Aftonbladet – 11 november 1862, sida 3

Hlana annat nade tru VyWesche Dluuivit kallad till sårdagens förhör; men hennes far tillkännagaf bestämdt, att hon ej vidare :skulle infinna sig i polisen för att meddela några upplysningar. an hade hört sig för hos perfsoner, som sagt att hon ej behöfde detta, då polisen ej vore rätta forum. Sedan hr Wesches svärfader likväl fått Sfvervara förhöret, medgaf han omsider, att saken förekomme honom besynnerlig, och då hr Wesche vid slutet af förhöret åter utfori mindre lämpliga ordalag, syntes hans svärfader deremot beredd att understödja alla polisens bemödanden itt vinna upplysningar, så mycket mera, som han i öfverensstämmelse med polismästarens föreställningar fann det af vigt, att hr Wesche genom en noggrann undersökning måtte befrias från hvarje skugga af misstanke. Hr Wesches värfader framkastade äfven åtskilliga temligen sränkande yttranden mot inspektor Malmström. som han påstod vara minst sagdt en äfventysare, hvilken flackat verlden omkring, hvarföre han ansåg att hans utsago ej börde blifva trodd. Ar Malmström svarade härpå att det vore sannt utt han varit sjöman, men detta hörde ej till saken. Han vore beredd att taga på sin ed hvad han sagt. : Dessa äro hittills de hufvudsakliga detaljerna af undersökningen, hvilken vi i korthet referecat. Referenten har ännu ej varit i tillfälle att röra arbetsfolkets vid fabriken berättelser, men fessa likasom fru Wesche äro i dag inkallade ill förnyadt förhör. I morgon skola vi meddela le upplysningar, som ytterligare genom dem, ikasom ett par byggmästare, som äfven äro xallade, kunna vinnas. För dagen tillägga vi endast, att hr Dufva ippgifvit att samme byggmästare, som uppsatt let nedbrunna boningshuset, ansett försäkringssummas allt för högt tilltagen, och förklarat sig :ärdig åtaga sig husets återuppbyggande i samma skick för 6000 rdr. Göteborg den 5 Nov. En upptäckt tjufkomplott. I går förevar ett mål af upprörande beskaffenhet. En far, anklagad för stöld, hade förledt sin femtonårige son att delatga häri, men föraekade ihärdigt sitt brott, hvaremot sonen uppviktigt omtalade hvad han hade sig bekant om rjufkomplotten, som till följd deraf nu är till rullo uppdagad. Uti ett rum i fabrikören C. Wahlgrens färgeri vid Gullbergsbro hade nyli3en bortstulits flera stycken bomullstyg eller s. k. lamafoder, dervid tjufvarne gått in genom ett fönster, hvari ena rutan var söndrig. En f. d. fabriksflicka Maria Andersson, som fått höra omtalas stölden, anmälde den 2 dennes att för anIra resan stöld straffade Petter Börjesson, hvilten var lumpsamlare och hvars hushåll hon skött, erbjudit henne dylik väf, som han sagt sig ha förvarad hos förre Handlanden Anders Petter Andersson, boende vid Nyfikeliden. Med anledning häraf anställdes undersökning, men Börjesson förnekade all kunskap härom, då hans son Fredrik Petersson eller Börjesson, som togs i förhör, straxt erkände att fadren med tillhjelp af gossen begått dessa stölder natten till den 19 och 25 sistlidne Oktober, och att det stulna aflemnats hos nämnde Anders Petter Andersson. Vid derefter anställd visitation hos Andersson hustru, boende i huset n:r 37 i Nya Haga vid Husargatan, påträffades uti köket en säck med dylik i trenne stycken sönderklippt väf om tillsammans 94 alnar, jemte några smutsiga skjortor, hvilken säck Andersson tillsändt henne i lördags med en arbetskarl: vid namn Niklas Svensson. Till följd af dessa upplysningar blefvo Börjesson och Andersson införpassade till cellfängelset. : Vid ransakningen härom förstnämnde dag berättade gossen Fredrik, att fadren tden 18 Öktober omtalat det han tfverenskommit med An: dersson att föröfva stöld och att Andersson skulle köpa det stulna. På