Aftonbladet – 22 november 1862, sida 2

han de 400 francs som han vunnit, i sin ficka; men det var ej förr än han kommit hem, tagit upp guldmynten, hört deras klang och sett dem glänsa mot ljuset, som han började förstå att han ej drömde. Hvilken ohygglig glädje, sade han sedan, hvilken fårfärlig fröjd kände jag icke! Att så der hålla sitt lif i sin hand, frälsadt genom hvad andra förlorat! Besynnerligt nog återsåg han aldrig den man som rådt honom att gå till Frescati. Han var nu åtminstone skyddad mot nöden och kö,te genast en violin, vid hvilket tillfälle han råkade göra bekantskap med en chevalier Lahoux, som påstod sig hafva uppfunnit ett sätt att göra nya violiner lika goda som gamla, genom att bestryka dem med assa fetida: Då chevaliern fick höra Ole Bull spela, ansåg han honom som ett förträffligt medel att bringa hans uppfinning i kredit och inbjöd honom till en soir, hvarest hertigen och hertiginnan af Möntebello befanno sig: Medan han spelade, mäste han inandas lukten al assa fetidan, och i sin förtviflan spelade han en af. de vildaste norska polskor, ännu vildare än sjelfva Thorgeir Anundson, den berömde spelniännen från Hakelid, och framkallade ett stormande bifall. Hertigen af Montebello steg fram för att tacka konstnärn, men höll sig dock på ett aktningsfullt afstånd från honom. Ole Bull brann af begär att få förklara orsaken till denovanliga parfym violinen spridde omkring sig, då lyckligtvis i samma ögonblick chevaliern triumferande sade till hertigen: Nåväl, monseigneur, tror ni då nu på kraften af assa fetidan?4 Hertigens anlete ljusnade och han närmede sig. Ole Bull med de orden: Ni!måste göra mig det nöjet att äta frukost hos mig i morgon, min herre. En man som ni bör blifva känd inom