Aftonbladet – 1 november 1862, sida 3

?Blomman på Bokberget, skildring af landtlifvet i Nederländerra, of dr I. Renier Snieders.. Öjvers. från holländskan. Den nyare litteraturhistorien och isynnerhet den tyska, plägar med en viss förnämhet blicka ned på deandliga skapelser, som, när de skåda dagen, äro klädda ilågtysk drägt, och icke t na dem något annat värde än som kuriositeter på den litterära marknaden, efemera foster på en underordned distekt. som ej förtjena någon uppmärksarchet. Men i denna föreställning ligger ett stort misstag: Lågtyskan är som språk fullt ut lika berättigadt som högtyskon; redan från den gråa forntiden äro de jemnbördiga med hvarandra: det ena språket eger blott ett härdare uttsl, det är bergsboens språk, det andra ett vekare, det är slättboens. Detta språk, som omfattar plattyskan med alla dess dialekter, holländskan och flamhinrdskan, Hade ock försteget för bögtyskan, ända till dess Luther utgaf sin bibelöfversättning, Hade han ej varit född och uppfostrad i det öfre Sachsen, voro delta språk sannolikt äncnu i dag hela Tysklands skriftspråk; hansegna skrifter, bland hvilka de äldre hvimla af lågtyska örd och vändningar, vittna om de båda språkens jemnbördighet. Vi finna dess spår i de äldsta tyska språkmonumenterna och det behöfves århundraden för att uttränga det från höfven-och predikstolarne, från domstolar öch embetsverk. Medan detta språk i det egentliga Tyskland fortlefde nästan endast i folkets mun och i en jemförelsevis fattig litteratur, har det deremot i Flandern och Holland gifvit det ojäfaktigaste bevis på sin lifskraft, icke allenast i umgängesspråket, utan ock i en rik och blomsirande litteratur, som dock föga aktats af de förnäma högtyskarne. Ett nytt bevis på lifaktighet hos det, isynnerhet i Holland och Flandern utbildade språkidiomet ega vi iden enkla landtliga berättelse, om under ofvanstående titel utkommit i svensk drägt. Författaren inför oss fill ett gammalt, hederligt och lyckligt landtfolk, i deras trefliga, landtliga stuga, skildrar deras blåögda fosterdotter, som under bokarnes skugga växer upp till en älsklig tärna och med henne växer ock hennes oskyldiga böjelse till en rask, svartlockig gosse. Denne