Naturligtvis består, såsom vi alla veta, det hufvudsakliga hindret för Roms utrymmande i Frankrikes önskan både att försona den romerska kyrkan och hålla Italien deladt. Ingenting annat kan göras än genom tiden och allmänna meningen förminska den första bevekelsegrundens styrka. Men hvilken är den rätta analysen af den sednare bevekelsegrunden? Hvarföre är kejsaren mån att nålla Italien deladt, och huru kan marken för denna önskan småningom undermineras, så att den icke längre blir ett föremål värd: den möda och den kostnad, som användas derpå? Naturligtvis är det första elementet i den franska politiken att hålla Italien svagt — men, enligt hvad de slokare italienska statsmännen tro, finns der tt annat ännu mera inflytelserikt skäl — utt hålla i reserv ett lockbete, genom h;ars ;rbjudande i något kritiskt ögonblick af europeisk ekakning Napoleon må kunna.betämdt befalla öfver Italiens tienster på sin ida. Utan tvifvel äro båda dessa bevekelegrunder mycket inflytelserika hos Frankike. och nära förbundna med hvarandra. 5å länge Rom hålles under en påflig styelse, skall det vara en ständig afloppska 1al för Italiens kraft att hålla Neapel lugut ch att fånga de stråtröfvare som utgå från Rom. Man tror att Italien ej skall bli syn jerligen fruktansvärdt såsom militär akt, å länge delta hot med uppror oaflåtligen åkallar både militära och civila försigtig iwtsmått, upptager armen, gör na jonen modtulen och söndrar kabinettet. Å andra siwn erfordras blott ett steg för att förvandla talien till en makt af första rangen, och