STOCKHOLM den 29 Nov. Den parlamentariska strid, som nu i mu! rin pågår, företer det märkliga förhållande i att en ministör, som kommit till väldet g rom en hofintrig och på grund deraf den var väl sedd af en främmande mak nu i trots af alla sina sträfvanden öfvergi ven af samma makt och utan moraliskt stöd hos nationen, likväl envist söker bålla sig! qvar, och möjligen kommer att deruti lyckas genom bristaude cnhet och sammanhang! hos de partier, hvilka förenat sig om dess störlande. Mer än genom det förödmju-! kande krusandet för franske kejsaren, de våldsamma åtgärderna i Neapel har denna minister gjort sig impopulär genom sitt beteende emot Garibaldi och sitt försök att vilja regera, oberoende af parlamentet. Då vid sessionen den 20 dennes föreslogs att de sicilianska deputerade, som blifvit valda under belägrin:tillståndet, skulle af denna anledning förklaras obefogade att i taga sina platser och konseljpresidenten hä emot invände, att de konstitutionella rättigheterna derigenom icke upphäfts, a:bröts han af starka rop och Crispi, som yttrade, att berörde rättigheter icke allenast blifvit kränkta utan trampade under fötterna, helsades af dånande bifallsrop från gallerierna. Kammaren beslöt derpå enhälligt : valens annullerande. Nu uppträ !de hr Buoncompagni, en konservativ af stort och välförtjent anseende, och ådagalade i ett anförande, fullt af värdighet och moderation, huru den nuvarande ministeren totalt förverkat nationens förtroende. Han frågade hvarför regeringen icke på förhand förhin. drat Garibaldis företag, hvad hon gjort för att skingra den allmänt gängse meningen, att hon sjelf inledt honom i berörde företag. De otåliga hade förenat sig uader skyddet af detta stora namn. Garibaldi är en hjelt.4, yttade talaren, och derföre känner han djupare än någon anhban sittlands olyekor, Ir Buoncompagni klandrade derpå regeringen, att hon ej vid detta tillfälle samI mankallat parlamentet för att der söka vinna ett moraliskt stöd; att hon på egct bevåg låtit arrestera representanterna Mordini, Fa4 Irizi och Calonio, som dock voro män med ) s 4 l l Å t ganska moderata opinioner. I afseende på den inre förvaltningen anmärkte han, att man icke lemnat representationen tillräckligt inflytande, En kammare får icke göras efter ministörens beläte, utan det är ministåren som måste göras efter kammarens. Hvad den yttre politiken angick så hade man aflägsnat sig från England och låtit sig dragas i släptåg af Frankrike. Talaren förklarade slutligen högtidligt, att uti hans opposition icke inginge en skymt af äregi. righet eller personlig ovilja. Hans enda be4 vekelsegrund hade varit aktningen för grund; lagen, som skulle förlora sin helgd ifall vi : vidare framginge på den bana, dit den nuvarande ministeren fört oss, ; Derpå lemnades ordet åt hr Mordini, till3 hörande venstern och en af de representanter, som regeringen låtit i trots af parlamentets privilegier arrestera. I ett långt f anförande ådagalade han olagligheten af de q mot honom och hans embetsbröder vidtsgna våldsåtgärder, påpekade det egenmäktiga j sätt, hvarpå regeringen i allmänhet gält till väga, obekymrad om parlamentets vilja, och slutade sitt tal med följande ord: ; Allmänna oppinionen fordrar, att det kabinett, som så våldfört grundlagen, afträ1 4 1 I 1 5 ö I 1 ! I a 1 der; detta kabinett, som på ena sidan at sin fana har tecknat Aspromonte, på den andra en hr Drouin de Lhuys not, hvilken ä skymf rnot Italien. I, som varit i ber med edra elektorer, I veten huru missn jets flod stiger för hvarje dag allt högre upp emot ministören. Arres gari straff utan dom, är det väl på ett sådant sätt som man vill konstituera Italien? Ett hopp återstir landet ännu, och detta hopp är fästadt vid parlamentet. Af oss väntar Italien en handling, som åt-rställer paris mentets myndighet, lagarnes kraft; det v tar sig ett ord af lif ae löd för landet. ! e Iining bedömes Huru lHaliens nuvara på ett håll, der det officiella Turinerbladet uch en officiös Paris icke f för-!g döja det verkliga tförbåilandet, föl-1r jande ytirende i ämnet af den sans e och på intet sätt revolutionära engelska tidskritten Econonist: Italien har mycket att lära af den sed-; naste omkastvingen i Frankrikes politik i den verkan som hr Drouin de Lbur pesch der kommer att framkalla är h som i främsta rummet förtjenar uppmärk-! a samhet. Dess första verkan blir, som vi k ro, alt spränga det franska, eller, som ita-j; lienarne uttrycka sig, det Yfranciserandet g partiet. Halen är dyckligtvis icke hemfalet, såsom Frankrike fordom och Turkiet ionu i dag, under i parti, som hyller ett hvarje stund fir ånd af ulienare, ii roa, ha vs kom en ouadgänglig bun z dess bistånd sill bvarj tom landafuädelser,. ott person och stt med njuklet vika att såra haus ön sto.th åtsade tro eller trodde måhända ve tt kejsaren ver ett uffer för omständighe-!k: ernas tvång; alt han önskade uppgifva Romjin ich göra halien till en enhet, och att henjifö lerifrån afhölls endast af farhåga alt mas-lut orna, som upphöjt honom på thronen, då vi kulle öfvergifva hans dynasti. De föror-! är ade derföre försonande åtgärder och an-!QC lagade Garibaldi mindre för att ha trotsat aelig myndighet, än för att ha hotat Franki dr