Aftonbladet – 13 november 1862, sida 3

, är sanndrömd; tillfrågades hon om hon haft ett j sådant yttrande. Härtill genmälde hon, att hon ej kunde minnas detta, ty hon hade befunnit sig i ett så upprördt tillstånd, att hon knappast vetat hvad hon gjort eller sagt. Polismästaren fann det anmärkhingsvärdt, att hon ej uppgif: vit ett ljud af förskräckelse, då hon varsnade olyckan, eller gifvit akt på sin mans förehafvande, då hon ur sängkammaren rusade ut med barnet, hvaremot fru Wesche förmenade att den naturliga känslan hos henne som mor dref henne att i första rummet tänka på att rädda sitt barn. Ett längt förhör följde härefter med fru We-. sche, sockende de af inspektor Malmström omvitnade tillfällen, då han samt herr och fru Wesche talat om betydelsen af ugglornas skrik kring huset, och då, enligt Malmströms utsago, Wesche sednast torsdagen före branden skuile yttrat: Här blir bestämdt eldsvåda, hvarvid fru Wesche blifvit uppskrämd och sagt: Kära du, säg ej sålt Detaljerna af dessa samtal kunde fru Wesche ej erinra sig, lika litet som hon mindes om hon hört talas om den dröm, som hr Wesche uppgifvit sig haft en tid före eldsvådans utbrott. Hon jane sig endast att hon hört tals om åtskilliga drömmar, likasom att samspråk mellan henne, hennes man och Malmström förevarit om betydelsen af uggleskriket, men drömmarna samt samtalens innehåll, såsom att hennes man skulle yttrat att sakerna de blifva nog betalda, eller att man i händelse af eldsvåda endast borde tänka på att rädda sitt liff, hadej fallit ur hennes minne Fru Wesche, som under förhöret syntes upprörd, yttrade till polismästaren att hon var ung och oerfaren, att hon lefvat för sitt hem och icke kännt till någon olycka förrän nu samt allraminst anat att hon en dag skulle nödgas behöfva påminna sig och upprepa ord, som under ett vanligt prat om en dröm eller betydelsen af en ugglas skrik undfallit henne och hennes närmaste omgifning, tilläggande fru Wesche att för framtiden ville hon dock, varnad af hvad som händt, gifva bättre akt på allt hvad hon sade. Tillfrågad om hon kunde erinra sig det samtal hon haft med Malmström under branden, då han följde henne till ingeniör Berglunds, hvarunder, såsom i ett föregående referat blifvit omnämndt, Malmström helt oförtäckt tillkännagaf sin misstanke att Wesche sjelf tändt på huset, kunde fru Wesche ej heller erinra sig detta. Hon bestred likväl ej att ett dylikt samtal dem emellan möjligen förefallit, men frikallade sig helt och hållet från att hafva bedt Malmström ej omtala sin misstanke mot Wesche för hennes skullX. Hade hon bedt Malmström (R så hade detta ingalunda afsett att han ej skulle omtala hvad han anade för hvem han behagade, utan fru Wesche hade bedt honom tiga derföre att hon ansåg grannlagenheten fordra att han ej nämnde det åtminstone till henne och så att andra personer möjligen kunde höra det. Malmström förekallades nu och fick i fru Wesches närvaro upprepa sitt samtal med henne, angående de yttranden han haft, eller fatt han hade obehagliga aningar; vidare huru fru Wesche derefter frågat honom, hvari dessa aningar bestodo och slutligen nödgat honom att uttala sina misstankar mot hennes man. Detta förhör gjorde SÅR på fru Wesche ett mycket pinsamt intryck och föranledde slutligen en ganska upprörande scen, Öfverväldigä af smärta vände sig fru W. plötsligt från dombordet och staplade bort till sin far samt nedsjönk på en stol bredvid honom. Fadren blossade nu upp samt framträdde till dombordet och yttrade: Mina herrar, om ni sjelfva hade barn och kände hvad det vill säga att älska dem, skulle ni icke gå till väga på sådant sätt mot en ung oerfaren qvinna. Här får Malmströms dumma prat vinna gehör, men deremot sättes icke tro till en hederlig mans eller qvinnas ord. Som hr Lilja ett par gånger förut, då han obehörigt blandat sig iundersökningen, blifvit vänligen uppmanad att ej förifra sig, blef han nu ombedd att aflägsna sig, då hans pnärvaro i det upprörda tillstånd han befann sig, inverkade störande på undersökningens fortsättande. Han aflägsnade sig då och förhöret fortsattes, sedan fru Wesche blifvit något lugnare; men ingen enda uplysning vanns, som kunde gifva någon ledning för omdömet om orsaken till eldsvådans uppkomst. Att den ej härledt sig från strykugnen, ansåg fru Wesche sjelf fullkomligt säkert efter de försigtighetsmått, som blifvit vidtazna, då ugnen insattes efter slutad strykning om aftonen. Någon främmande person hade icke heller gerna kunnat inkomma under natten. ty hr Wesche hade om qvällen stängt och läst förstugudörren. På fråga om någon om qvällen varit inne med ljus i garderoben eller skafferiet, som låg under trappan, der elden enligt Malmströms utsago, först utbröt, förklarade fru Wesche att detta icke heller varit händelsen. Byggmästarne Magnusson och Westman hade ingenting af vigt att meddela. Den ena af dem hade vid undersökning å stället, straxt efter branden, till en början hyst den tanke, att elden uppkommit genom någon bristfällighet å sängkammarkakelugnen, men selan han öfvervarit det förhör, länsman Hasselhuhn då höll derstädes, hade han afstått från sin mening, alldenstund det upplystes att elden sist spridde sig till sängkammaren, och dessutom ingen rök syntes derstädes i början af branden. Tillsporda om de båda som sett boningshuset trodde, att de skulle kunna ungefärligen uppgifva hvad huset va värdt, sade de sig kunna göra detta på omkring 1000-tal när, men förbehöllo sig att sinsemellan få öfverlägga härom samt vid annat tillfälle inlemna sin kalkyl. De nämnde arbetarne hade ej heller någo: att förmäla, som ledde till någon upplysning om eldsvådans uppkomst. De hade att förmäla on. hvarjehanda prat, som de berättade sig hafv: hört af pigan Kristina Larsson och andra per soner, men berättelserna derom innefattade, efter referentens uppfattning, ingenting märkligt. Ick: heller syntes några omständigheter, som hr We;sche omnämnde, rörande Malmströms ersättningsanspråk, och med anledning deraf dem emellar uppkomna affärer, leda till någon upplysning med afseende på det som egentligen utgör föremål för undersökningen. Målet uppsköts här efter på 8 dagar för protokollsjustering. — ÅA rådhusrättens 5 afdelhing afkunnades i dag utslag i målet mot jernbäraren Forsslind angående det våld mot preussiske kaptenen Jän nischen, för hvilket Forsslind varit ställd under tilltal. Vid jemförelse af den bevisning, som i ömse sidor blifvit förebragt, ansåg rätten Forss lind NEG om att å allmän gata hafva våld fört sig å Jännischen, och fälldes han derförc att böta 60 rdr rmt samt 1 rdr rmt för oqvä dinsord. LANDSORTS-NYUECTER Kristianstad den 8 Nov. Den 28 sistlidn: