Aftonbladet – 26 november 1862, sida 3

Vill ni gå fram till bordet, mr Noel, bara för en enda minut fill?4 : Nej! Han var obeveklig, han nekade att gå ifrån elden, han var sjuk och trött att skrifva, han önskade att han aldrig varit född och plågades vid blotta. åsynen af bläck och peona. ; All mrs Lecounts ihärdighet och hela -hennes öfvertalningsgåfva fordrades för att förmå honom ännu en gång skrifva amiralens adress. Honlyckades endast genom att lägga det toma kåvertet på skrifportföljen samt med några inställsamma ord placera denna på hans knän. Han brummade, ja, han svor; men skref ändå till slut följande utanskrift: Till amiral Bartram, S:t Crux i Marsh. fverlemnas af mrs Lecount.4 Och härmed var det äfven slut på hans hörsamhet. I de häftigaste ordalag vägrade han att försegla kuvertet. et var ej heller af nöden att tvinga honom till denna handling. Hans sigill låg tillreds på -bordet, och det gjorde detsamma om -han begagnade det, eller .om förseglingen sgjordes af en person som åtnjöt hans förtroence. Mrs Lecount förseglade konvulutet, sedan hon omsorgsfullt hade inlagt de båda vigtiga papperen deri. För sista gången öppnade hon nu resväskan, dröjde ett Par ögonblick innan Hon i den lade ned det förseglade paketet och betraktade det med en segerfröjd, alltför stark för ord. Hon log då hon lät det halka med i väskan. Ej en skymt af oro för att testamentet måhända innehöll nägra öfverflödiga fraser och uttryck, som en jus rist, ex professo, ej skulle begagnat; icke det ringaste tvifvel om att brefvet ej var ett så säkert dokument som någon lagkarl kunde hafva uppsatt det fick något insteg i hennes sinne. (Forts.)