Aftonbladet – 27 november 1862, sida 1

räcklist mänga symptomer till en ånyo uppflammande jernvägsfejd, för att icke fosterlandsvännen skulle med någon oro ha motsett händelsernas utveckling. Det är derföre med uppriktig tillfredsställelse vi tagit kännedom om regeringens i går till ständerna aflemnade förslag i detta ämne. Icke såsom skulle vi föreställa oss att de många, som genom dem se sina förhoppningar svikna, skulle atstå från sträfvandet för sina lokala eller personliga intressen; men vi tro att regeringen uti sina framställningar lyckats så rättvist afväga de stridiga intresse. nas anspråk, att det stora flertalet af representanter, som ej stå under inflytande af lokala intressen, böra uti regeringens förslag kunna finna ett program, som dei dess hufvudsakliga delar kunna understödja. Det är ganska naturligt att något hvar kan dervid få afstå från ett eller annat, som han för sin del skulle ansett bättre och nyttigare — och vi medgifva villigt att då vi, med undantag för en enda punkt, understödja regeringens nu framlagda förslag, vi göra det ingalunda derföre alt vi deri se realiserad den plan, som vi allra helst skulle ha velat se gen mförd ; men vi ha för vår del tagit i betraktande det, som vi önska vid detta tillfälle lägga något hvar på hjertat, att i en fråga af denna beskaffenhet knappast någon äre: kunna få alla sina favorit-ider realiserade, och att följaktligen man får taga i betraktande hvad som kan synas egnadt att förlika de flesta intressena och ha utsigt för sig att blifva genomfördt utan riksfördertliga strider.! Hvad först vidkommer propositionen om sakens finansiella del, så måste man med lifligt bifall helsa den grundsats, som deri blifvit tillämpad, att man bör för jernvägsbyggnaderna använda förhandenvarande tillgångar, så långt dessa förslå, och -genom lån anskaffa blott hvad som derutöfver är behöfligt. Det är samma grundsats, som utgjorde en delaf borgareståndsmajoritetens vid riksdagens början uppställda program. Den summa, som af regeringen anses böra för stambanorna anslås, öfverskjuter visserligen med något mer än en million det be lopp, som i samma program uppställdes såsom maximum, men dels är detta plus jemförelsevis icke så särdeles betydligt, dels torde man möjligen kunna hålla sig inom det åsyftade maximum, utan att för öfrigt i dess väsentliga delar afvika från den kong. propositionen i hvad som angår de bansträckningar, som skola byggas. Det synes oss nemligen som skulle förslaget om en sammanbindningsbana i hufvudstaden, eller åtminstone det sammanbindningsförslag, som nu är proponeradt, ännu ieke vara så moget i allmänna meningen eller af något så omedelbart behof framkalladt, att beslut derom kan behöfva fattas vid denna riksdag, under hvilken det torde vara nog att draga försorg om det, hvarom alla äro ense, nemligen vestra banans framförande till Saltsjön genom en tunnel under Södra bergen härstädes. Det är egentligen i denna punkt vi önska eller åtminstone icke ogerna skulle se en afvikelss från de kongl. förslagen. Hvad öfriga föreslagna bansträckor angår, så bar södra stambanans fullbordande blifvit, såsom sig bör, satt i främsta rummet, och vi vilja hoppas att om den eller om dess sträckning icke vidare skall uppstå någon tvist, sedan Årg AA försla; et om linien öster om Sommen befunnits tulskomligt olämpligt. Redan med denna banas fullbordan har landet ett i sanniog storartadt system af hufvudbanor, och enhvar bör önska att se det så anart som möjligt fullbordadt, I afseende åter å Hnien Katrineholm— Norrköping, så har den en stor vi t derigenom att den i och för sig lofvar att blifva en af de mest lönarde som gerna kunna iirågakomma, att den blir en rikt gifvande biflod till trafiken på vestra stambanan och alt den sätter landets betydligaste fabrike ort i förbindelse med hufvudstaden och öf: riga delar af riket. Att sträckningen rorr ut från hufvudstaden blir en af de skarpast omtvistade är otvifvelabktigt och splittringen redan inom konseljen är redan i det afseendet ett elakt omen. Den af K. M. föreslagna sträckning j har nemligen understödts blott arsiatsråden Thylstrap, Thyselius ech Reuters jö!d, under det ire an:ra meningar delat konseljens öfriga ledamöter. Hrr Lägerstråle, Gripenstedt, Bredberg och Malmsten ha velat en linie rakt Jå Upsala; exe. De Goer har veJat anslå 4,350,000 rdr för en väg öfver Stäket och vidare till Köping —Hult-banan samt 1.500,000 rdr till förbervdande arbeten å en hang till Upsala och Gefle (öster om Bigtunafjärden); och slutligen ha grefvarne Platen och Manderström velat bygga en bana till Edsberg, som der skulle arena sig och gå med en arm vester ut till Sevalla, med en annan ncotr ut till Upsala. Petförslag, som blifvit regerlogeds, synes dock vara det som bäst bör kurna förlika intressena, ty derigenom tillfredsställas hufvud stadens billiga anspråk att få påbörjad en bana, ledande till dess förnämsta handelsområde. Derigenom får äfven Upsala en förbindelse med Stockholm, ehuru icke på den allsakortasie vägen, Vi önska, mera än vi hoppas, att den förblindade fanatism, som höjt ropet Hellre ingen jernväg än en jernväg till Örsundsbro, skall inse altan ön vidhållande af denna mexim ganska ätt äfventyrar att ernå dat dock säkert icke upriktigt önskade resultatet: ingen jernväg ill Upsila — ett resultat, hvarmed hvarken Upsala eller det norra och nmordvestra Sverge skulle blifva synnerligen belåtna, Om banan Porla -Christinehamn gäller tg I ENG a ör det fe 0 ja 0 tr ngilg RR Häl bt DR TR amma som om Jinich Katrincholm— Vorrköping, all den skulle bilda elt vigtigt illlöde till den redan färdiga stor. pulsåder, ;om genomgår landet, och banan Ar.ika— st