Aftonbladet – 22 november 1862, sida 2

Pariserlifvets förnämsta kretsar, ochX;tillade han småleende, hafva rent spel der. Från desna stund var Ole Bull lance, som fransmännen säga, och den konsert han gal inbringade så mycket att han kunde begifva sig till Italien. Under tiden häde slum)en gynnat honom äfven på annat. sätt. Den 5 Juni 1832 utbröt vid general Lamarques begrafning en emöt, och Ole Bull blef i trängseln på boulevarden lätt sårad i benet. En ung flicka närmade sig honom och varnade honom för soldaterna, som närmade sig och som lätt kunde göra honom till fånge samt rådde honom att draga sig undan: Vous nötes pas fait pour aller avec ces gens lä, tillade hon. Ment4, svarade Bull, jag vet ej hvart jag skall gå för att komma undan. Följ migt, :sade hon, min bror skall säga er det. e gingo till den unga flickans bror, som frågade hvar Ole Bull bodde. Min värd och värdinna4, svarade denne, dogo i morgse at koleran, och jag var just ute för att uppsöka en annan bostad, då jag mötte begrafningsprocessionen. Nåväl, då skola vi skaffa er. ett rum i närhetenX, sade den unge mannen, hvarpå han inträdde i ett hus, der han frågade portvakten om det fanns något rum att hyra. Nej — ja — kanhända, svarade.denne: imadame la tomtesse de Faye har förlorat sin son; hon skulle kanske vilja hyra ut hans rum. De unga männen gingo upp och infördes i ett rum, hvarest två fruntimmer — det ena en mycket vacker flicka — klädda i djup sorgdrägt, befunno sig... Då de främmande förklarat ändamålet med sitt besök, svarade den äldre damen helt kort-att hon ej ämnade hyra ut rummet; men då den