Aftonbladet – 10 november 1862, sida 3

Den berömde franske kirurgen Nelaton, hvilken efter att den 24 Oktober ha emottsgit ett bref, skrifvet i Garibaldis namn och undertecknadt af dennes fyra ordivarie läkare, och hvaruti man anhöll om hens personliga biträde och råd, lemnade Puris samma afton och begaf sig till Spezzia, dit han ankom den 28, har öfver sitt besök och den särade hjeltens tillstånd afkmnat en redogörelse, affattad i en skrifvelse till redaktören af af Gazette des Hopifeux, hvarur vi kär meddela det hufvudsakligaste. Etter en inledning rörande de många och hvarandra motsägande rykten, som varit gängse rörande Garibaldis tillstånd, börjar nerr Nelaton sin berättelse sålunda: Anländ till Spezzia jemte doktorerna io och Maesii tisdagen den 28, besökte ug genast generalen. Det var således jemt ;) dagar s dan han blifvit sårad. Han var mgilven af siva ordinarie läkare herrar Riart, Albanese, Prandina och Bazile, hvilka av i min närvoro företogo den vanliga moronförbindningen. Jag får: till en början förklara, att så snart bandagerna blifvit afena och foten blottad, jag fann mig gansä nöjd med den ställning, hvaruti den2 biitvit försatt. Den uppehölls i en af :essa enligt de sednare ärens förbättrinar konstruerade appareljer, som äro fullt -.damålsenliga för komplicerade benbrott. Jag företog nu en detuljerad undersöking al den skadade kroppsdelen. Dess utcende är i allmänhet tilltredsställande, ställvogen god, foten befinner sig i rät vinkel ued benet, och redan så fast, att den sjuke un lyfta densamma utan den ringaste smärta. uden eger sin normala färg utom i närten af såret, der den är nögot litet röd. en svulln d, som förat gick upp ända till aäet, är pu inskränkt till den närmaste ngifningen af såret. Denna svullnad är sröfrigt ingalunda särdeles betydlig, och öljer hvarken fotknölens upphöjningar eller dea på den s. k. Achillesssenan. Efter den ioggrannaste undersi kning af fotens ledgångar sköpjes ingecstädes den fluktuation,