Aftonbladet – 12 november 1862, sida 3

Bondeständet. Till behandling förekommo följande från förra plenum bordlagda motioner: Af Carl! Ifvarsson: 1:o om hela skyddsafgiftens -användande till folkskolorna; 2:o angående utvidgad näringsfrihet för svensk medborgare. Pehr Pehrsson från Wermland instämde 1 denna motion; 3:o angående klockarelöners reglering. Af Olof Nisson från Westerböttens län: 1:o om anslag till väganläggningar inom länet; 20 om utvidgarnide af läroverksbyggnaden i Umeå. Af Pehr Nilsson från Kristianstads län: 1:o om rättighet för qvinna att vid förutstadsad ålder vara myndig, utan att derom göra an:nälan. Uti denna motion instämde hela ståndet; 2:0 förslag till förändringar inu gällande bränvinslagstiftning. Af Anders Jonsson: 1:0o om ändring af 26 kap. 18 byggningabalcen, sålunda, att orden: efter hemmantal utgå ich i stället insättas orden: efter taxeringsvärde; 2:0 om qvarnoch sågräntans upphörande från nästa Pg SFSR Er Rudberg från Kalmare län: 1:o om anslag för anläggandet af en lägre andtbruksskola på Öland; 2:0 att åverkan af skog, stående på rot, måtte som snatteri eller stöld anses. C. A. Larsson anförde härvid att i så fall skvlle törre delen af den fattigare klassen bland allnogen komma att brännmärkas som tjufvar och itt man borde akta sig för en dylik lagstiftning. Häri instämde flera ledamöter. Hallström från Stockholms län var af den åsigt att tredje gången föröfvad skogsåverkan till värle af 10 riksd:r borde såsom stöld anses. Med lenna talare instämde likaså många af ståndets nedlemmar. Uhr yttrade sin tanke vara, att en skogstjuf måtte anses lika vauhederlig som en anvan tjuf. Enligt talarens mening vore det till och med större tjufnadsbrott att borttaga ett stående träd in att tillgripa ett redan nedhugget eller nägra vedträn af mindre värde. En stor del ståndsledamöter uttryckte den Wsigt att skogen på sednare tider stigit så betydligt i värde att en gräns mot åverkan af skog nödvändigt borde sättas, inte så nycket för oc skada som den fattige gör genom att taga något litet till vedbrand eller obeydligt slöjde, utan fast mer för den större åverxan som oftast sker af personer, hvilka snart -agt bilda bolag för att Bestjäla den enskildte och kronan på skog af högt värde, stundom till xelopp af tusentals riksdaler. C. A. Larsson, hvilken åter erhöll ordet, förklarade att hans åsigt icke varit att någon miskundsamhet borde ifrågakomma för dem som öröfva skogsåverkan till betydligare värde. Helt innat vore deremot förhållandet med den del af allmogen, som icke har tillgång att inköpa skog, knappast nog ett lass ved, och hvilka derför af en sträng vinters verkningar drifvas att taga sig några qvistar eller en börda ved. Skulle alla lessa straffas som tjufvar vore det bäst att i be:ydlig mån tillöka våra läns fängelser, synnerligast som antagligt vore attfiskaler och länsmän icke skulle underlåta att oförtrutet häkta för den minsta åverkan. Af samma mening var äfven Erik Ersson från Gefleborgs län. 7. Jonas Andersson från Östergötland yttrade sig i samma riktning som Hallström, anseende att skogsåverkan först tredje gången borde som stöld bestraffas. Pehr Nilsson från Malmöhus län och Rosenberg från Kristianstads län voro af samma tanke som mo tionären och önskade framgång åt motionen. 2:o om anslag till en telegraf från Kalmar till Färjestad å Öland och vidare öfver hela ön. AF Magnus Pettersson från Kalmar län: Om ändring af 25 kap. 128 byggningabalken, pa grustägt för vägars underhåll, föranledde åtskilliga yttranden, förordande motionen. Af C. J. Svenssen från Kalmar län: Om upphörande af mjöloch sågqvarnsräntan från nästa statsregleringsperiod. Ett större antal ledamöter instämde i motionen. Af Nils Pettersson från Kalmar län: Om ändring af 24 8 i kongl. förordningen angående utskänkning och utminutering af bränvin. Af Anders Wildelm Uhr från Orabro län: Om säkning af Tysslinge sjö. Af Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län: Om den ändring i nu gällande bränvinslagstiftning, att afgiften för utskänkniog och utminutering af bränvin måtte till statsverket ingå och användas till anläggande af bibanor. Motionen bemöttes af Östman och Pehr Nilsson, af hvilka den sednare förordade att utminauteringsoch utskänkningsafgiften måtte ingå till landstinget och detta ega att bestämma öfver medlens användande. Häri instämde flera ledamöter. Jonas Andersson från Östergötland var äfven af samma tanke som Pehr Nilsson. Lekberg från Örebro län ansåg det olämpligt att beröfva kommunen den ifrågavarande ör ten, hvilket endast skulle föranleda påläggandet af nya kommunalskatter. Erik Ersson från Gefleborgs län gillade Pehr Nilssons yttrande i saken, tilläggande derjemte att det vore en oriktig väg att afivända minuteringsoch utskänkningsafgiften till anläggande al bibanor, emedan derigenom de delar af landet, som redan ega stambanor, få nytta af medlen, hvaremot de landsdelar, hvilka nu sakna stambanor, allt framgent komme att om dem gå miste. Nyqvist från Wermland, som i förra plenum i denna fråga yttrade sig i samma riktning som Bjerkander, förklarade nu, efter afhörandat af Pehr Nilssons förslag, att han deri instämde. Bjerkander genmälde att ledsamt vore det hans motion blifvit missförstådd. Sade sig med densamma endast åsyfta inskränkning at krogarna; för öfrigt var det honom likgiltigt huru medlen användes. Hade ej re att desamma uteslutande skulle anslås till bibanor, utan endast till en del, samt för öfrigt till andra industriella företag, förmodande Bjerkander att landstinget äfven skulle använda medlen till industriens för kofran. Återtog härefter yttrandet i motionen om medlens användande till bibanors byggande. Erik Ersson invände att man har föga säkerhet att medlen, väl ingångna tillstatsverket, komma att användas till industriens fromma: Komme väl trenne stånd att besluta om användandet, återstod endast att titta efter hvart de tagit vägen, utan att kunna något åt saken göra. Yttrade vidare den åsigt, att en femtedel af medlen böra ingå till hushållssällskapen och det öfriga til! landstingen, under uttrycktigt förbehåll att användas till industriella företag. Jonas Andersson förordade hela afgiftens öfverlemnande till landstinget, emedan han förmodade att hushållssällskaperna få mindre betydenhet sedan landstingen komma i verksamhet. C. A. Larsson var af annan tanka i detta fall och förordade att fortfarande, likasom nu, en femtedel måtte till hushållssällskapet ingå. De flesta af ståndets ledamöter yttrade sig för öfrigt i samma anda som Pehr Nilsson, hvarför denne, på uppmaning, beslöt att framställa sitt förslag 1 form af motion. Af Nils Olsson: 1:o Om pension åt ännu lefvande f. d. landtPET FRUSEN JPG ERP gr Yr le I fd JD NR OR Ho SR ÅA DD HH RA