Aftonbladet – 5 november 1862, sida 2

ansåg sig Otto kallad att regera på samma sätt som hans egna förfäder. Man kan sluta till hans statsmannaförmåga af den omständigheten, att då han 1836 reste till Tyskland för att förmäla sig, i edtog han derifrån tillbaka till Grekland hr Kudhart, en ledamot af bayerska kebinettet, och satte denne i spetsen för den grekiska regerin gen; ehura han ej egde den ringaste kän. nedom om landet, dess önskningar och. behof. Under de följande sex till sju åren gjerde förvaltningen sig skyldig till alla de dårskaper, som kunna sätta en stat i misskreditDe upplånade summorna hade. åtgått, utan alt landet deraf drsgit den ringaste fördel. Penningarne förslösades i Athen och på provinsernas behof fästades ännu mindre afseende, än då Grekland var ett turkiskt paschalikat. Så kom 1843 års revolution, då bayrarae sent omsider fördrefvos urlandet och konungen lemnades på egen hend med sina undersåter att regera dem så godt han kunde. Ehuru man till det yttre efter denna period iakttog ett visst sken a konstitutionalitet, så undergräfde dock rege ringen i sjelfva verket landets frioch rät tigheter medelst ett regelbundet korruptionssystem. Och konung Otto har, ehuru till namnet. en konstitutionel regent, aldrig dragit i betänkande att påtvinga nationen sin egen och drottningens vilja och att öka sin makt på ala möjliga sätt. Nu har man emellertid gjort en ända på allt detta. Återstår att finna en lämplig efterträdare, hvilket icke blir så lätt, då man. tager i betraktande huru mycket här beror på regentens personlighet. Detta synes bäst af den utveckling Belgien tagit under sin Leopolds regering, jemförd med hvad Grekland blifvit under sin Otto. Det ser verkligen ut, som om sistnämnde land till sina fordna sju visa nu behöfde lägga en åttonde.. Men hvar finna en sådan? — På thronkandidater lider man visserligen icke någon brist. Flere sådana stå redan uppförda på listan... Härvid möter visserligen en svårighet, den: nemligen, att enligt skyddsmakternas 1832 fattade beslut ingen prins från något af deras hus får bestiga grekiska tronen, och att enligt landets grundlag regen:en måste bekänna gre kiska religionen, Men sedan man nu genom revolutionen frigjort sig från skydds förhållandet till de 3 stormakterna, så torde ingen synnerlig vigt fästas vid dessa stadpönden I början ansågshertigen afLeuchten erg i egenskap af. rysk prins och medlem af grekiska kyrkan ega för sin kandidatur ett mäktigt och inflytelserikt parti inom landet. Det har äfven talats om konung Leopolds andre son, hvilken genom sin uppfostran. och sin familjs traditioner utan tvifvel företer en borgen för en god styrelse. De sednaste uuderrättelserna från Grekland förmäla emellertid, att man der synes vara mest böjd för prins. Alfred af England, i förhoppning att dermed kunra annexera Joniska öarne samt med konunga riket förena Epirus och Thessalien. Märkligt är att under det Palmerstons organ, Morning Post, förklarar sig iallmänhet emot hela statshvälfningen och bestämdt emot en rysk kandidatur äfvensom, emot hvarje land vinning på Turkiets bekostnad, Times der emot anser en sådan ingalunda olämp lig, ehuru yttrande sig.cmot prins Alfreds kandidatur. Daily News yttrar sig om re: volutionen på följande sätt: Europa väntar nu af Grekland, att det kommer att öka sin betydenhet, ty detta ligger, i civilisationens intresse. Konung Ottos olycka var, att han icke begrep, att bans regeuings uppgift var att bana väg till Orienten genom att vise sin förmåga att pånyttföda dessa aflägena länder.4 K. M:t har fastställt det val. hvarioe