Aftonbladet – 13 november 1862, sida 2

fiber. Monitorerna och pansarfartygens uppj. fnning hade äfven för befästningskonsteni: medfört en omstörtning, och i England samt andra länder hade man till och med afbru-: tit arbetatpå påbörjade befästningar. Det vore: dock intet tvi!vel underkastadt, att icke befästomgaraa som förr skulle uppfylla sitt ändamål, då de kunde bestyckas med förstörelseverktyg af hvilken storlek som helst. Derföre gingo nu de stora makternas täflan: at på att öfverträffa hvarandra i dylika förödelseverktyg. I sammanhang härmed -omnämndes de förbättringar i de olika slagen af kanoner, som på sista tiden förekommit samt de lyckade försöken med undervattensminor. Gevärsfabrikationen hade tagit en ofantlig utsträckning, och i Lättich till exempel stigit oerhördt. Vidare redogjordes för de skjutöfningar med refflade kanoner, som i varit samtidigt anstälda i Sverge och Norge ij och visat goda resultater. Hr FHazelii sak-1 rika föredrag räckte öfver en timme, och vil ha naturligtvis här endast kunnat antyda de hufvudpunkter söm deri berördes. Härefter uppläste föredragandeni sjökrigsvetenskapen, kommendörkaptenen B. Lilliehöök, sin berättelse om tilldragelserna inom detta område. Här afhandlades hufvudsakligen den omstörtning, som på sednaste tiden egt rum inom marinen genom pansarfartygen samt de försök, som blifvit anstälda med dem såväl i afseende på deras lämplighet för seglats som krigsbruk. Så redogjordes för la Gloires och Warriors Ibyggnad, Coles sköldtorn samt kapten Ericssons Monitor. Vid redogörelsen för antalet af de pansarlartyg, som de stora sjömakterna byggt, dels hade under byggnad, omvämndes att pansarfariyg för rysk räkning äfven bygdes 1 England. För närvarande voro amerikanarne sysselsatta med byggande af omkring 19 kolossala pansarfartyg efter Monitors modell, hvaraf de största skulle hafva i löngd 340 å 320 fot med 2 torn och de af minsta sorten skulle blifva 200 fot långa. Kapten Ericsson vore sysselsatt med byggande af 8 dylika fartyg. At Preussens bemödande för att åvägabringa en flotta egnades några ord, och ansåg hr Lilliehöök att des:a skulle krönas med framgång, ty verket gick långsamt, men säkert. Vidare omnämnde hr Lilliehöök, med anledning af den förstäf af ångaren Blekinge, om varit exponerad i London, det företräde det svenska jernet egde framför andra länders. Med afseendej på vår egen marin uttryckte hr LillielLöök den mening att det aldra minsta belopp,j som gerna kunde komma ifråga, hade bli: I vit äskadt för dess bebkof i K. M:ts p:oposition till ständerna. Af naturen syntes lik väl Sverge särdeles egnadt till en sjömakt, som rundt omkring var omgifvet af haf — och det vore en nödvändighet, å vidt man ville tänka på sitt sjelfförsvar, att anskaffa bepansrade fartyg. Såsom bevis på den verksamhet, skom rådde i England attästadkomma alla möjliga förbättringar i pansarartygens konstruktion m. m., omnämndes; att under året icke mindre än 590 olika pro-j jekter blifvit inlemnade till gmiralitetet. dare redogjordes för de strider som egt rum under det amerikanska kriget, deribland Monitors och Merrimacs, huru många skott de derunder fingo och den ömsesidiga verkan deraf. Styresmannen tillkännagaf härefter, att andre styresmannen, öfverste Stål, af sjukdom var förhindrad attnärvara, hvarföre de af honom författade minnestecknin, arne öfver akademiens sedan förlidna års sammankomst aflidna ledamöter upplästes utaf öfverste af Klint. De aflidna voro general LefrÅn, generalmeajoren Gillis Edenhjelm samt kaptenen vid Wendes artilleriregemente Carl Georg Wilhelm Hjort. Åt de båda sednare egnades en utförligare minnesteckning och kapten Hjorts bortgång i hans kraftigaste ålder, 45 år, nämndes som en stor förlust för fädernestandet och militärståndet. Akademiens medalj i brons tilldelades löjtnanten vid Westgötadahls regemente J. F. Lilliehöök för en prisskrift med titel: Hvilka kunna anses :vara de sannolika orsakerna till fransmännens framgång under det Italienska kriget 1859. Under årets lopp Il ade akademien kallat till ledamot i första klassen: statsrådet, chefen för landtförsvarsdepartementet, enerali majoren Alexander Fabian Zefanias Reuterskjöld. Till ledamöter af andra klassen hade akademien invalt: kommendörkaptenen, ledamoten af förvaltningen af sjöärenderne Johan Kleman, kaptenerna i norska artilleribrigaden Ole Olsen och Hans Ro-j senörn Griiner, majoren i norska generalstaben Pehr Fredrik Leganzger Neeser, krigshofrättsrådet Lars Johan Rohdin. majoren vid krigsakademien Anders Gustaf Örn; samt till utländske ledamöter: chefen för italienska ingeniörkåren, generalen Menabrea, chefen för belgiska. generalstaben, generalen Renard, wiärtembergska generallöjtnanten von Hardegg och generalen i preussisk tjenst v. Zastrow. I Slutligen nedlade styresmannen gencral; majoren Lovån sin befattning med ett föredrag öfver folkbeväpningen bär i landet, uppdragande en intressant historik öfver densamma alltifrån de äldsta tider, då man gick man ur huset för att värna sitt land; visade huru denna landstorm under tidernas lopp upphört och den stående armån småoingom uppkommit, suppleerad genom be-l väringen. Skarpskytterörelsen vore ny till sin form, men idn -vore gammal; den ut-i gjorde blott ett upplifvande af samma kän-! sla sm I gamla tider lifvat det svenska