dertill så mycket mera passande, som i spetsen för regeringarne stå tvenneså unionsvänliga män som De Geer och Stang. Aut tillsätta en komite åter ledde endast till tidsförlust. I denna tidpunkt, då begge ländernas representationer äro samlade, vore det lämpligt att genom ländernas regeringar låta utarbeta ett förslag till förbättringar i vissa punkter, hvilket kanske redan undan under denna riksdag hunne framläggas för ständerna och åtminstone till en delafgöras. Det innebure en missaktning mot de begge nyssnämnde herrarne att låta dem så till sägandes vara brefbärare åt en komite, ifall denna tillsattes. Talaren formulerade slutligen sitt yrkande sålunda: På grund af hvad jag haft äran anföra, får j älla; det behagade rikets stänvelse till K. M:t anhålla, ckas i nåder ägga nu församlade såväl Sverges rikes ständer som Nor. ges storting de firändringar och modifikationer, hvilka K. M:t må finna nödigt, billigt och stats. nyttigt alt föreslå i de genom föreningen mellan Sverge och Norge uppkomna unionella och konstitutionella förhållanden. Frih Sprengtportenansåg ej Sverge böra inför Norge göra några förklaringar angåend misstanken för att sträfva efter supremati, då; något bevis för beskyllningarne ej blifvit frami draget. Den storm, som under sista riksdagens behandling af norska frågan uppstod, och hvilken i nnu ej hunnit stillas, borde ej nu ånyo uppväckas. Tackade justitieministern för den varji samhet, hvarmed han behandlat saken. Firh.. A. C. Raab framhöll att Sverge sjelf framkallat den misstänksamhet som i Norge rådde mot brödralandet. Detta misstroende vore j en stor förlust för oss och det vore icke lika lätt att återvinna en fördel som att förlora den. Ti-1 den vore nu ej inne att vilja försöka detta. Öfverensstämde med grefve Sparre om nödvändigheten att vänta tills norrmännen gjorde , första steget. De europeiska förhållandena vore j nn mycket förändrade moi för några år tillbaka och våra unionela stridigheter följas med uppmärksamhet af de öfriga makterna. Vi böra ej, i enom att framställa några anspråk, äfven om de äro rättmätiga, framkalla ett intryck, som ; kunde förringa Sverges anseende. Tidpunkten; för motionens väckande vore mindre tjenlig och i vi böra först se till hvad regeringarne kunna. öra. Sedan deref.er frih. Bonde framlemnat sitt; amendement i skriftlig form, förklarade han sig i många fall öfverensstämma med hvad friherre De Geer yttrat och uttalade sin åsigt om nödvändigheten att iakttaga varsamhet m. m.; hvarefter motionen med deröfver fällda yttranden: remitterades till ekonomiutskottet. f