Aftonbladet – 14 november 1862, sida 2

Så besynnerligt te, sade han, liksom drömmande för sig sjelf. Det är alldeles som i romanerna — inte alls som i det verkliga lifvet. Han gick långsamt in i huset, och mrs Lecount väntade på hans återkomst ute på gården, j Sedan han varit borta blött nägra få minuter blef han åter synlig på trappan. Han höll sig fast vid ledsiången med ena handen medan han med den andra vinkade åt mrs Lecount att komma upp. tcHvad säger kammarjungfrun? frågade hon då hon da kommit fram till honom. Finns tecknet ?4 Han svarade hviskande ja. Hvad han hört af Lovisa hade framkallat en märkter förändring hos honom: Fasan af den bifvande upptäckten hade förlamat hela hans tankekraft. Han rörde sig mekaniskt; han såg ut och talade som om hån hade gått i sömnen. Vill ni taga min arm, sir? Han skakade på hufvudet och gick före henne uppför trappan till andra våningen, samt in i sin hustrus rum. Då hon äfven var inkommen och hade tillstängt dörren, stod han alldeles passiv och väntade på hvad han skulle göra, utan att säga något, utan att i det yttre visa någon öfverrask. ning. Han hade ej tagit af sig hvarken hat; eller rock, Mrs Lecount tog deg af hör nom, Jag tackarX, sade han med den höflighet man kan vänta af elt städadt barn; Det är alldeles som en roman — inte alls såsom i det verkliga lifvet. (Förts. följer.)