aftonen hade fadren derför befallt sonen att vara äg följaktig till Andersson, der de lagt sig uti köket.. Frampå natten väcktes gossen af fadren, hvarefter de följdes åt till Wahlgrens färgeri, der fadren lyftade honom app så att han genom det söndriga fönstret kunde nedtaga från en hylla två stycken hvita väfnader, hvilka aflemnades till Andersson, hvarefter de begåfvo sig hem. Gossen hade vid stöllens begående väl varit ängslig och rädd, men fadren hade tröstat honom med att det icke var farligt. Andra besöket i fabriken skedde natten till den 25 i samma månad, då de äfven aftonen förut fått ligga uti Anderssons kök och på natten begifvit sig till fabriken, dervid fadren hjelpt gossen riktigt, in genom fönstret, så att denne skulle kunna åtkomma flera stycken än förut, dervid fadren tillsagt honom att söka efter engelskt skinn. Han hade också denna gången knipit 5 stycken, deraf 3 hvita och 2 bruna. Vid återkomsten till Anderssons bostad hade fadren knackat på fönstret, då förre våginspekto ren Sahlsten, som biträdde i Anderssons salu: bod, öppnat dörren, hvarpå Andersson sjelt stängt densamma och noga sett efter att den var låst. Väfnaderna, som legat uti tvenne påsar; hade sedermera upptagits uti rummet, i närvaro af Andersson, Sahlsten och dennes son, hvilken skalle vara fånggevaldiger, men bosatt på annan ort. Derunder hade Andersson trakterat samtliga med bränvin, och gossen hade äfven fått en tårt. Vid påseende af tygstyckena syntes Andersson väl ha mycken lust att komma åt dem, men måste afstå dessa åt Sahlstens son. som, efter hvad fadren SER för gossen påföljande dag, köpt dem af honom för 25 rdr. Denna transaktion hade gossen ej öfvervarit enär han lagt sig att sofva i köket, der fadren sedermera äfven tillbringat resten af natten, men att fadren fått penningar, såsom han omtalat. trodde han helt visst, då han sett honom inneha sådana. Orsaken till att Andersson lät Sahlsten få tygstyckena ög Sagt vara att fadren var skyldig Andersson för borgade varor, och att då Andersson nu såg sig kunna få penninsar härför genom Sahlsten, han hellre ville ha dem än väfnaderna. Gossen, som har ett öppet, vackert ansigte och synes förtjent af ett bättre öde än tillbringa sina dagar med en så djupt sjunken fader, har på po!ismästarens föranstaltande blifvit å fattigför sörjningen försedd med nya kläder, deraf han var i stort behof, så att han nu var snygg och förklarade sig mycket nöjd med att få vistas der för att lära något för framtiden nyttigt. Derefter hördes förre våginspektoren Sahlsten, som uppgaf att han väl bemärkt det Andersson haft något Cknussel för sig med Börjesson, men han hade ej låtsat sig förstå sådant, enär han ej haft med saken att göra, dock hade han yttrat till Andersson att han ej tyckte om Börjessons besök, enär han misstänkte att denne kunde bestjäla dem. Då Börjeson natten till den 25 Oktober knackat på fönstret, hade Sahlsten gått upp och öppnat dörren, som stängts af Andersson. Börjesson och gossen hade inkommit och haft tvenne påsar med sig hvaruti funnits några er väfnader, hvilka Sahlsten väl kunde förstå vara stulna, men han hade ej blandat sig i saken, utan åter lagt sig, då han äfven fått en tår af bränvinet, som Andersson trakterat de andra med. Han insomnade derefter och visste ej hvad sedermera förehades, men att oro var på färde kunde han nog inse, likasom han hade sig bekant att Börjesson och gossen legat uti köket, hvilket han alldeles inte tyckt om och ifven yttrat sådant till Andersson. Huruvida hans son, som var glasmästare och bodde i Håby socken, men varit på tillfälligt besök hos fadren, då han i stället för en ordinarie fånggevaldigor hitfört ov hyckttningchhn ma bötnt rev