Aftonbladet – 2 december 1862, sida 2

undvikit att träffa er i ert exet hem. Ni skall få veta hvarföre jag kom och hvarför jag åter gick derifrån; Jag är skyldig minnet af fordna tider att ej behandla er såsom en främling, ehuru jag aldrig mera kan komma att bemöta er som en vän. Jag kom i gär från Skottland till London. Min enda anledning för att göra denna långå resa var att få återse Norah. Jag hade under många förflutna veckor lidit ådana samveteqval som endast så olyckliga qvinnor som jag kunna erfara. Kanske gjorde detta lidande mig svag; kanhända väckte det ock någon gammal, förjär ömhet i min själ; Gud allena vet etta. Jag kah ej förklara det; nog af: jag kän endast säga er attjag började tänka rn Noråh hela dagen om och drömma om enne under natten, tills mitt hjerta var pästan krossådt. Jaz har ej något bättre skäl att anföra för mitt besiut att, trotsande alla faror, resa till London för att få se henne. Jag har ingen önskan att framställa mig i en bättre dager än jag förtjenar; det är ej min mening att beskrifvamig såsom den ångratide och förädlade varelse som ni skulle hafvå godkändt. Jag hyste endast en känsla hvaraf jag sjelf var medveten: ett begär att linda mina armar kring Norahs hals och gråta .mig riktigt mätt vid hennes bröst. En barnslig längtan, kanske. Någnnting kunde hafva blifvit följden deraf; ingenting kunde ock hafva blifvit följden, hvem vet? Det var mig icke möjligt att återfinna Norah utan er tillbjelp. Huru mycket ni ock måtte ogilla hvad jag hade gjort, så trodde jag att ni ej skulle neka mig ert bistånd vid att få träffa min syster. Då jag i går afton lade mig fill hvila i min främmande bädd, sade jag till mig sjelf,