Aftonbladet – 29 november 1862, sida 3

I den, r, Hal den al regeringen föreslagna : vestra riktningen blefve antagen, att ingen bi) ) bana till Upsala målte byggas, emedan anslag i allmänhet till Libanor orde beviljas. Antingen vo:e Upsala en vigtig punkt, som borde sam manbindas med hufvudstaden, eller icke. I sednare fallet borde man icke dit draga någon bana lalls, i det förra borde inga krokvägar göras, ty i en framtid skulle dock alltid en ny väg direkte mellan städerna blifva nödvändig. Friherre A. OC; Raab talade för att alla nya banor anlades smalspåriga, hvarigenom en tredjedel af kostnaden besparades och man således kunde bygga en tredjedel längre. Staten borde icke bygga några bibanor, utan endast lemna understöd. För jernväg till Upsala och den genom Östergötland behöfdes inga anslag, emedan dessa trakter äro så rika, att de sjelfva ge enskilda bolag kunde sätta dem i verket. Östgötabanan vore nemligen endast en bibana och sedan den södra banan blifvit färdig, borde endast den nordvestra af politiska skäl anläggas. Friberre J. W. Stjernstedt yttrade sig för en bana öster om Sistunafjärden. hvilken skulle bättre bära sig. Beträffande Wermlandsbanan ansåg han att större anslag borde beviljas, så att den längre kunde utsträckas, att närmare undersökning för banans riktning borde företagas, och trodde han denna riktning böra vara nord: lig. Ansåg att den mindre bör beräknas på en kommunikation med Norge, utan mera för pro vinsens eget behof. Grefve C. G. D. Mörner fö svarade den östra banans vigt såsom utgörande möjligheten till det närmaste samband med utlandet och egnad att tillföra den redan färdiga vestra banan den största trafik. Den nordvestra banan borde endast blifva smalspårig. Friherre Reab: då man redan begått det miss tag att draga södra banan 10 mil i krok, borde detta ej rättas genom en ny ginare bana. Staten skulle på detta sätt konkurrera med sig sjelf. Frih. af Ugglas yttrade sig i samma riktning som grefve Mörner. Frih. Hugo Hamilton förordade i allmänhet smal spåriga banor och mindre hastighet. Mot frih Kaab framhöll han svårigheten att bilda bolag för längre banor. .. Hr von Koch talade äfven för en bana gerom Östergötland, men som åtminstone tillsvidare borde stanna vid Norrköping och ej utsträckas till Nässjö, emedan sjökommunikationer dit redan finnas och ytterligare hålla på att beredas Grelve E. Sparre talade för norra banans dragande vester om Sigtunafjärden och förordade i allmänhet regeringens förslag, emedan genom att lemna saken i dess hand alla strider undanröjdes, som partiintresset skulle framkalla. Förklarade att han i hvilken riktning banorna än blifvit föreslagna skulle ha understödt regeringens förslag. Propositionerna remitterades derefter till statsutskottet. Till diskussionen öfver grefve Anckarsvärds motion skola vi i nästa nummer återkomma. Vid de öfriga bordlagda motionernas remitterande förekom ingen märkligare debatt. Riddarhusutskottets memorial n:o 3, afstyrkande väckt motion om bänkmansinstitutionens upphäfvande uppsköts till afgörande, på förslag af friherre R. Cederström och beslöts att det skulle sättas främst på föredragningslistan för nista onsdag. Följande kg motioner förekommo ; af gretve C. Mörner 1) om ett anslag af 151,360 rdr till en jernväg genom Sunnerbo härad i Små land mellan sjön Bolmen och Wicslanda station vid södra stambanan: 2) om en årlig pension af 800 rdr till biskop Heurlins arfvingar; 3) om pension at 200 rdr till fängelsedirektören Öh mans enka. Af grefve C. G. D. Mörner om pensiom åt k. sekreteraren Nathorsts döttrar. S Af hr C. B. Lijehjök 1) att anslaget för öfninar med flottans manskap måtte ställas till K :ts disposition utan bestämning huru det bör fördelas på linie och skärgårdsflottorna; 2) om anslag af 3500 rår till utvidgande af riksmusei palzeontologiska samlingar samt af 3000 elle minst 2500 rår till lön för intendenten vid dessa samlingar, Prosteståndet. Vid föredragning af K. M:ts proposition om anskaffande af medel till jernvägsbyggnaderni hänvisade dr Sandberg, som, ehuru till mk de förskräcktas antal i fråga om skuldsättning likväl ans g oklokt att lemna arbetet halfgjordt i detta seende till statsverkets öfverskott och banko en mot utgifvande af statsobligati ner; så mycket bättre om dessa någonsin b betalda Ville ej veta af lån och ansåg nog ut rikshypoteksbanken störtar sig i skulder, utar att hela svenska jorden kommer i händerna på ändska judar. Kyrkoherden Wennerström in stämde och varnade för allt å vägagående Talaren gillade södra följande, men ansåg icke skäl att kasta pennir garne i sjön i en så liten stad som Stockholm eller bredvid den. ifråga om banan norrut. Här instämde prosten Lundholm. Prosten Janzon vort väl rädd för skuld, men förordade, då jernvägarne ändock skola fortsättas, den östra stambanan såsom nödvändigast. Mot K. M:ts proposition om anslag till folkundervissings befrämjande uppträdde kyrkoherden Oiterström med en mängd anmärkningar och föranledde en lNifig debatt mellan anhän garne af fasta och af småskolor. hvilken afsla tades genom yttrandet af doktor Gumelius Det ser ut, som skulle denna vigtiga fråga re dan i början vara på väg att dränkas. Månnc det ej vore skäl att dröja med striden tills det ler ett afgörande. Något ligger till grund för allt detta, dels egna förut fattade meningar dels lokala experimenter, som slagit illa ut Men presterskapet eger ju sjelf makt ställa så till, att det icke misslyckas: Hvad är då at göra? Jo, just hvad tom nu utföres! Små lan är nödig. emedan barnen ej kunna dr vas ut i hvad väder som helst, och den fast; skolan ej hinner meddela allt, ända från stafning till högsta föreskrifna pensum, Man bör ej sönderbryta systemet för egna meningar, ut:n utbilda hvad som är erkändt rätt, ehuru svårigheter kunna uppstå. Uti prosten Jänzons motion om lekmannaverksamhetens ordnande instämde prosten Bergvall, hyaremot doktor Landgren förklarade slaget både teoretiskt och praktiskt or igt. Doktor Savdberg kunde ej heller finna farörna så stora som motionären. Konventikeln skall försvinna liksom regnbäcken, om den ej dämmes, samt folket ledsna vid läsarpredikanten och hålla sig till sjäölasörjaren om denne hönle bibelförklaringar. Biskop Mier hyste betänkligheter mot motionen; böter för bibelMörklaring skulle mycket likna katolska förbud mot bibelläsning, och han önskade att ett sådant förslag ej blilvit gjordt, hvaruti flera ledamöter instämde, bland andra dr Emanuelson, ehuru det för öfrigt skulle ingifva trygghet och förtroende, om lekman finge examineras af biskopen. Sedan slutligen prosten Jonzon förklarat meningen med motionen yara en återgång till Augsburgiska bekännelsen, och att blott dugliga, pröfyade män må få förklara bibeln, remitterades motionen till lagutskottet. Kyrkoherden 0 terströms motion om pastoralexamens afskaffande understöddes af bland andra prostarhe Mellqvist och Melen, men fann motstånd i mer eller mindre omfattande grad af sa Ctrl OA . rg 0 Mms