bättre kunna användas till Säfve kanals fördjuping. Talaren föreslog alltså, att man, för att ej besluta något som kunde lägga hinder i vägen för undersökningar rörande d.n vestligaste delen af nordvestra jernbanans förläggande, borde afstyrka förslaget om bananläggningens början från dess båda änd punkter, och i stället föreslå att den endåst måtte sättas i verket från den östra ändpunkten. Erik Ersson från Gefleborgs län ahförde, att vid de föregående riksdagarne hade norra länens representanter alltid sökt hejda jernvägsfebern; men den har likväl fortgått med ohejdadt raseri. Att de södra länens representanter ej motsatt sig jernvägsarbetena fann talaren helt naturligt, emedan de resonmera sålunda: Hvad ståten förlorar det vinna vi indirekt. Vidare varnade talaren för faran af de stora utländska lånen och sade sig hu ingen invändning hafva mot deh södra stambanan; ty när den en gäng är påbörjad skall den naturligtvis också fullbordas; men den östra banan till Norrköping kunde för det närvarande Par emean det nu vore tid att tänka på Norrland. Att män så icke gör synes likväl deraf att norra stambanan blitvit föreslagen attdragas vester om Sigtunafjärden. Såväl till följd häraf, som att denna bana skulle vid Korsnäs sammanstöta med Gefle Däla-jernvägen, ansåg talaren att nofra banan skulle blifva af ringa nytta för det egentliga Norrland, och fast hellre komma den mera vestliga delen af landet till godo. Helt annat skulle tfesultatet blifva om norra banan finge den först föreslagna sträcknigen öster om Sigtunafrärden till Upsala och Sala, med en sammanbindning vid Stärviks station af Gefle— Dala-jernvägen; ty från sistnämnde station kunde den ifrågavarande stambanan sedan vidare utsträckas i nordligare riktning och komma hela Norrland till gödo. På dessa skäl önskade talareh afslag på den kongl. propositionen i fråga om norra banan och antagande af den förut föreslagna östra sträckningen samt, slutade med det uttrycket att det vore smärtande se det man ej något tänkte på de norra orternas intresse. då dessa orter likväl som de öfriga få deltaga i de dryga summor som åtgå till statens jernvägar. Matts Pehrsson från Stockholms län anmärkte såsom något besynnerligt att den kongl. propositionen nu föreslår den vestra riktningen, vid en föregående riksdag den östra blifvit föreslagen. Det tycktes. som en stark magnet