Aftonbladet – 22 november 1862, sida 2

Dagens händelse inom representationen är den debatt, som förts i borgareståndet med anledving af rektor Sommelii motion om en revision af skolstadgan. Motio ären har föreslagit att ständerna skulle för ändamålet begära nedsättande af en komitt, som skulle utarbeta en ny skolstadga på de grunder, som af ständerna angåfvos. Debatten, i hvilken en mängd af ståndets ledamöter deltogo, utgjorde ett vittnesbörd om hvilka betydande intelligenta krafter som för närvarande äro samlade i borgareständet och företedde en följd af tulentflulla, stundom lysande föredrag, till hvilken troligen icke ofta någon representantkammare åstadkommer något jemförligt. Motioaens allmänna tendens fann i allmänhet ett varmt understöd. Emot sjelfva slutyrkandet, det om en komits nedsättande, invändes emellertid al hr Carln, att man, med erfareuhet om de föga tillfredsställande resultaten af föregående komitters arbeten för dennu sak, borde begära direkte hos Kongl. Maj:t utarbe tandet af en ny lag. Genom tillsättningen uf en komite befriade man endast chefen för ecklesiastikdepartementet från allt ansvar. Hr Hjerta åter trodde, att just den undfallen het för presteständet, som uppenbarat sig Mi sednast från ecklesiastikdepartementet emanerade åtgärder i skolfrågan gjorde det pf vigt utt genom ett komittförslag bereda en motvigt mot prestioflytandet. Mot de af motionären antydda detaljförslag gjordes ätskilliga invändningar. -Såunda anmärktes af flere talare att, oaktadt motionären åsyftat att minska den allmänt verklagade öfveransträngningen, han likil sjell beräknat ett nog stort antal läsenmar. Hr Blanche erinrade i afseende rpå, aft lika vådligt som det är att på späda uldror lägga en för tung börda, I:ka vådigt är det att öfveranstränga outvecklade jälsförmögenheter. Brutna krafter voro i våda fallen resultatet. Öfveransträngninsen hade sin grund bland annat i lärares benägenhet att sätta sina lärjungar i tånd att eröfra många betyg, och en vådig täflan hade i detta afseende uppstått — rådlig derföre att den vore en täflan på ela det unga slägtets bekostnad. Doktor seronius uttryckte den åsigt att öfveranträngning förnämligast bestode i den tanläsningen af katechesen, hvilken vore så tterst förderflig, emedan lärjungarnes fattingsgåfva ej kan följa med, utan alltsamans blir en mekanisk minnesöfning. Motionärens förslag att stadga högre afSENSE EES NERE