Aftonbladet – 25 november 1862, sida 2

het, om ock I gören det. Våra läppar brinna ej af längtan att få kyssa den lena kinden. Våra armar hafva ingen önskan att omsluta. det smärta lifvet. Vi genomskåda hennes leende och hennes behag, hennes miner och vackra ord; hon skall icke förhexa oss. Ställ en qvinna i vägen för henne, mr Noel. Ej en qvinna i min underordnade ställning, som blott är en tjenare, men en qvinna med en makas välde och svartsjuka. Gör det till ett vilkor i brefvet till amiralen, att om mr George vid er död ännu är ungkarl, så skall han inom en viss tid gifta sig, eller ocksä gå miste om arfvet. Om vi nu tänka oss alt han, trots det vilkor niutfästat, förblir ogift, hvem skall då förmögenheten tillfalla? Jo, ställ då ännu en gång en qvinna i vägen för henne, sir, och lemna i detta fall hela förmögenheten till er kusin Georgs gifta syster.? Hon tystnade. Noel Vanstone ville åter yttra sig, men ännu en gång förmådde honom mis Lecount genom en rörelse af sin hand till tystnad. Gillar ni hvad jag föreslagit, mr Noel, sade hon, ?så vill jag faga er tystnad för 8 bifall. Är det deremot något som ni vill invända, så kan jag möta edra anmärkningar innan ni ens hunnit uttala dem. Nikan invända: om detta vilkor är nog till vinnande af en god utgång, hvarför då hålla det hemligt i bref till amiralen? Hvarför ej öppet utfästa det jemte mix kusins namn i testamentet? Blott af en orsak; sir. Endast emedan en hemlighetsfull väg är den säkraste, då man har att göra med en sådan person som er hustru. Ju bättre ni kan dölja edra afsigter, dess mera tid tvingar ni henne att bortslösa med deras upptäckande. Den tid, som går förlorad för henne, vinner amiralen för att skydda sig emot hennes list; denna tid vinner mr George (så vida han då ännu är ogift) för att ostördt välja sig en fru; och en vinst är det äfven för den, som han har valt, hvilken annars genast skulle blifva föremålet för er hustrus